Första veckan

Första veckan

Början av September 2011. Det ska vara nervöst när man börjar en universitetsutbildning. Det hör liksom till. I värsta fall (eller bästa) är du i en helt ny stad, i en helt ny klass och med en tre-årig utbildning framför dig. Så tänkte därför berätta lite om min första vecka. Visserligen är det ett tag sen, och rutinerna har väl kanske ändrats en del, men tänker mig det kan vara nyttigt för er att få en liten överblick om hur bra en första vecka kan vara.

Vi samlades och hade upprop 09.00. Programansvarige Bent informerade om programmet och annat bra att veta. Senare under dagen anslöt äldre-studenterna som hade ansvar för mottagningen, som tar vid efter skoldagens slut. Arrangörerna av mottagningen har ett enda mål; att få dina första veckor vid universitetet så bra som det bara är möjligt. De hjälper till att skapa en klass av dig och dina kursare genom lekar, festligheter och andra upptåg. Jag överlämnar till era generaler att informera om detta när det blir dags. Kan dock nämna att min mottagning var fantastisk och passade som hand i handske med skolarbetet under den första veckan.

Första veckan ägnas mycket tid åt att vara ute i den mestadels fantastiska norrländska sensommaren. Det är exkursioner kors och tvärs samtidigt som man får en introduktion i floristik och lär sig nyckla blommor. Bussresorna mellan alla ställen är ett minne som ligger mig varmt om hjärtat. Det var då man lärde känna sina klasskamrater. Jag och Stella reciterade Nile City för andra stackars människor som ännu inte skådat ljuset, och när möjligheten fanns var vi ett gäng som smet undan för ett dopp i någon av alla sjöar. Samtidigt drillades vi i floristikens förunderliga värld av Katarina och Ulla, och till min glädje såg jag en hel del Sorgmantel flyga omkring (min favoritfjäril).

Under denna första vecka besökte vi Björnlandets nationalpark, Balberget väster om Bjurholm, där vi bland annat såg Sveriges nordligaste hassel som växer på bergets sydsluttning, en myr jag inte minns namnet på där EMG’s paleoekolog Tom Korsman visade hur man tar en borrkärna ur myren, och på så sätt kan studera myrens historia. Vi besökte även myren på Nydalasjön som ligger bara någon km från campus samt Hässingsberget. Där spenderade jag dock mest tid åt att bunkra upp trattkantareller för mina kantarelltoasts med Västerbottensost. Det gäller att prioritera vad som verkligen är viktigt ibland…

Och kvällarna ägnades med klassen på alla mottagningsaktiviteter. Det var full rulle hela tiden, och sällan man var i säng i bra tid. Men vad ska man säga? När dagarna spenderas med engagerade lärare som öppnar upp nya sätt att se världen på i fantastiska naturmiljöer, och kvällarna med äldrestudenter vars enda mål är att få dig att ha så roligt som möjligt… Då får man energi.

Jag ska dock reservera mig för att schemat kring första veckan kan ha förändrats en hel del. Jag har för mig att exkursionerna är mer utspridda nuförtiden. Men första veckan av september 2011 är en av de bästa veckorna i mitt liv. En vecka av helt nya perspektiv och upplevelser, både kunskapsmässigt och socialt.

 

Första terminen

Naturens mångfald.

Min första termin är lite oklar, vilket jag tror är ett vanligt fenomen för många studenter på detta program efter några år. Det är liksom så mycket som händer. Vardag, vad är det?

Nu när man har lite perspektiv är det dock enklare att överblicka vad man lär sig i de första kurserna. I början hade i alla fall jag svårt att överblicka hur alla delar av kurserna hängde ihop. Vad har tex flygbildstolkning med ekologi att göra? Detta är en fråga som inte behandlas på kursen, men som jag nu skulle kunna skriva en större uppsats om i sömnen.

Under hösten läser du två kurser som till stor del hänger ihop. Du börjar med att läsa naturens mångfald, och efter den läser du klimatförändringar som tar vid där naturens mångfald slutar. Meningen med dessa kurser är att ge dig en bred grund att stå på vad gäller både biologi och geovetenskap. Du lär dig begrepp som fitness och basalmorän, mellanarts-konkurrens och nischglaciär.

Men jag ska försöka ta det i någorlunda kronologisk ordning. Påminner om att detta kan ha förändrats, och jag vet inte exakt hur det ser ut.
Första månaden är det mycket floristik och faunistik på agendan. Här får du en introduktion till hur du går tillväga för att nyckla en given blomma eller insekt. Meningen med detta är att helt enkelt ge dig de verktyg du behöver för att sedan kunna gå vidare och lära dig själv. Tanken bakom detta är enkel, men väldigt smart: Vill du bli duktig på att nyckla det ena eller det andra så kan du lära dig det själv sedan, medan din utbildning fokuserar på att ge dig andra kunskaper som faktiskt är viktigare för din framtida karriär. Jag har arbetat med biologer från de flesta av Sveriges biologutbildningar. Många av dem har betydligt mycket mer artbestämning i sina utbildningar än vad vi har, och visst tusan kan de rabbla upp de latinska namnen på 100-tals blommor och insekter. Men i gengäld saknar många av dem övergripande kunskap om ekologi. Vilket är betydligt viktigare att ha för din yrkeskarriär än att kunna nyckla blommor. Vill du lära dig nyckla och bli duktig på det så är det en grym merit, men det är på intet sätt obligatoriskt för att du ska få en lyckad karriär. Jag är riktigt dålig på både blommor och fåglar (har börjat jobba på det på senare år dock), men jag är grym på fjärilar och humlor. Och det har jag blivit för att jag har intresset för det, och därav drivet att lära mig dem. Det har jag inte lärt mig i min utbildning. Där har jag istället lärt mig annat som är betydligt viktigare än artkunskap.

Efter dessa moment introduceras ni för jordartslära och glaciologi av Hans Ivarsson. Hans är den enskilt viktigaste orsaken till att jag bytte spår från biologi till geovetenskap, och är en helt fantastisk lärare. Hans är helt övertygad om att ni är blivande experter inom jordartslära, och med den kunskap och information han förser en med är det svårt att inte bli expert. Detta är kanske ett av de viktigaste momenten i er utbildning, då det är nu ni lär er om varför Sverige ser ut som det gör. Lerjordar, berg och block är på intet sätt utplacerade av en slump över Sverige utan kan till väldigt stor del förklaras med olika stadier av inlandsisen. Här lär ni er varför de bästa odlingsjordarna ofta ligger i älvdalarna, varför vissa älvar meandrar (går i S-liknande slingor) samt att en stor sten är betydligt mindre än du faktiskt tror.
Du får också en kort introduktion i flygbildstolkning. Denna kunskap använder man sedan till sitt första större projekt, vilket går ut på att i grupp jordartskartera en del av Umeå. Jag minns detta projekt som ett par dagars intensivt cyklande, grävande och kaffedrickande i solsken. Samt att det var då jag hittade de första fragmenten av det jag idag anser vara mina privata svampmarker 

Till sist introduceras man för ekologin där man får en överblick kring alla aspekter av termen ekologi. Fitness kan ni lägga på minnet redan nu, det är en term som är väldigt viktig inom ekologin och som ännu idag ger upphov till mängder av inside-jokes. Det är programansvarige Bent som håller i denna del, och jag har svårt att välja om jag ska klassificera dessa tillställningar som föreläsningar eller föreställningar. Underhållande är väl det minsta man kan säga. Men jag ska inte spoila detta för er. Ni kommer förstå vad jag menar när ni sitter där och lyssnar på Bent där han står på sin scen.

Så. Detta var alltså en förhoppningsvis relativt korrekt beskrivning av den första kursen man läser under sitt första år här på BioGeo-programmet i Umeå.

Klimatförändringar är den andra kursen man läser. I denna kurs bygger man på kunskaperna från naturens mångfald och sätter dem i perspektiv till olika klimat och andra variabler. Man lär sig mer om klimat och väder, exempelvis hur ett lågtryck fungerar och hur olika moln klassificeras. Man går vidare i sin förståelse över vad ekologi egentligen är, och bygger på sitt ordförråd med en hel del viktiga termer som ni kommer behöva de kommande tre åren. Vill också minnas att man gör sitt allra första projekt i denna kurs, då man skriver en rapport som rör klimatförändringar. Jag minns ärligt talat inte så mycket mer från denna kurs, den fortsatte där naturens mångfald slutade.

Första terminen var för mig kanske den roligaste. Helheten av ny utbildning, nya klasskamrater och nya bekantskaper gjorde att det var full rulle hela tiden. Många EPP (efter plugget pub)-öl dracks på Origo innan man gick tillbaka och pluggade. Nu börjar det närma sig för er. Jag avundas er, you’re in for the time of your life!
/En gammal jävel aka Adde

Ambullerande biolog

Just nedkommen efter en 7-dagars solotripp i västerbottens fantastiska fjällvärld. Ni nyblivna studenter i höst, lova mig att ni utnyttjar närheten till fjällvärlden! Till Ammarnäs tar det ungefär fem och en halv timme att resa med buss och kostar ca 250 kr enkel resa. Övriga fjällbyar nås på ungefär samma tid och till samma kostnad. Jag själv promotar Ammarnäs då jag själv arbetar där och har blivit så väl mottagen i byn, men också för att Ammarnäs fjällvärld, förutom Kungsleden, är en oas av majestätiska toppar och ensamhet. Behöver ni hjälp med tips på vart ni ska vandra eller behöver kartor över aktuellt område, tveka inte att höra av er på tex facebook. Sök på Adrian Andersson så hittar ni mig!

Så jag var som sagt ute på solotur i 7 dagar. En fantastisk resa som toppades av en öring fångad på torrfluga (fluga som flyter på vattenytan för er som inte är insatta i flugfiskets ädla konst) som mätte hela 66 cm och uppskattningsvis vägde någonstans mellan 3.0-3.3 kg. Jag vandrade även in i en avlägsen fjälldal där jag spenderade några dagar med att topptura och inte blåsa iväg med de absurt kraftiga västanvindarna som huserade i fjällvärlden i några dagar.

Väl tillbaka blir jag kontaktad och tillfrågad om jag vill delta i en fjärilsinventering på Gotland i en vecka. Jag är först tveksam till att avbryta min semester, men ändrar mig sedan då det faktiskt är på Gotland och det verkar vara ett grymt projekt med massa duktiga biologer som det kan vara bra att känna inför framtiden. Därmed fortsätter min tradition att spontanjobba en vecka i slutet av varje sommar. Varje år har telefonen ringt och någon har velat ha tillfällig hjälp.

För någon vecka sedan fick jag ett pm på facebook av en läsare av denna blogg som bad om att få min ärliga uppfattning om möjligheterna att få jobb som biolog. Jag svarar här så svaret når ut till fler:

Min ärliga uppfattning är detta: Det finns jobb som biolog, och marknaden blir bättre och bättre. Det går alldeles utmärkt att få jobb på en kandidatexamen, men min uppfattning är att kontakter blir viktigare då. Kontakter som man får via tex sommarjobb eller exjobb på företag. Specialiserar man sig så blir det förstås också enklare att få jobb inom det fältet. I mitt förra blogginlägg skrev jag om Fredrik Schaerström som tillträder en tjänst på västernorrlands länsstyrelse om ca en månad. Fredrik har en kandidatexamen, men har planerat sina studier så väl att varje kurs han har läst har varit relevant för hans intresse. Som flugfiskare är han väldigt intresserad av akvatiska system, och han har således läst de kurser som rör detta samt kompletterat med tex lite GIS och miljölagstiftning. Samt arbetat med vattendragsrestaurering. Nu har han fått sitt drömjobb, på en kandidatexamen. Och han är inte ensam. Jobben finns, men det lönar sig att försöka planera litegrann över vad man vill arbeta med och välja kurser därefter. Med en masterexamen blir man mer konkurrenskraftig, och det är under mastern som jag personligen tyckt det har varit roligast att studera. När jag började studera hade jag inga som helst planer på att ta en master, men så blev det ändå. Helt enkelt eftersom det var så kul att studera. Hur ser jag på min framtid då? Jag känner inte alls att det kommer vara något problem att få arbeta med det jag vill. Jag har redan nu en projektanställning som börjar i september och som antagligen kommer fortsätta när jag är klar med min master, och jag har andra krokar ute som lovar gott inför framtiden.

En sak är dock säker. Vill du bli biolog eller geovetare så finns det inget bättre ställe att studera på än i Umeå. Punkt. I tidigare inlägg har jag redovisat hur det ser ut med anställningar för examinerade studenter, vilket var skyhögt. Samt redovisat högskoleverkets utvärdering av samtliga kandidat-och masterprogram vid EMG här på Umeå universitet. Högsta betyg på samtliga utbildningar. Därav vidhåller jag att det inte finns något bättre ställe att studera på än här.

Adrian

Tillbaka i civilisationen

Jag lovade att uppdatera litegrann över sommaren. Jag ljög uppenbarligen. Jag har helt enkelt haft tankarna på annat håll och spenderat varje stund jag kunnat på fjället eller vid ån. Jag är nu klar med sommarjobbet där jag inventerat humlor och fjärilar och njuter för fulla drag av min semester. Efter en sommar bestående av att fiska, tälta och titta på insekter känns det grymt skönt att få göra något vettigt med min tid, som att fiska, tälta och titta på insekter. Jag är nyss nedkommen från en fantastisk fiskeresa i västerbottensfjällen tillsammans med goda vänner. Denna dalgång gjorde så stort intryck på mig att jag faktiskt åker upp redan imorgon igen för en 8-9 dagars solotur i området så just nu packas det för fullt.

Snabba fakta:

En av mina goda vänner vid namn Fredrik Schaerström som tog sin kandidatexamen i juni tillträder en fast tjänst på västernorrlands länsstyrelse nu i höst där han kommer att arbeta som koordinator för olika sötvattenrelaterade frågor. Där jobbar förövrigt redan hans gamla klasskamrat Johan Nyberg med naturvårdsfrågor och reservatbildning #BioGeofårjobben

En av mina gamla klasskamrater vid namn Emilie Fredriksson tillträder i höst en doktorandtjänst på SLU där hon ska forska på sambandet mellan artdiversitet av vedsvampar/skalbaggar och skogsbränder #BioGeofårdoktorandtjänsterna

Den 22 augusti håller vi exkursion i juktån nedom storjuktan och visar hur vi har tänkt restaurera ån och förhoppningsvis återställa en smula av dess forna glans. Jag kommer bland annat prata om de modeller av vatten-och sedimentprocesser som har skett som en följd av dämningen, men även också hur dessa processer kommer påverkas av diverse restaureringsåtgärder. Så har ni vägarna förbi Storuman dessa dagar, kom förbi och hälsa!

Jag har sett en hel del av den såvittkänt ovanliga tajgahumlan i år, och på många olika platser. Kanske den inte är så ovanlig som man trott #Detmanfunderarpåinnanmanskasova

Hoppas ni är taggade på att börja plugga här. Bara jag kommit ned ifrån fjället ska jag uppdatera lite mer frekvent med vad ni kan vänta er av er första termin och ert första läsår.

Ovan: Snälla och söta arbetskamrater som betar i godan ro medan jag går och inventerar fjärilar.

Ovan: Lite mer svårhanterliga betesdjur vid en fäbodvall i södra jämtland. Fäboden var inte inhägnad, och just denna flock uppträdde så nervöst att jag till slut fick springa i full fart till min bil med tjurarna hack i häl. Jag vill understryka att nötkreatur normalt sett är lugna och snälla, om än nyfikna. Som alltid gäller det att läsa av situationen. Slänger de med svansen och råmar är de normalt sett bara glada att något händer. Just i detta fall började flera av tjurarna omringa mig och hoppa och krafsa med klövarna i backen. Då får man ta sig ur situationen.

Ovan: Violettkantad guldvinge, en av många rävar jag träffat på i sommar, en ung björktrast som ockuperat min lägenhet, en av många ephemera danica som kläckte vid hörnån söder om Umeå i början av juli, och sist en rödfransad björnspinnare som jag hittade vid ett privat besök på en övergiven fäbod söder om Örnsköldsvik.

 


Ovan: Fäbodvall i Timrå kommun som jag inventerade och även hade förmånen att få övernatta i vid upprepade tillfällen

Fantastisk fjällgård i jämtland där jag inventerade följd av lunkande kor och busiga hästar.


Ovan: Oftast när jag fiskar om kvällarna hinner jag inte med så mycket då man har fullt upp med att ordna tältet och laga mat. Denna fantastiska harr lurade jag dock upp en kväll i ett mindre vattendrag i västerbottens inland.

Ovan: En å i västerbottens fjällvärld som närmast an jämföras med himmelriket på jorden.

Ovan: En vanlig dag efter jobbet, iaf när jag befinner mig nära fjällen.

Se till nu att njuta av sista sommarmånaden. Själv längtar jag redan till september som kanske är den vackraste månaden för oss i norrland.

Lev väl!

Adde

Fältliv

Så kommer maj, och som biolog får man en något glansartad blick. Alla sinnen förstärks. Ljuden från civilisationen filtreras bort till förmån för sjungande fåglar och strömmande vatten. Blommor och grönskande träd gömmer bort teglet. I åarna simmar bävern godmodigt fram innan hon med ett rejält plask skrämmer bort all fisk inom en kilometers avstånd. Flugsnapparen flyger skytteltrafik längs samma å och piper med frenesi fram sitt missnöje med ens närvaro. Från den blommande sälgen hörs ett evigt surrande. Det är humledrottningarna och bina som bygger grunden till sitt nya samhälle genom detta pollen som blir föda åt den första kull arbetare hon föder fram. Efter detta arbete kan drottningen dra sig tillbaka och sysselsätta sig med att föda fram ännu mer avkomma medan hennes döttrar förser henne med den mat hon behöver. I gläntorna flyger aurorafjärilen i en flykt som motsvarar de vårkänslor man själv känner. Länge har vi väntat.

Bortsett från den rent psykologiska aspekten av välbefinnande som kommer med våren så är det nu som ens karriärsval verkligen börjar betala av sig. Det är tid för fältarbete. Antingen har du ditt eget projekt du gör, eller så arbetar du för något projekt. Själv blev jag tillfrågad av en  forskare att hänga med ut i fält i torsdags för att samla in en sedimentfälla från en sjö. Jag nekar aldrig arbete, och särskilt inte fältarbete, så jag tackade med nöje ja och fick hänga vid en sjö utanför kramfors i 12 timmar, inkl restid. Arbetsuppgifterna bestod i att bygga upp ett åbäke till bärgningsramp av två gummibåtar, en träställning och en stege samt att ro runt detta åbäke för att lokalisera sedimentfällan. Hur soft som helst
.
Bärgningsrampen. Inte direkt en standardiserad lösning, men ack så häftig.

På fredagen började jag fjärilsinventeringen också. Som alltid med detta arbete vet man aldrig vart man hamnar för kvällen, och för min del blev det lillhärdal i härjedalen då vädret nästa dag såg lovande ut. Senare hamnade jag också i vemdalen, en fäbodvall i börtnan (jämtland) samt en fäbodvall i västernorrlands inland. Hittade bla tajgahumla som är relativt ovanlig samt varglav! The nerdery is high in this one. Efter tre dagar i fält och fyra dagars arbete sitter jag nu hemma då vädret är för kallt för inventering. Men snart drar jag ut igen och då blir det uppåt kall-fjällen i jämtland. God i love fältliv 😀


Sorgmantel, Moliden västernorrland.


Lägerliv Vemdalen  med kläckande dagsländor och torrflugefiske


Jämtländsk solnedgång över Veman


Fäbodvall som jag inventerade. Här fanns fåglar, insekter och lavar i överflöd. Längtar till nästa besök, rykten säger att fjällgentiana växer på denna fäbodvall vilket öppnar upp för en hel del ovanliga insekter.


Liten kompis som höll koll på att jag inte fuskade med metodiken 😀

Varglav, som hör och häpna växer på en vägg på ett hus vid en fäbodvall

Glöm inte att kika in på bloggen med jämna mellanrum. Så snart sommarjobben har kommit igång så hoppas jag kunna presentera lite av vad våra studenter arbetar med i sommar.

Adde

Så kom våren till Norrland

Efter många om och men så kom till sist våren. Talgoxarnas pipande började så sakta ackompanjeras av diverse sångare, och mina kära humlor brummar för fullt kring blommande sälg och andra andra växter. Bara för 16 dagar sen såg det ut såhär när jag kom hem efter en liten turné i södern:

Det brukar normalt inte snöa i maj. Men så var maj inte normal heller. Konstant kyla och 6 dagars snöande i rad. Normalt är början av maj en fantastisk årstid då livsglädjen bubblar mer och mer för varje dag. I år var det direkt hem efter avslutad dag och bädda ner sig med snuttefilt och titta på fantastiska naturfilmer på youtube. Istället för att uppleva det IRL. Nåja, till sist kom våren ifatt oss med besked. Aurorafjärilen har börjat patrullera längs ängarna och från Jämtland har jag säkra rapporter att violett guldvinge blir mer och mer aktiv för varje dag. För mig innebär det att jag pausar mitt exjobb och beger mig ut för att inventera norrlands fjärilar och humlor för femte och kanske sista sommaren. All ledig tid spenderas vid någon av våra många åar, och jag premiärtältat också för att ha det överstökat. Finns få saker jag älskar så mycket som att tälta i maj månad och vakna upp till en evig symfoni av fågelsång och rinnande vatten.

På campus är det full rulle som vanligt. De som skriver kandidatexjobb har något stirrigt i blicken och en konstant ångest som inte släpper förrän de är godkända och klara. De som läser vanliga kurser engagerar sig så gott det går, men är mentalt redan långt borta från föreläsningar och tentor.

En fördel med våren i år är att den blir väldigt komprimerad, och det blir lite grönare och lite skönare för varje dag.

Det kommer vara sporadisk aktivitet på bloggen här fram till i höst. Jag ska försöka publicera något varje vecka, men kan inte lova något då jag kommer vara ute i fält mest hela tiden. Har ni några funderingar om utbildningen så skriv en kommentar eller hör av er på ansiktsboken.

Rocka och regera

Adde

Våren är kommen (åtminstone i södern)

Sista veckan har spenderats i Linköping med den obligatoriska kalibrerings-kursen inför NILS fjärilsinventering sommar 2017. Vi var två representanter från Bio/Geo-utbildningen i Umeå; Jag som gör mitt femte år och Hampus som gör sitt första år. Hampus är med i år som reserv men tanken är att han ska ta över norrlandsinventeringen efter mig till nästa år. Som reserv är han på standby-läge hela sommaren om andra inventerare blir sjuka eller måste ha ledigt, men komer även göra en del humleinventeringar i norra Sverige.

Vi är 7 st inventerare som tillsammans inventerar hela Sverige, och tanken med denna kurs är att vi ska kalibrera oss så vi ska göra likvärdiga bedömningar. Inventeringen kräver att man håller ett visst tempo när man går, räknar alla arter inom ett visst intervall samt bedömer vegetationen. För att våra data ska vara jämförbara mellan inventerare och från år till år så krävs det att alla inventerare arbetar på samma sätt, och det är det den här kursen gör så bra. Så förutom lite administrativ information så spenderas den mesta tiden ute i fantastiska eklandskap där vi tränar oss. Solen har lyst på oss mest hela tiden, och tillvaron har minst sagt varit behaglig.

NILS-gänget 2017

Frida N fotograferar i vanlig ordning

Nya stjärnskottet Hampus håller tempot


När nördiga biologer har en kväll ledig kan man  inspektera gamla ekar i jakt efter spännande lavar och skalbaggar.

Morgon över Vårdnäs stiftsgård                      Måhända en hackspett som frossat på kottar

*

Sedan 2014 brygger vi vårt eget öl inför denna kurs. I år var första gången jag var ansvarig. Design av Frida N.

Årets första Sorgmantel är alltid en höjdpunkt!

Sydländsk åkerhumla. En av våra absolut vanligaste arter, och just den södra varianten (det finns faktiskt 7 st underarter bara i Sverige) är makalöst vacker. Just denna var lite krasslig efter att ha hamnat inomhus i några timmar, men piggnade till efter att ha fått lite sockervatten.

Ska också passa på att tipsa er om att göra era egna humlehotell. Ta en gammal blomkruka och gräv ner på någon lämplig äng, gärna i anslutning till blommande sälg (det är sälgens pollen som humledrottningen lever av till stor del under våren). Stoppa gärna lite hö längst ner där drottningen kan lägga sina ägg. Nu kan ni följa hur humlesamhället utvecklas under resten av säsongen. Från den ensamma drottningen till en förhoppningsvis stor skara arbetare som åker skytteltrafik in och ut. Skulle ni vilja lära er mer om humlor så kan jag varmt rekommendera Bo Söderströms fantastiska bok ‘Sveriges humlor-en fälthandbok’ som kostar 79 kr. Det är den enda boken jag själv använder i fält då den är totalt överlägsen all övrig litteratur till både innehåll, vikt och pris. Ni hittar den på http://www.naturbokhandeln.se/sv/articles/2.84.1687/sveriges-humlor-en-falthandbok-soderstrom

Hoppas våren bjuder på fantastiska naturupplevelser för er!

Adde

Ses vi till hösten 2017?

Idag är sista ansökningsdagen, och jag hoppas många av er har sökt till Bio/Geo-programmet i höst. Det har varit väldigt kul att blogga för er, och jag har försökt ge er en representativ bild om vad ni kan vänta er som studenter här. Nog om utbildningen, den har jag och alla andra skribenter täckt upp ganska bra i tidigare inlägg. Men varför ska man då studera i Västerbotten? Jag skulle kunna skriva en roman om ämnet, men i just detta fall tänker jag inte göra det. Jag tänker istället låta den genialiske kortfilmsskaparen Rolf Nylinder sköta det åt mig med en makalös film på dryga 2 minuter som visualiserar min bild av Västerbotten perfekt.

Jag kommer fortsätta driva bloggen fram till i höst, men lite mer sporadiskt. Förhoppningsvis kan jag göra lite kortreportage om vilka sommarjobb mina vänner har samt berätta lite grann om hur er första termin kommer se ut. Så kika in på bloggen lite emellanåt!

Så framtida biologer och geovetare. Hoppas vi ses i höst!

Om världens bästa sommarjobb

Som jag berättat innan arbetar jag med världens bästa sommarjobb. Fjärilsinventering. Det finns alltså någon som är villig att betala mig lön och uppehälle för att gå i vackert väder och titta på fjärilar. Det är den korta, glamorösa versionen.

Den lite längre, mer sanningsenliga versionen, är ungefär likadan men med lite mer detaljer. I korthet arbetar jag för ett projekt som heter Nationell Inventering av Landskapen i Sverige (NILS) som går ut på att den biologiska mångfalden i Sverige ska inventeras. Jag arbetar för den del av Nils som inventerar ängs- och betesmarker, och då inventerar man fjärilar, humlor och grova träd samt lite annat. I korthet går det ut på att hela Sverige flygbildtolkats, varpå lokaler med potentiellt höga naturvärden har identifierats. Dessa lokaler inventeras sedan av fotfolket, dvs sådana som jag. Det finns drygt 800 sådana lokaler i Sverige och de inventeras med 5-årsintervaller.

Fördelar med arbetet: Man inventerar fjärilar som bara flyger när det är sol ute. Man får besöka fantastiska platser varje sommar. Jag har via arbetet besökt majoriteten av de större fjälldalarna i Västerbotten och Jämtland. Man hittar även andra små pärlor. Bortglömda fäbodvallar, fridfulla betesmarker med harmoniska kossor, listan är lång. En annan fördel med arbetet är folket man träffar. Min kärlek till den norrländska glesbygden växer för varje år när jag träffar folket som bor ute på dessa avlägsna platser jag inventerar. Som bjuder mig på kaffe och fika när jag är klar med inventeringen. Som erbjuder mig stugor att sova i så jag ska slippa tälta en natt. Som tipsar mig om det bästa fisket. Det finns även gott om tid vissa kvällar att tex fiska eller bara uppleva närområdena. Ibland ingår fjällvandring i arbetet, bara för att ta sig till den plats man ska inventera. Har man bra väder en sommar kommer man även ha mycket tid till att vara ledig, både mellan inventeringar och när den är klar. Och vissa somrar, som sommaren 2015, får du kämpa hårt för att bli klar i tid.

Nackdelar med arbetet: Detta beror ju lite på hur man är som person, men det kan tära på en att spendera majoriteten av sin tid i fält. Man sover i tält och lagar sin mat på spritkök. Självklart kan man köpa sin mat och bo på vandrarhem, men då blir det betydligt dyrare. Jag personligen älskar livet i fält och klarar mig bra. Men även jag tappar gnistan litegrann när jag spenderat 57 nätter i tält en sommar. De sista dagarna är jag ofta totalt nollställd inför naturen. Jag hänförs inte längre av solnedgången över älven, öringarnas vakringar lockar inte längre och björkvedens knastrande bidrar till melankoli snarare än eufori. Sen har vi vädret. Du går ut i krig mot SMHI och andra vädertjänster. Du blir personligt förolämpad och förbannad när prognoserna inte stämmer. Metodiken säger nämligen att du måste ha sol, 17 grader plus och relativt vindstilla för att du ska kunna inventera. Så ofta ställs man inför svår beslutsångest när man har blandade prognoser. Ska man köra 25 mil till sin inventering och hoppas att du har bra väder? Ofta gör man det, och ibland går det, ibland inte. När du har några dagar på rad där du kört till den lokal med bäst väderförutsättningar och bommat varje gång… Det tär psykiskt. Du känner att du kostar pengar. Du känner att du tar fel beslut. Du gör inte det du är anställd för att göra. Cheferna vet mycket väl hur det fungerar och att vädret är den stora problematiken, så detta är bara hjärnspöken. Men även jag som arbetat med detta sedan sommaren 2013 kommer inte undan dem. De är en del av jobbet. Därav kan du inte heller planera särskilt mycket. Du ska arbeta när det är sol, och så är det bara.

Finns så mycket mer att nämna om detta jobb. Om de dagar man går på en fäbod i fjällen, i strålande sol och inventerar fjärilar. Sen när man är klar bjuds du på kaffe till milsvidder av utsikt av de som driver fäboden (Myhrbodarna, Valsjöbyn). Eller när man bjuds på nybakat tunnbröd med egengravad lax i Lannavaara. Eller när man får fiska en privat del av tärnaån (Tärnaby). Eller när du får besök av en varg i ditt läger (Ransarån, Saxnäs). Eller när du ser ett lodjur korsa en väg på 50 meters avstånd (Olden, Jämtland). Finns hur mycket som helst. Som när du klampar över en kilometerlång sankmyr, väl medveten om att du inte kommer se enda fjäril, men det är ett jobb som måste göras (Neitisuanto). Eller när din skärgårdsö har århundradets myggkläckning och du tvingas gå i långärmad tröja i 25 plusgrader (Lule skärgård). Eller när du blir attackerad av en älgtjur och springer för ditt liv (Granudden Jokkmokk, i skuggan av Sarek). Eller när du inventerar ett område av meterhöga brännässlor vart du än går (Åre). Eller när du stöter på ett gäng aggressiva tjurar (Lövånger).

Eller när du hittar Klöverhumla, humlornas blondin, i en inventering och skriker ut din glädje. Eller hittar en ny lokal för den hotade turkosa blåvingen (nedlagd fäbod i Västernorrland). Eller när du vadar naken över Vindelälven i vårflod för att ta dig till din inventering (Ammarnäs). Eller när du avbryts i din inventering av ett kraftigt åskväder och inte törs ta dig tillbaka till din bil för att du är den högsta punkten (Funäsdalen). Eller när du firar din födelsedag med midnattssol över Kaitumälven. Eller firar midsommar i total tystnad (Sjoutnäset). Det här jobbet blandar och ger.

Så. Ibland är detta världens bästa sommarjobb. Ibland är det sämre stunder. Ett som är säkert är att det dagligen ger dig oförglömliga upplevelser som du tar med dig när vintermörkret nalkas. Nu i sommar kör jag min sista säsong med fjärilsinventering. Till nästa sommar kommer jag vara klar med min master och förhoppningsvis ha annat jobb. Så till er framtida Bio/Geo-studenter; Sök jobb som fjärilsinventerare kommande somrar. Det kommer vara ert livs bästa jobb, det lovar jag. Hälsa Erik från Adde så får ni komma på intervju 😀

Mer information om NILS hittar ni här: http://www.slu.se/nils

Här kommer lite bilder ifrån livet i fält

Adde

Ett ögonblick… med Maria Myrstener

Jag bad Maria Myrstener skriva ett litet inlägg om sitt liv som doktorand. Dock är hon upptagen med att vara i Abisko och producera fantastisk forskning, plus att hon även driver forskarbloggen (länk finns längst ner). Men hon hann med att skriva följande innan akademin åter kallade!

Jag har varit doktorand på EMG i två år nu och jag kan utan tvekan säga att det är ett jävla jävelskap! Humöret, motivationen och arbetet går upp och ner, fram och tillbaka. Mest upp går det när: jag är i fält, har skriv-flow, undervisar och när jag får kul resultat. Mest ner går det när jag är osäker på kommande projekt och när det går för långsamt.

Så det är ju bra för er att jag får tillfälle att blogga hos er när jag äri Abisko, i fält, tillsammans med studenter och får episka resultat! Alltså toppen av humörsvängningarna!

I år mäter mina studenter alger i bäckar, när snön ligger meterdjup på marken. Låter kanske dumt men det växer som fasiken!

Den som vill kan läsa mer om det som jag och Gerard gör i Abisko i forskarbloggen: https://www.blogg.umu.se/forskarbloggen/