Arbete är det som inkräktar på din fritid… Eller?

Så vad gör man som biolog eller geovetare?

Det är väl den allra viktigaste frågan. Ni som funderar på att börja studera här kommer investera minst tre år av er tid, några 100 000 kr i studielån samt blod, svett och lite tårar (av glädje förstås. Ert första VG på en avancerad kurs är väl värt att fälla en tår för)

Så vad händer efter din examen? Detta kommer jag ta upp här under våren, både genom personporträtt och berätta lite övergripande om potentiella arbetsplatser.

Men en annan grej man inte får glömma av är de arbeten du kan göra samtidigt som du studerar. Visar du dig duktig och framåt så är det ganska lätt att få tag i extraarbeten att dryga ut studielånet med några tusenlappar i månaden. Jag ska i detta inlägg berätta om arbeten av typen ”jag-kan-inte-förstå-att-någon-faktiskt-betalar-mig-för-detta” som jag har haft. Mina kriterier för dessa arbeten är att de har varit tillfälliga och att jag mestadels gick runt som på små moln medans jag gjorde dem.

Sensommar 2013: Vaknar en morgon av att telefonen ringer. I andra änden en smått panikslagen doktorand från Uppsala som ska på fältarbete i Västerbottens inland och behöver en assistent. ”Kan du vara klar att åka imorgon?” frågar hon och berättar att jag får lön, traktamente samt betalt boende. Det är ju inte mycket att snacka om tycker jag. Hon hämtar upp mig följande morgon och jag spenderar 12 timmar per dag med att gräva lite hål, agera sekreterare, sjunga ’With a little help from my friends’ i falsett samt ta 1000 bilder av en Sorgmantel som fladdrade omkring. Arbetet, om man nu kan kalla det, var fantastiskt och betalade för min flygbiljett till och från Borneo där jag läste kursen tropisk ekologi.

Början av augusti 2016: Får ett meddelande av en kompis som är nybliven doktorand på instutionen; ”Tja. Ska upp till Ammarnäsfjällen och ta vattenprover i 11 sjöar. Jag behöver en fältslav. Sugen?”. Jag var nyss nedkommen från en tur i jämtlandsfjällen och hade tre turer till planerade framöver. Så låt oss se över detta; Jag har tre turer till planerade framöver där jag själv betalar resa och allting som kommer med det för att fjällvandra. Nu får jag ett erbjudande om att göra i princip samma sak, men med lön. Ok, visst var det arbete. Det var långa avstånd mellan sjöarna och mycket packning som skulle med. Men 75% av tiden spenderades med att vandra på fjället. Med betalning. Dessutom fick jag hänga fyra dagar med en kompis jag inte träffar så mycket annars och prata om livet. Denna lön finansierade sedan min nya terrängcykel som är totally awesome. Tack Bror!

Två stackars geoekologer i Ammarnäs-fjällen. Ack så man led dessa dagar!

Januari 2017: I mitt masterexjobb har jag blivit involverad i en forskargrupp som bla arbetar med att studera isrörelser. Det är en ganska enkel process. Ta på tegsnäsarna och skida längs med älven till en sedan innan utsedd plats. Borra lite hål och märker dem karamellfärg. Emellanåt dricker man kaffe och njuter av solen. Sällan har 10 timmars arbetsdag känts så kort.

Jorå, de kallar det arbete…

Jag har haft en del andra extraarbeten också som involverat att analysera rörelsemönster hos tex fisk och insekter. Det är arbete det också och är kul på sitt sätt, men det klår inte en arbetsdag på fjället.

Nu ska det sägas så att jag inte förleder er: Detta är inget som dyker upp automatiskt under erat första år på universitetet. Oftast brukar man ha pluggat i några år innan dessa erbjudanden dyker upp, och oftast får man dem via sitt kontaktnät. Så när ni börjar plugga, se till att redan då börja odla erat kontaktnät. Era äldrekursare är potentiella framtida doktorander och kan vara den som anställer er för erat första arbete. Era lärare är i de flesta fall också forskare eller har bra insyn i forskningsvärlden och kan ge er anställningar de med. Era kurskamrater kanske får ett sommarjobb där det behövs mer folk så småningom. Ni förstår min poäng. För dessa små extraarbeten är kontakter A och O. Ingen kommer ringa upp random student och  erbjuda er dessa små extrajobb, utan de vänder sig till personer de redan känner. Så börja odla erat kontaktnät från dag 1!

Biologins mångfald – Inside a sjögurkas anus

Biologi. Läran om livet. Inte direkt ett begränsat ämne. Det finns en oerhörd mångfald av vad man kan fördjupa sig i. Pollinerarnas minskande antal. Effekten av läkemedelsrester på insekter i larvstadiet. Hur fisk vandrar. Genetik. Effekter av gruvor på det omgivande ekosystemet. Det finns så mycket.

Sen kan man också göra som vår programansvarig Bent som fokuserar på att fota sjögurkors anus i hopp om att se en snyltande krabba 🙂

© Bent Christensen

Ganska awesome bild.

Och med detta vill jag bara säga att det finns ingen gräns för vad du kan göra som biolog. Endast du och din fantasi sätter gränserna för vad du inriktar dig på. Är du som Bent och vill fota exotiska arter i tropikerna, ta en titt på kursen tropisk ekologi (https://www.umu.se/utbildning/kurser/tropisk-ekologi/). Jag kommer framöver skriva lite mer om min personliga erfarenhet från den kursen, men för nu nöjer jag mig med att konstatera att den kursen är i sig ett väldigt starkt argument för varför man ska läsa i Umeå. Som programstudent har du nämligen förtur att få läsa den.

Adde

 

Utan internet, ingen akademi

Hamnade uppe i föräldrahemmet i Skellefteå igår. Ska iväg till Luleå ikväll för att besöka ett forskarlag på universitetet där imorgon, så passade på att åka upp och hälsa på här innan. Luleå har lite grejer jag vill ha, och jag har lite grejer de vill ha. Så förhoppningsvis kan de klia min rygg litegrann så kliar jag deras.

Nu sitter jag här i Skellefteå och försöker febrilt få lite arbete gjort, men utan stadig internetuppkoppling går det sådär.

När jag började plugga Biologi hösten 2011 inbillade jag mig att jag skulle kunna minimera tiden jag spenderade med en dator till närmast obefintlig. Nu sitter jag här i Skellefteå och har äntligen lyckats koppla upp min dator mot routern här i föräldrahemmet. Tydligen har WIFI inte kommit till Skellefteå, men senaste uppgifterna skvallrar om att det är på g till år 2020. Skämt åsido, man blir ganska paralyserad när man är van att ha ständig uppkoppling så man kan sitta vart man vill och göra sitt. Som biolog eller geovetare kommer du visserligen ha en hel del tid i fält, men du kommer inte undan datorn. Data ska hanteras, du ska hämta information och text skall skrivas.

Men ibland får man ta till den gamla hederliga manuella metoden.

I korthet är detta en slags lathund till hur sediment i strömmande vatten uppträder och förflyttas. Den manuella metoden må vara omodern, men skall ej underskattas. Det är trots allt betydligt enklare att rita för hand än i datorn.

Det fina med att göra exjobb är att du själv planerar din tid. Vill du dra ut på tur är det bara att göra det och ta igen det du missat sedan. Till min förskräckelse såg jag dock att morgondagen blir strålande vacker med sol och ett par minusgrader. Tillsammans med snön som kommit här på slutet hade det blivit en fantastisk dag ute med skidorna. Istället kommer jag dock vara uppe i Luleå och diskutera vattenmodeller med ett gäng ingenjörer. Enda dagen jag verkligen har måsten som måste göras så kommer också finvädret. Nåja, nu skall denna bittra geoekolog sätta sig och börja med förarbetet till framtida vattenmodeller som skall byggas.

Adde

Att göra i Umeå – Del 1

När man funderar på var man ska studera är det väl främst två saker man väljer efter. Den första är ju utbildningen. Vad finns och hur är kvaliteten? Det andra är; vad gör man när man inte studerar? Studier i all ära, men det är viktigt att ladda batterierna också. Hur man gör det är ju upp till var och en, men jag kommer under denna blogg skriva lite om vad jag gör för att koppla av.

Förra helgen utlovades det strålande solsken och bara ett par minusgrader. Så jag och en kompis vid namn Elin steg upp tidigt på lördagmorgonen och körde ut till ett av Västerbottens många fantastiska naturreservat. Jag är allergisk mot ljud som stör mig i min upplevelse, så jag satsar ofta på att ta mig en bit bort. Där de eviga ljuden från bilar som man ofta utsätts för i människobyn byts ut mot fågelsång, rinnande vatten och ibland även total tystnad (klyschigt, *insugsljud*). Det är inte ofta man får uppleva total tystnad, så de stunderna är värdefulla för mig.

Så väl framme vid reservatet spänner vi på oss skidorna och tultar iväg. Åka kan man inte riktigt kalla det, då turskidor och kuperat skogsmark ofta kan vara bökigt att ta sig fram i med skidor som har begränsade broms- och svängmöjligheter. Till slut kommer vi ner till en myr där landskapet öppnas upp och spårsnön finns åt alla håll.

Vi skidar nerströms en bäckfåra, och efter en tur till en koja som finns i detta reservat så beger vi oss mot de mer avlägsna myrarna. Spår ser vi överallt, dock har ingen av oss färska kunskaper från viltspårning så vi får nöja oss med att konstatera att det är mycket aktivitet här. Dock utan att veta av vad. Vi hittar även tjäderspillning och jag håller ögonen öppna efter potentiella lokaler för tjäderspel. Till sist slår vi oss ner uppe på ett större block och lagar bullens pilsnerkorv med Jonnys senap. Tips: Se till att alltid ha med en termos med varmt vatten när ni drar ut och turar under vintern, samt ett kärl av något slag att ställa gasolen i. Fyll upp kärlet med varmvatten så fungerar gasolen finfint trots att det är minusgrader ute.

 

Efter det obligatoriska kaffekoket bär det av ut på myrarna igen. Även om molnen har dragit in så är det fortfarande en fantastisk atmosfär, inte minst av de ljusfenomen som bildas mellan sol, moln och snö i öppna landskap. Vi följer en bäck tillbaka mot bilen, och jag blir eld och lågor då jag hittar ett (ytterst) lite öppet parti av bäcken samt hör ljudet av porlande vatten. Hit ska jag igen till våren och spana öring. Misstänker att bäcken inte är öppen  för fiske, men ibland kan öringsafari vara nog så spännande. Särskilt när bäcken ligger i en sådan gammelskog som här.

Ca 7 timmar senare är vi hemma. Elin ska ner på en musikfestival vid namn Mästerbotten och jag fortsätter i det lugna med lite flugbindning. Söndag morgon gick jag upp i mörkret och tar mig ut till ett av våra närmsta naturreservat där jag skidar runt och möter morgonsolen.

Så här ser en ganska typisk helg ut för mig från februari och framåt. Umeås natur är makalös, och det går att finna ro även i den stadsnära miljön. Dock lyser den äng grönast som ligger längst bort, och det är att hitta dessa smultronställen som är min stora passion.

Adde

 

Introduktion

Hej på er! Jag heter Adrian Andersson Nyberg och jag kommer skriva en hel del på bloggen från och med nu och fram till i höst. Jag kommer skriva om min utbildning, både vad jag gjort nu och vad jag har gjort förut. Lyckligtvis har jag ofta varit flitig med kameran så jag kan backa upp mina texter med bildbevis. Men denna text tänkte jag främst fokusera på att presentera mig själv så ni får en liten känsla om vem det är som sitter bakom tangenterna.

Jag heter alltså Adrian men är väl mest känd som Adde. Jag är ursprungligen från Skellefteå och gick gymnasiet på Naturbruks i Burträsk. Där lärde jag mig att köra skotare och skördare, samt att vi har dubbelt så mycket skog idag som vi hade för 100 år sedan. Då köpte jag det påståendet med hull och hår. Idag skulle jag antagligen frågat vederbörande hur denne definierar skog.

Efter att ha flyttat ner till Varberg var jag efter några år lite less på livet jag levde. Är livet inte mer spännande än så här? I omgivningens ögon gick det bra för mig. Jag hade köpt en bostadsrätt i Varberg som 21-åring, fått fast anställning först inom ett lokalt styckeri och sedan som glasare på ett fönstersnickeri. Sommaren 2009 spenderades i ”hemma” i Norrland, och det var då jag började inse att jag valt fel bana i livet. Hur fantastiskt Varberg än var (är) så saknade jag mening i mitt liv. Måndag-Fredag, 07-16 och fasta vardagsrutiner var helt enkelt inte för mig. Idag är jag dock betydligt mer fäst vid vardagsrutiner, men det var en process att ta sig dit.

Jag brukar säga att mitt livs nästa beslut var att flytta till Varberg, men mitt livs bästa beslut var att flytta ifrån Varberg. För att göra en lång historia kort så sålde jag min lägenhet och sade upp mig från mitt arbete under hösten 2009. På vinst och förlust flyttade jag till Umeå där jag spenderade mina dagar med att vara arbetsfri samt hade vaga drömmar om att spela in den skiva jag hade klar i mitt huvud sedan några år tillbaka. På omvägar hamnade jag på Umeå Universitets naturvetenskapliga basår. Där hade jag en mycket minnesvärd föreläsning med Bent Christensen, programansvarig för kandidatprogrammet för biologi och geovetenskap. Då jag sedan tiden i Varberg hade börjat intressera mig för dagfjärilar så bokade jag ett möte med Bent. Det mötet förändrade mitt liv ganska ordentligt då det plötsligt stod klart för mig att det var biologi jag skulle studera! Följande höst, 2011, började jag kandidatprogrammet i biologi- och geovetenskap och har aldrig tittat tillbaka efter det.

Nu snabbspolar vi framåt i tiden fem och ett halvt år. Jag gör idag examensarbete för masterexamen inom geoekologi. Mitt examensarbete är på 60 hp, dvs ett års studier, och min deadline är för stunden ca 27 oktober 2017. Dock har jag fått en ganska awesome projektanställning from september, så jag jobbar på att skjuta fram min deadline några månader. Men mer om det senare.

Så kan livet bli ibland. Jag började med att ta en kandidatexamen som biolog, men på vägen hände något och jag bytte inriktning mot geovetenskap. Anledningen till det är enkel; för mina intressen så krävs det att jag förstår geologin bakom för att till fullo förstå biologin. Man kan se det såhär: Jag gillar fjärilar. Fjärilar gillar blommor, och har ofta en eller två blommor de gillar särskilt mycket. Blommor växer i jorden. Vad är det som avgör om en viss blomma (och kanske därav också en viss fjäril) finns där den finns? Är det en slump? Nej, det är där geologin kommer in. Samt mänsklig påverkan. Så en fjärils vara eller icke vara på en plats beror på en massa faktorer, och det kan vara väldigt häftigt att undersöka exakt vad som krävs för att en viss fjäril ska finnas på en viss plats. Jag kommer ge en del exempel på sådant i kommande inlägg.

I övrigt är jag en friluftsknarkande skogsmulle med passion för flugfiske, kokkaffe och skidturer med mina tegsnäsare i något av Västerbottens fantastiska naturreservat. Jag skriker av glädje när jag ser en klöverhumla flyga förbi eller när jag står ensam på en fjälltopp. Jag längtar efter att spendera nätter i tält när det spöregnar ute, och jag kan ligga i timtal och lyssna till rinnande vatten. Jag älskar kroppsviktsträning och jag grät när Leonard Cohen dog. Nu tror jag ni vet ungefär vad ni behöver veta om mig.

 

Jag ser fram emot att blogga för er, så häng med mig i min mer än femåriga tillbakablick på mina studier inom biologi och geovetenskap kombinerat med vad jag gör nuförtiden.

Rocka och regera

Adde