A walk back down memory lane-30 Juni 2007

30 juni 2007. Det är antagligen det viktigaste datumet i mitt liv. Hela mitt liv ändrades där och då. Jag bodde på den tiden nere i Varberg, och var en 21-årig norrlänning med aptit på livet. De som känner mig nu skulle nog inte ha känt igen mig då. Jag var ordentligt insnyltad i märkeskläder och Varbergs uteliv. Jag har visserligen alltid känt mig hemma i naturen, men på den tiden var det inte en prioriterad del av mitt liv. Jag har en bror som är passionerad fågelskådare (numer är han mer insektsnörd än jag) som inte hade körkort på den tiden. Så han bokade upp mig för en helg i Skåne där han skulle hänga in lite kryss på olika listor. Viktigaste var vattensångaren, men det fanns också ett potentiellt drag på en trädmås uppåt Kristianstad. Så jag blev mer eller mindre medtvingad på en långhelg i Skåne. Det skulle kunna skrivas ballader om våra upplevelser på denna resa (vissa legender hävdar att skåningen Aron också har gjort det), men det är inte poängen.

Poängen är att vi övernattade en natt vid Silvåkratornet i Krankesjön, och nästa morgon fick vi se Sälgskimmerfjäril. Jag hade aldrig haft något som helst intresse för fjärilar eller insekter överlag. Jag gillade mina Dolce Gabbana jeans och samlade på Whisky från de skotska öarna. Men då visste jag inte heller att såna fjärilar fanns.


Sälgskimmerfjäril fotad vid Krankesjön.

Där väcktes mitt fjärilsintresse. Kommande somrar drog jag över hela Sverige i jakt på nya arter. Vi gjorde ett megadrag till gästrikland och gjorde rent hus på vägen upp och ned. Allt avklarat fredag-söndag. Vi patrullerade Halland-Skåne frekvent. Skannade av gamla fyndplatser och gjorde återbesök för att hitta spännande arter. Utan detta intresse skulle jag antagligen inte ha börjat studera BioGeo i Umeå.

Vänster: Jag jagar Makaonfjäril i Träslövläge. Höger: Kryss på den då väldigt sällsynta Videfuks, april 2008.


Brorsan hittar apollofjäril!

30 juni 2007. Det är tio-årsjubileum i sommar. Allra helst skulle jag vilja besöka Krankesjön med brorsan igen. Koka kaffe i daggvått gräs och höra naturen vakna upp. Fågelsången utmed strandkanten och humlorna på ängarna. Tyvärr går det inte. Sedan 5 år tillbaka arbetar jag nämligen med min hobby då jag är anställd av SLU att inventera fjärilar och humlor i Norrland. Just denna dag i sommar kommer jag vara nere i Linköping och ha en kurs i hur man artbestämmer humlor. Får jag se en klöverhumla, humlornas blondin, så kan jag leva med det.

Så varför fjärilar? Bra fråga. Tror det har mycket med tillgängligheten att göra. Fjärilar flyger i vackert väder och på ängar och betesmarker. Det kräver ingen särskild utrustning, och det är vackra små krabater irrande flaxar omkring. Det är något flyktigt graciöst med dem. Har ni sett en övervintrad sorgmantel flyga under vårens första varma dagar? Man ser den bara en kort stund innan den flyger vidare. Vart den flyger? Ingen vet. Det är nästan som att den flyger bara för att den kan, och för att fira att våren är här och solen åter börjat värma.


Sorgmantel

Sen har jag alltid fascinerats av fjärilars ekologi. Ta tex den sällsynta alkonblåvingen. En art som finns på ett par lokaler i södra Sverige. Den har en häftig ekologi då den är starkt knuten till blomman klockgentiana, som också är sällsynt. Fjärilen lägger sina ägg på blomman. Äggen blir till larver som äter sig in i blomman. Väl inne i blomman lever larven av dess fruktämne i några veckor. Det är nu det blir riktigt häftigt. Vid denna tidpunkt börjar larverna utsöndra ett feromon, ett doftämne, som attraherar trädgårdsrödmyror. Myrorna hämtar larverna och tar med dem till sin stack, i tron att det är deras egen avkomma. De förser larverna med all mat de behöver, tills larven kläcks och blir till en fjäril som flyger ut. Så inte nog med att fjärilen behöver den ovanliga klockgentianan för att återfinnas på en lokal, inom ett par hundra meter måste det också finnas ett samhälle med trädgårdsrödmyror, annars blir det inget av.

Hur kan någon undgå att fascineras av det?


Alkonblåvinge!

Ska dock nämnas; Majoriteten av de som börjar studera BioGeo här i Umeå har inget specialintresse när de börjar studera. Skulle säga att det bara är ett fåtal som har det. De flesta har ett allmänt naturintresse, men sällan mer specifikt än så. Jag var ganska ensam i min klass om att ha min grej. Många hittar sin grej under tiden de studerar, vilket väl är själva tanken. Man exponeras för så många olika delar av naturen, och någon del brinner man till lite extra för. Jag har tex en klasskompis som snöade in på fjällrävar och nu doktorerar om turismens påverkan på fjällrävspopulationen. Andra fastnar för system snarare än arter. Mitt fjärilsintresse har faktiskt kommit av sig sedan jag började studera här, och jag har inte inriktat mina studier efter det. Jag är betydligt mer inne på humlor än fjärilar numera. Att titta fjärilar är numera ett jobb. Min poäng är; Du måste inte vara inbiten nörd för att studera här. Ett allmänt intresse för naturen är det enda du måste ha. Sen kommer du hitta ditt gebit med tiden. Trust me, im a ’Biologist’!


Lappnätfjäril, sommarens mål.

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *