En andraårsstudents reflektioner kring programmets kurser – Hampus Jarhede

Hallå internet!
Hampus Jarhede heter jag och jag fick förfrågan av vår kära Adde att skriva ett par rader här om programmet. Jag har då, till skillnad ifrån Albin (som har skrivit ett tidigare inlägg här), valt inriktningen Biologi.

Men vi ska kanske ändå börja lite kort med vem jag är och hur jag kom hit till Umeå. Jag är uppväxt i Uppsala och har alltid varit en liten skogsmulle som spenderat en stor del av mina unga år med att springa omkring i skogen. Även om jag tidigt fick ett intresse för naturen och allt som lever där, så har jag absolut inte varit säker på att det var just biolog jag ville studera till. Många andra tankar, idéer och tvivel har också funnits. Jag har ofta, som säkert många andra här, fått höra att: biolog, det är det ingen ide att studera till. Då blir en arbetslös.  Men då ungdomens hetta ännu finns i mitt blod så tänkte jag mer eller mindre YOLO! Jag vill inte ha ett kontorsjobb, jag vill inte sitta inne och jobba, jag vill göra något som jag brinner för. Så därför valde jag att börja plugga biologi.

Så jag kom helt enkelt upp till Umeå för att följa de drömmar jag haft som liten. Att jag valde att komma till Umeå beror helt enkelt på att jag tycker bättre om naturen här uppe.
Än så länge fungerar livet väldigt bra här i Umeå, tycker om både utbildingen och staden. Fast att jag bara är inne på mitt andra år så har jag fått ett drömjobb till i sommar. Ett jobb där jag inte sitter inne, utan istället får vara ute och göra det jag älskar. Så det känns väldigt himla superbra.  Med andra ord, 1-0 till mig emot de som sa att jag kommer bli arbetslös (läs pappa).

Men jag kanske ska sluta prata om mig och återgå till programmet, vilket var det jag egentligen skulle prata om. Jag tänkte försöka ger er mina två år precis som det varit, utan att försöka sälja in programmet. Väldigt objektivt med andra ord. Tänker heller inte gå in allt för mycket på kursinnehållet, det tycker jag står rätt bra om på http://www.umu.se/. Istället ska jag försöka ge er en bild av hur kurserna hittills snarare känts att läsa.  Det vill säga, hur svåra, roliga och givande kurserna har varit.

Första året innefattade bland annat många exkursioner och fältmoment. Dessa tycker jag var väldigt roliga och intressanta avbrott i resten av plugget. Enligt mig personligen så varierade dessa dagar i hur mycket det egentligen gav. En del var fullpackade med information och artkunskap och en del av dem kändes mer som mysiga utflykter. Första året innefattade även mycket grundläggande kunskap om ekologi, klimat och geovetenskap. Detta tycker jag är superbra att programmet innehåller, även om det ibland kunde kännas lite för enkelt att klara tentan. Men hur enkelt en upplever det beror ju såklart på vilken bakgrundskunskap en har ifrån gymnasiet och egna intressen.  OBS!! Även om jag säger att vissa av första årets tentor var ganska enkla så är det absolut inte några tentor som en klarar utan att plugga, det fanns ändå alltid ett litet gäng som blev underkända.

En av första årets exkursioner bar iväg till Skuleskogens Nationalpark, där fokus låg både på biologi och geovetenskap.

Så sammanfattningsvis, första året består av roliga exkursioner, bra grundläggande kunskaper och inget några speciellt svåra tentor förutsatt att en pluggar.

Andra året börjar vi biologer med en kurs som heter ”Inventeringsmetodik och Systematik”.  Den innefattar också en del fältmoment, dessa tyckte jag var superbra och givande! En fick mycket praktisk erfarenhet av hur inventering kan ske i fält och även mycket artkunskap vilket är A och O om en vill ha inventeringsjobb. Tentan för inventeringsmetodiken var, när jag och mina kursare skrev den, riktigt enkel. Jag tror inte det var en enda en som blev underkänd på den tentan, vilket ändå är rätt ovanligt. Men det kan ju ha förändrat nu, till framtida tentor.  Efter tentan åkte vi tillsammans upp med geovetarna, ett gäng naturguider och ”Miljö och hälsoskydd”  till Abisko med ett antal stopp på vägen.  Detta gjordes för att avsluta inventeringsmetodiken med ytterligare inventeringar i en massa olika miljöer på vägen. Uppe i Abisko gjordes även ett avslutande inventeringsprojekt för inventeringsmetodiks momentet av kursen. Jag och resten av min grupp räknade lämmelbajs (ja, du läste rätt). Denna fältvecka var en blandning av givande moment som bestod av ännu mer kunskap om inventeringsmetodik och artkunskap och sen hade vi även mindre givande moment. Dessa var dock trevliga moment men om en ska vara uppriktig så kan dessa mer eller mindre likställas med utflykter i fin natur.

Jag räknar lämmelbajs och Emma för protokoll uppe i Abisko. 

Därefter började vi med systematiken, det var fram till dess, programmets svåraste moment/delkurs enligt mig. Det var riktigt mycket faktakunskaper att plugga in och mindre betoning på förståelse som under tidigare kurser. Även om systematiken var tuff så tycker jag att det var en av de bättre delkurserna av utbildningen, det var bara bra förläsare i min mening och kursinnehållet var även bra. Det var riktigt kul att få en djupare bild av hur organismer har uppkommit och hur det är besläktade med varandra.  Då denna kurs hade väldigt många föreläsare så var den rätt rörig i avseende på vad en borde lära sig och inte. Mitt tips för er som ska läsa kursen snart är att först försöka strukturera upp allt det en måste lära sig och sen börja plugga. Tidigt.  Sedan är det nog bara att böna och be om att de ska ha stukturerat upp kursen bättre.

Där efter började vi med kursen ” Genetik och evolution” som gavs på engelska. Denna kurs var till skillnad ifrån Systematiken väldigt bra uppstrukturerat. Det var också en lite tuffare (jämfört med första året) kurs med två småkluriga tentor. Men den var absolut inte övermäktigande, utan jag skulle ändå säga att det var en kurs som höll en rätt rimlig, lagom svår nivå. Kursinnehållet var också bra upplagt och intressant. Ett tips inför denna kurs är att se till att läsa in på lite mer än vad som ges på föreläsningarna (se till att i alla fall skumläsa de sidor som ges ut i läsanvisningarna), då tentorna som sagt var lite småkluriga.

Där efter stod jag inför samma val som alla andraårsstudenter på programmet, oavsett om en läser geovetenskap eller biologi. Ville jag läsa ”Kemins grunder”, som har ryktet att vara en riktigt svår kurs, eller ”Miljö och samhälle” som snarare har det motsatta ryktet? Då jag under gymnasiet inte alls hade intresset för kemi och dessutom har haft mindre bra lärare inom detta ämne så var jag väldigt tidigt inställd på att läsa ”Miljö och samhälle”. Detta då jag dessutom också har ett visst intresse för miljöfrågor. Men, hör och häpna, i sista stund valde jag ändå att läsa ”Kemins grunder”. Detta för att få en bättre förståelse av biologi, vilket ändå är det jag brinner mest för. Jag har också insett att kemi är viktigt att  i alla fall ha en grundläggande förståelse för, oavsett om en studerar till geovetare eller biolog. Men hur som helst, ”Kemins grunder” höll upp till sitt rykte och var en tuff kurs. Denna kurs är den som jag i särklass lagt ner mest tid på, kursen höll högt tempo ifrån början till slut. Men det ska säga att kursen ändå behandlar många intressanta ämnen som gör att du får ökad förståelse för biologi. Egentligen är det bara tempot på kursen som är högt, innehållet i kursen är ändå rätt lättbegripligt om du sätter dig ner och ger det lite tid. Kursboken är ett väldigt stort hjälpmedel, superbra och tydlig! Se till att använda den!

Just nu läser jag kursen ”Fysiologi och cellbiologi”. Än så länge känns kursen relativt enkel. . Men jag har hört att den senare delen av kursen ska vara tuffare. Men vi får se antar jag. Hittills bäst på denna kurs tycker jag att några av laborationerna har varit, några av dem tyckte jag kändes riktigt givande. Annars tycker jag att kursboken (Biology – A global approach) har varit riktigt bra, har mest suttit och läst för mig själv.

Fast att jag har en kurs kvar så tänkte jag ändå försöka sammanfatta mitt andra år på programmet. Detta år har stundtals varit lite svårare än det första året, men samma sak gäller här. Så länge du ser till att plugga så kommer du att klara allt, till och med ”Kemis grunder” och Systematiken.  Tycker fortfarande att kurserna är intressanta och tar upp bra saker men ska ändå bli kul att nästa år få välja kurser fritt.

Till sist vill jag avslut med att ge ett några generella råd om att studera på universitet. Våga strunta i att gå på föreläsningar om du inte tycker om hur dagens föreläsare lär ut (förutsatt att du vet att du kan läsa på informationen själv).  Nörda ner dig i det just du brinner för, det kan ofta vara det som leder till jobb. Se till att planera dina studier, på universitet är allt ditt eget ansvar, om du planerar sina studier bra så kommer du utan problem ha mycket tid över till annat. Och till sist, handla inte på KBC-café om du inte känner dig riktigt rik. Allt är så himla mycket dyrare där.

P.S. En ytterligare sak som är viktigt att veta, du behöver inte vara någon liten skogsmulle som mig för att gå detta program. De flesta som jag läser med skulle jag säga inte är speciellt skogsmulliga. Utan de har istället ”bara” ett intresse av att lära sig mer om biologi och allt levande som finns runt om oss! Önskar du veta något mer så kan du lämna en kommentar här eller gå in på umu.se och söka på programmet!

Man blir aldrig fullärd

Som masterexjobbare förväntas man och ska vara självständig i sitt arbete. Man skall ha koll på hur man genomför en studie från början till slut. Du ansvarar över din studie och kan således inte skylla på någon annan än dig själv om det går åt skogen. Imorse fick jag närmast panikångestattacker. Jag skulle börja preparera mina sedimentprover som jag nu samlat in med så mycket slit. Så jag börjar packa upp dem och göra allt sekreterarjobb som ska göras. Dock saknas det ett 20-tal prover.

Duck duck duck. Where the duck är dem?

Detektivarbetet inleds. Ångestattackerna avlöser varandra. Mitt påsklov som ska spenderas i en enslig stuga ser ut att gå all världens väg, då jag är fullt inställd på att jag måste ut och ta nya prover. Proverna finns inte att hitta någonstans, och jag börjar inse att jag kan ha glömt dem i huset i Storuman där jag sovit över. Just innan jag ska till att åka upp til Storuman för att försöka hitta igen dem så öppnar jag upp min loggbok och börjar läsa. Det är då det slår mig. Det finns inga borttappade prover. De borttappade proverna är helt enkelt de waypoints jag har markerat, men där inga prover kunde tas. Euforin är total och fullständig.

Så lärdomen?

1: Ha stenkoll på dina prover. Vart de är tagna och vart de befinner sig. Alltid.
2: Försök slappna av och tänk igenom allting när problem uppstår. Jag var 5 minuter från att panikköra till Storuman för att leta efter prover som inte finns.

Slutet gott allting gott. Men nästa studie jag gör kommer jag inte släppa mina prover ur sikte för en enda sekund 🙂

Adde

Verkligheten kallar

Igår avslutade jag mitt fältarbete i Storuman. Tre veckor och en jäkla massa sedimentproppar. Som de friluftsentusiaster jag och min kompanjon Åsa är så åkte vi skidor och drog varsin pulka med utrustning bakom oss de första två veckorna. Det bjöd på fina naturupplevelser och god sömn varje natt, men bidrog också till att provtagningen tog lite extra tid, speciellt första veckan när det inte hade blivit någon ordentlig skare ännu. Nu sista veckan skulle vi ut och provta ett sel som ligger en mil ifrån närmsta väg, och då hade vi inget val. Det fick bli skoter. Som extra bonus fick vi med oss en glad pensionär från byn som är väldigt intresserad av vad vi gör. Förutom att bjuda på italiensk efterrätt, sprudlande humor och bistå med all möjlig och omöjlig form av utrustning så åkte han även i förväg och borrade upp hålen vi skulle provta. Så igår gjorde vi ungefär 40 provtagningar mellan klockan 09.00-15.00. Inklusive en timmes lunch. Detta kan jämföras med första veckan när vi struttade runt på skidor i lårhög pudersnö och gjorde samma provtagning. Då hann vi med 15 hål på en hel dag, och var helt slut.

Han är även en fantastisk berättare och mycket väl insatt i bygdens historia, så efter dagens slut guidade han oss en it genom Lycksamyren, ett naturreservat som består av drygt 6 mil myrmark och är allmänt känt som extremt svårnavigerad då hela myren ser likadan ut överallt. Lycksamyren är även känd som den myr där Linné vände. Carl von Linné försökte korsa myren i maj 1732. Han skall dock ha vänt om pga de svåra förhållandena med extremt sank mark och mycket mygg. I sin dagbok beskriver Linné besöket med orden ”Aldrig kan Presten så beskrifva hälfvete, som detta är eij värre.”

Nåja. Nu är provtagningen och livet i fält över. Ingen mer skarsnö. Inget mer kokkaffe i solen. Nu ska all data som samlats in hanteras och analyseras. Kort sagt är det nu det på allvar börjar. Lite tomt känns det allt. Jag älskar verkligen livet i fält. Dock börjar jag mitt sommarjobb där jag inventerar fjärilar i norrland i slutet av maj så då blir det minst två månaders fältliv igen, men då i den norrländska sommaren.

 

Från vänster till höger:

1: Renoverad hölada ute på Lycksamyren
2: En skoter underlättar sedimentprovtagning enormt.
3: Hårda dagar i fält.
4: Bäcksländorna, Plecoptera, är på G. Snart drar flugfisket igång!
5: Den oändliga Lycksamyren.

Adde

Renbete och klimatförändringar – Intervju med Elin Lindén

Senast ut från Bio/Geo-programmet med att få en doktorand-tjänst är Elin Lindén som presenterade sitt masterexjobb i Januari och tillträder som doktorand efter påsk.

Först och främst; Varför valde du att börja studera i Umeå?

Jag läste Marinbiologi och navigation på en folkhögskola på västkusten och hade då en klasskamrat som visade mig programsidan för kandidatprogrammet i Biologi och Geovetenskap i Umeå för att hon var intresserad av utbildningen. Efter att jag läst beskrivningen så förstod jag att det var just precis den utbildning jag själv ”skulle” läsa. Umeå kändes rätt då jag gärna ville söka mig längre norrut i Sverige för att ”komma närmare fjällen”. Det visade sig vara ont om fjäll just i Umeåområdet men förutsättningarna för mig att ta mig till fjälls har absolut förbättrats sen jag flyttade hit så helt fel hade jag inte!

Vad tyckte du om första året? Någon särskild kurs och/eller moment som var särskilt awesome?

Vad jag minns var första året otroligt varierande. Kurserna behandlade grundläggande ekologiska teorier, hur saker och ting hör ihop i naturen, klimatförändringar och meterologi där en fick tänka in hela jorden som ett ekosystem och hur landskapet formats/formas av geovetenskapliga processer. Något jag uppskattar från första året på programmet är att de teoretiska studierna i föreläsningssalen varvades med mycket exkursioner där vi både fick se och testa den kunskap vi fått i undervisningen. Ett stort plus är också det studentprojekt som utförs i slutet på första året, det kändes coolt att genomföra en enklare vetenskaplig studie med fältarbete så tidigt i utbildningen.

Någon lärare du fastnat särskilt för?

Oj, borde man avslöja sånt? Närå. Om jag måste nämna någon specifik som gjort intryck på mig under min utbildning så blir det en person som jag tror inte förväntar sig det själv då jag egentligen inte haft så mycket undervisning med honom. I en minibuss i Abisko under en kurs i fjällekologi hade jag ett samtal med (lektor??) Jonatan Klaminder som fick mig att känna att det kan gå bra för en som forskare även om man inte är insnöad på ett visst ämne. Samtalet fick mig att inse att min egen spretighet i vad som intresserar mig kan vara en stor tillgång.

Berätta om dina sommarjobb!

Tre somrar nu har jag haft förmånen att få arbeta som fältarbetare i de svenska fjällen. Jag har arbetat med allt från växtinventering, inventering av betesskador och insamling av växtmaterial till att mäta olika ekosystemprocesser såsom produktion (hur mycket växtmaterial ett ekosystem producerar) och markrespiration (hur mycket koldioxid marken släpper ut). I ett projekt jag arbetat ihar vi använt oss av så kallade Open Top Chambers (OTC) vilket är små växthus i plast som är öppna i toppen. Dessa höjer luft- och marktemperaturen med ungefär 2 grader vilket gör det möjligt att simulera den temperaturhöjning vi förväntas få av klimatförändringar. Datat används sedan av forskare för att titta på hur olika ekosystem kan komma att bete sig i framtiden.

Berätta om ditt masterexjobb!

I mitt masterexjobb analyserade jag så kallat kemiskt antibetningsförsvar i dvärgbjörkslöv insamlade över hela Arktis. För att skydda sig från att bli uppätna kan växter producera olika kemiska ämnen som antingen kan vara direkt giftiga eller på annat sätt påverka den som äter växten negativt. Min studie undersökte hur denna typ av försvar skiljer sig i dvärgbjörk över Arktis och första gången någonsin kunde jag visa hur denna variation faktiskt ser ut. Det har varit väldigt roligt och såklart motiverande att vara först med någonting när det kommer till forskning!

Hur ser framtidsplanerna ut?

Efter påsk börjar jag doktorera i ekologi på institutionen. I mitt projekt kommer jag att titta på hur herbivorer påverkar växtligheten och näringscykler i Arktis under rådande klimatförändringar. Det kommer finnas mycket utrymme för mig att utforma projektet efter eget huvud och planen är att åtminstone delvis arbeta vidare med mina kunskaper från mitt masterexjobb.

Något tips till de som börjar studera här i höst?

Kolla upp om det finns kurslitteratur till salu bland äldrestudenterna! Det kan man ofta tjäna in en slant på som man kan spendera på roligare saker! Jag kan även varmt rekommendera att vara med på de frivilliga hjälptimmar som brukar organiseras för förstaårsstudenterna.

Något att tillägga?

Vi ses i undervisningssalen alla skogsmullar, fjälltroll och fiskfolk (och de eventuellt drar åt genetikhållet också, jag riskerar nog en bakläxa om jag missar dem).

Tungmetaller i naturen – Intervju med Johan Lidman

Vem är du och vad gör du nu? Varför valde du att börja studera i Umeå?

Hej på er! Jag heter Johan Lidman och är för närvarande doktorand inom miljövetenskap vid Umeå Universitet.  I och med min nyfikenhet att vilja förstå och lära mig mer om hur människan påverkar sin omgivning samt hur natur och miljö fungerar började jag 2009 studera vid kandidatprogrammet i biologi och geovetenskap i Umeå.

Vad var det bästa med utbildningen?

Ett av de bästa minnena under utbildningen var att åka till Grönland under kursen Arktiska miljöer. Väl på plats lärde vi oss hur inlandsisar formar landskapet, som det gjorde i Sverige under den senaste istiden, och om det arktiska ekosystemet.

En av styrkorna med utbildningen i Umeå är att man under första året fokuserar både på biologi och geovetenskap. På så sätt får man ett mycket bättre helhetsintryck hur naturen fungerar, allt hänger ju ihop! Dessutom blir man bortskämd med lärare som verkligen engagerar sig för kurserna vilket gör att du som student vill engagera dig mer.

I och med att du har vardaglig kontakt med forskare har du stor möjligheten att få arbeta med deras projekt under fältsäsongen. Jag har själv varit uppe på fjällen i Abisko och hjälpt en forskare med hennes forskningsprojekt, för att senare få ansvaret att utföra liknande provtagning nere i områden kring Vindeln som en del av en annan forskares arbete. Utöver det har jag sommarjobbat med övervakning av öring- och laxpopulationen i Skellefteå kommun.

Berätta om dina exjobb!

Examensarbetet såg jag fram emot medskräckblandad förtjusning under utbildningen. Dels är det ett arbete som kräver mycket engagemang och energi från en själv, det men innebär även att du får bevisa vad du lärt dig samt får en belöning stavad ”examen” i slutändan. Innan jag började på programmet var jag intresserad av skogsbruk och dess påverkan på naturliga processer. Mitt kandidatarbete handlade om hur faktorer som påverkas av skogsbruket kan påverka insektsamhällen i vattendrag. Då tiden är knapp under ett kandidatarbete (10 veckor, kanske låter som hur länge som helst), så ger det ändå en lite smakbit på hur forskning bedrivs och lär dig väldigt mycket om ett specifikt ämne. När jag skrev min master fortsatte jag inom samma område, men med fokus på nedbrytning av växtdelar i vattendrag och hur faktorer på land och i vatten kan påverka processen. Nu fick jag ta mycket ansvar själv och hade rejält med tid på mig (40 veckor!) att gotta ner mig inom ämnet. Senare blev arbetet även publicerat i en vetenskaplig tidskrift.

Hur ser framtidsplanerna ut?

Just nu är jag inne på mitt första år som doktorand, där jag undersöker hur tungmetaller sprider sig i naturen (lite annorlunda än mina examensarbeten, men man måste ju utmana sig själv J). Jag hade själv inga planer att doktorera när jag började studera, men idén växte på mig och när projektet dök upp, kändes det som en självklarhet att söka. Vad som händer efter doktorandtiden har jag inte funderat över än. Jag är öppen för att fortsätta inom akademin men kan även tänka mig ett ”vanligt” jobb.

Något tips till de som börjar studera här i höst?

Engagera dig! Främst i studierna men även i aktiviteter utanför. Du kommer träffa så mycket nya och trevliga människor då, och utvecklas själv!

Base camp någonstans på Grönland under kursen Arktiska miljöer.

Sommaren är fylld av fältarbete för doktorander. Här samlas det in insekter.

På Grönlands inlandsis.

Gästbloggare Albin Enetjärn – Andra året

I följande blogginlägg tänkte jag berätta lite om hur det har varit att läsa år 2 på BioGeo-programmet med inriktning Geovetenskap. Jag som skriver heter Albin Enetjärn.

Programmet är ju, vilket ni som läser kanske vet, uppbyggt så att man väljer inriktning mot antingen Geovetenskap eller Biologi efter att ha läst det första året gemensamt. För min del var jag redan från början av år 1 inställd på att välja geovetenskap. Jag tilltalades av den enorma bredden som geovetenskapen innefattar, inkluderande egentligen alla processer på vår planet som inte kan kopplas till liv (där tar biologerna över!). Hur är vår planet uppbyggd? Varför ser den ut som den gör? Hur fungerar de olika kretsloppen på planeten? Vad är normala och icke-normala förhållanden? Den engelska termen för geovetenskap, ”Earth Science”, beskriver ganska bra vad det handlar om.

 

När år 2 av utbildningen så kickade igång i månadsskiftet augusti/september så var det med en kurs som heter ”Mark & vatten – teori och fältmetoder” på agendan. De första två veckorna av kursen gav oss en introduktion till marklära, innehållandes föreläsningar om bl.a. markkemi, termiska egenskaper i marken och sluttningsprocesser. Höjdpunkten på kursen var helt klart vecka 3 när vi åkte på den så kallade ”Miljöresan”. Tillsammans med biologerna och även studenter från miljö- och hälsoskyddsprogrammet i Umeå samt naturguidestudenter från Örnsköldsvik och Kiruna så åkte vi på en sex dagar lång resa upp till Abisko. Längs vägen stannade vi till på flera intressanta platser ur natur- och miljösynpunkt och fick i små grupper lösa problem och diskutera frågeställningar. Uppe i Abisko hade de olika programstudenterna specifika uppgifter som skulle utföras under de tre dagar vi var där. Vi hann bland annat med att besöka Abisko naturvetenskapliga stations forskningsområde, där de har storskaliga projekt för att undersöka hur klimatförändringarna påverkar Arktis. Till vår stora lycka hade vi riktigt pangväder under hela resan, och att få vistas i vackra fjällmiljöer under några höstdagar var en riktigt lisa för själen. Fjället stod formligen i brand av alla fjällbjörkarnas gula och röda färger. Under den lediga tid som fanns inlagd på schemat passade jag bland annat på att springa upp på Nuolja (Abiskos närmaste fjälltopp). Där har man 360° utsikt över milsvida fjällmiljöer, och jag minns tydligt hur jag stod där och med hjälp av det jag lärt mig under programmet försökte tolka landskapets bildning. Lärarna hade varit stolta J. Det jag kanske framför allt tar med mig från resan är ändå alla nya människor jag kom i kontakt med och lärde känna. Att få spendera tid med så många andra öppensinnade natur- och miljöintresserade personer gör att det är ett utmärkt tillfälle att knyta nya kontakter. Flera av naturguiderna från resan har jag faktiskt träffat och umgåtts med efter resan vilket känns väldigt kul!

 

Väl hemma fortsatte kursen och så småningom kom vi in på moment två: ”Ytvattenkemi och sedimentologi” där vi helt enkelt fick lära oss om sjöars kemiska status, hur sediment byggs upp och varför det är ett så viktigt klimatarkiv. Mot slutet av momentet fick vi själv göra provtagningar av Nydalasjöns vatten och sediment för att sedan analysera i laboratoriet. Allt som allt var det en väldigt givande kurs, och det gav oss en stabil grund inför höstens andra period, där vi läste en kurs som heter ”Miljöstörningar i mark och vatten”. Den kursen byggde vidare på det vi hade lärt oss tidigare under hösten. Från att ha lärt oss om de naturliga tillstånden i vår miljö skulle vi nu få kunskap om de onaturliga tillstånd som lätt kan uppstå när människan är inblandad. Under denna kurs gick vi igenom alla tänkbara miljöproblem som har uppstått under mänsklighetens historia, fram till nutid. Det är både sorgliga och hoppfulla insikter när man inser hur mycket vi människor påverkar planeten, men också att det går att vända negativa trender. Till exempel i fallet med försurningen, som har blivit bättre de senaste 30 åren. Den bok vi hade som kurslitteratur under den kursen var riktigt bra i mitt tycke och jag läste den från pärm till pärm utan att somna med huvudet i boken en enda gång. ”Bruk och missbruk av naturens resurser” heter den, och förmodligen skulle vårt land må bättre om alla medborgare hade läst den någon gång! Kursen avslutades med ett ganska storskaligt projektarbete där man fick fria händer att skriva en rapport om något slags miljöproblem. En bra förberedelse för det examensarbete som i skrivande stund är mindre än ett år bort. Vi hade också en tre dagars hemtenta som avslutning på kursen, vilket gav en del huvudbry och märkliga drömmar om kadmiumförgiftad mark, men med ett lyckligt slut för min del i form av ett godkänt resultat!

 

Inför den första perioden på vårterminen står man som BioGeo-student inför valet att läsa antingen ”Kemins grunder” eller ”Miljö och samhälle”. Det gäller alltså både för biologer och geovetare, så här mixas klasserna om lite efter en höst isär, och man får plugga med kära gamla vänner från år 1 igen. Valet här kan sägas stå mellan att få en mer naturvetenskaplig spets på sin utbildning (Kemins grunder), eller inkorporera samhällsvetenskaplig kunskap, t.ex. juridik på miljöområdet (Miljö och samhälle). Här valde jag att läsa ”Kemins grunder” då jag insett under min studietid hur otroligt viktigt kemi är. Kanske det viktigaste av allt för att förstå världen omkring oss. Kemikursen är (ö)känd för att vara väldigt intensiv och ganska svår, man läser den tillsammans med några olika ingenjörsprogram, men jag bestämde mig för att ge det min fulla uppmärksamhet och lägga ner den tid det krävde. Mina tidigare erfarenheter av kemi är inget att hänga i granen då jag har haft otur med dåliga lärare och bristande motivation, men nu skulle det bli ändring på det! Mycket riktigt visade det sig bli en riktigt utmanande kurs. Den rivstartade och saktade aldrig ner kan man säga, så det var heltidsplugg, minst, som gällde kursen igenom. Under nio veckor hann vi gå igenom allt ifrån atomens uppbyggnad på kvantnivå till entropi, läran om hur universum blir allt mer kaotiskt för varje dag som går! Sex laborationer hann vi också med att genomföra för att knyta an den teoretiska kunskapen till praktiska moment. Även om det höga tempot gjorde att man kunde känna sig stressad av och till så har jag lärt mig väldigt mycket av kursen och ångrar inte att jag valde den. Förhoppningsvis kommer jag ha användning av att känna till kemiska principer i fortsättningen av utbildningen och även i arbetslivet, inte minst om jag ska jobba inom till exempel miljösektorn. Nu har det bara gått två veckor sedan jag skrev tentamen så jag vet fortfarande inte hur det har gått på kursen, men jag känner i alla fall att jag har fått in mycket ny kunskap i skallen, och det är ju viktigt om något!

 

För närvarande har jag just börjat andra årets sista kurs, vilket för oss geovetare är ”Geomorfologi och jordartsgeologi”. Nu får vi en fördjupning i det vi introducerades till det första året på programmet; landskapets utformning och egenskaper beroende på bildningssätt och minerogen sammansättning. Det handlar mycket om hur inlandsisar har format landskapet och hur man utifrån de landskapsformer som finns idag kan skapa sig en bild av vilken utbredning de senaste istiderna har haft, bland annat genom att titta på hur nuvarande glaciärer påverkar landskapet. Första halvan av kursen är mycket läsning och några seminarier medan del två innehåller mycket fältarbete där vi får sätta in den teoretiska kunskapen i praktiska sammanhang. Det kommer bli mycket dagsutflykter i närheten av Umeå inklusive några övernattningar. Det kommer nog bli väldigt trevligt att möta våren ute i fält istället för inne i en mörk föreläsningssal som många andra stackare måste göra J.

 

Jag hoppas att den här sammanfattningen av ett år som geovetenskapsstudent har bringat lite klarhet i vad det innebär att studera just geovetenskap. Inför mitt val av inriktning var det just definitionen av vad geovetenskap är för någonting som var lite av ett frågetecken. Ärligt talat har jag nog fortfarande lite svårt att definiera geovetenskap i en mening, men det kanske är just det som gör att det är så intressant och aldrig upphör att fascinera!

 

Skickar med lite bilder som får beskriva året som gått:


Storforsen i Piteälven. Ett av stoppen på Miljöresan till Abisko.

Silverfallet uppe i Abisko är en riktigt häftig kanjon. Många spännande stenar att närstudera för den geologiskt intresserade.

Utsikten från toppen av Nuolja var, handsdown, världsklass. Den känna U-dalen Lapp-porten i fjärran.

Johan Rydberg berättar om några av de forskningsprojekt som pågår vid Abisko naturvetenskapliga station. Här sittandes vid ”världens noggrannast övervakade myr” där mycket av forskningen bedrivs.

Hemma i Umeå igen stod sedimentborrning i myr på agendan. När det viktiga är avklarat kan man alltid roa sig med att rulla torvbollar!

Kemikursen bjöd inte på lika många fina fototillfällen men här är i alla fall en bild på hur det kan se ut när en laboration förklaras i teorin. Bli inte avskräckta, det är mer begripligt när handledaren står och förklarar det steg för steg 🙂

Ledsen för de liggande bilderna, men de går inte rotera rätt.

Polarguide – Intervju med David Berg

Jag har en gammal kompis som började studera här redan 2008, och som var klar med sin utbildning 2012. Vi har fortfarande kontakt och han brukar komma förbi någon gång varje år. Det är alltid lika roligt att utbyta gamla krigshistorier från tiden här i Umeå, men framförallt är det fascinerande att lyssna på historier från hans liv som guide i polartrakterna. David såg inte Bio/Geo-utbildningen som ett steg på vägen mot akademins värld eller mot ett fast jobb som naturvetare, utan han använde utbildningen som språngbräda för att ta sig ut i världen på äventyr.

Först och främst; vem är du och vad gör du nu?

Mitt Namn är David Berg och jag jobbar som guide i polarområdena. Det innebär att jag spenderar mestadels av min tid på olika expeditionsfartyg nere i Antarktis eller uppe i Arktis, så som på Svalbard eller Grönland. Mitt jobb är att vara expeditionsledare och som sådan planerar jag och tar ansvar för hela expeditionen. Förutom själva guidningen ser jag också till att hålla utrustningen i bra skick samt att gästerna är nöjda och glada.

Varför valde du att börja studera i Umeå?

Jag ville studera geovetenskap och glaciologi men samtidigt ha ett bra studentliv, vilket Umeå erbjuder. Anledningen till att jag ville bli geovetare var att jag alltid har varit mycket intresserad av polarhistoria, och nästan alla berömda polarfarare, tex svenskar som Erik Stensiö och Erik Jarvik var antingen biologer eller geologer. Jag lockades även av möjligheten att ta dubbla examen på fyra år. Jag började med att ta en kandidatexamen i geovetenskap, och sedan kompletterade jag med en högskoleexamen som naturguide.

Jag gjorde först ett naturvetenskapligt basår och påbörjade sedan mina studier på BioGeo-programmet 2008. Det var första året just den utbildningen fanns, så min klass blev lite av en pilotklass. Med facit i hand verkar det ha gått bra för de flesta av oss då mina gamla vänner från den tiden idag antingen är doktorander eller har fasta anställningar.

Vad tyckte du om första året? Någon särskild kurs och/eller moment som var särskilt awesome?

Jag trivdes hur bra som helst och tyckte verkligen att det var roligt att studera igen.  Första året har många utmaningar då ens perspektiv vidgas så mycket, men är otroligt lärorikt och stimulerande. Den kursen jag gillade bäst första året var ’Klimatförändringar’ där man på en grundläggande nivå diskuterar de faktorer som påverkar arters utbredning, hur de påverkar ekosystemen, bevarande av artrikedom samt får en insyn i de processer som styr koldioxidupptag och biomassaproduktion.

Någon lärare du fastnat särskilt för?

Det finns många fantastiska lärare på institutionen för Ekologi, Miljö- och Geovetenskap  men det är speciellt två stycken som varit viktiga för mig. Nummer ett är min mentor och förebild Rolf Zale som med sin kunskap och positiva inställning inspirerade mig mycket. Hans Ivarsson är också en mycket bra lärare med otrolig kunskap och vilja att hjälpa sina elever.

Berätta om dina sommarjobb!

Jag har inte haft sommarjobb riktigt relaterade till utbildningen, men har arbetat som guide samt spenderat en del tid i Arktis med bl.a fältarbete för exjobbet.

Berätta om dina exjobb!

Mitt exjobb för min kandidatexamen var väldigt intressant. Jag fick möjligheten att åka till Grönland och studera geomorfologin i ett område utanför Kangerlussuaq på västra Grönland.  Det var jag och en kille till (William Lidberg, idag doktorand på SLU) som spenderade nästan en månad i tält medan vi vandrade runt och undersökte hur inlandisen påverkat landskapet.

Mitt exjobb som naturguide gjordes på Svalbard där jag jobbade som Hundspannförare samtidigt som mina gäster fick svara på ett frågeformulär om anledningen till att det besökte ett sånt område och vad de hade fått ut av sitt besök. Ur frågorna kunde vi sedan dra slutsatser som bidrog till att främja och utveckla turismen i området ytterligare.

Hur ser framtidsplanerna ut?

Just nu är planen att fortsätta med det jag gör men kanske försöka vara på hemmaplan lite mer. Jag vill kunna göra expeditioner, men också ha ett normalt liv hemma. Det går tyvärr sällan hand i hand.

Något tips till de som börjar studera här i höst?

Gör det! Och ha roligt samtidigt som ni studerar! Student-tiden är den bästa tiden i era liv!

Tack för det David! David brukar förövrigt hålla föreläsning för Bio/Geo-programmets studenter vid något tillfälle varje år. Har du själv tankar på att komma ut i polartrakterna som guide kan detta rekommenderas varmt. Och glöm inte att du som programstudent på Bio/Geo har förtur till platserna på kursen ’Arktiska miljöer’ som går vartannat år och där man som en del av kursen reser till Grönland!

 

Anställningsbar

Man kan prata hur mycket som helst om hur kul det är att plugga Bio/Geo i Umeå. Men i slutändan handlar det ändå om jobben. Får man jobb när man är klar? Efter att ha skuldsatt sig och spenderat flera år av sin tid, kommer det att löna sig? Well, läs nedstående länk. Det ser bättre ut än vad någon vågat hoppats på. Det är egentligen ett helt fantastiskt resultat som tillsammans med högskoleverkets kvalitetsbedömningar (högsta betyg i samtliga utbildningar inom biologi och geovetenskap) tyder på att Umeå är platsen du ska plugga dessa ämnen på.

Om anställningsbarheten hos Umeås biologer och geovetare: https://www.umu.se/utbildning/program/kandidatprogrammet-i-biologi-och-geovetenskap/de-flesta-far-jobb/

Om programmet och dess kvalitet: https://www.utbildningssidan.se/utbildning/kandidatprogram-i-biologi-oh-geovetenskap-umea-universitet

Då har vi inte ens nämnt den fantastiska naturen som sträcker sig från kust till fjäll på bara några timmar, och storstadslivet som 15 minuters bilfärd från stan övergår till byaliv och makalös natur. Samt 7 stycken större älvar/åar inom 5 mils avstånd från stan och nationalparkerna Höga kusten och Björnlandet på ungefär 10 mils köravstånd.

Adde

Livet i fält – Räven

Förra veckan spenderades i de avlägsna delarna av Storumans kommun där jag tog sedimentprover för mitt masterexjobb. Jag och min kompanjon Åsa kämpade oss fram på skidor i tungt före och dragandes på varsin pulka. Första dagen var fantastisk med strålande sol och ingen vind och bra flyt vid provtagningen. Andra dagen var pest och pina med minusgrader och rena stormbyar som gjorde skidåkningen ännu svårare och som dessutom gjorde att utrustningen frös mellan varje provtagning. Nä livet i fält är inte bara glassiga dagar i solen, ibland har man såna här dagar också. Men det är bara att bita ihop och göra jobbet. Sista dagen i fält bjöd återigen på fantastiskt väder, samt ett annorlunda besök. Just som jag dragit upp sedimentprovtagaren och monterat den så uppmärksammar Åsa mig på räven som rör sig på isen. Den kommer emot oss och med hjälp av lite godsaker lyckas vi lura den närmare. Och närmare. Och ännu närmare. Som närmast var den en meter ifrån oss. Jag försökte förgäves få den att äta ur min hand, men det gick inte den. Otroligt häftigt att få se detta vackra djur på så nära håll ändå!

 

 

Sedimentprovtagningen gick bra också

Det är ganska häftigt att tänka på hur studier kan förändra en. Under mina första år på Bio/Geo var jag helt ointresserad av sediment. Nu är jag enormt fascinerad. Som jag tidigare skrivit så exponeras man för så många olika aspekter av naturen att man inte kan undgå att hitta nya saker att brinna för. Tur därför att det finns sådan enorm kompetens på institutionen att man faktiskt kan fördjupa sig i det man vill.

Livet i fält har de senaste veckorna bjudit på närgångna observationer av bla kungsörn och nu räv. Åker ut igen nästa vecka. Hoppas på järv då 😀

Om fjällrävar med Malin Larm

Jag har en gammal klasskompis som började BioGeo med mig 2011. Medan jag inte kommit längre än till mitt masterexjobb har Malin blivit doktorand med uppgift att forska på hur turismen i fjällen påverkar fjällrävarna. Ack avundsjuka…

Nå, här kommer en liten kort intervju med Malin!

Först och främst; vem är du och vad gör du nu?

Malin Larm, från Jämtland men bor nu i Stockholm. Är sedan ett drygt halvår doktorand inom Svenska fjällrävsprojektet vid Stockholms universitet. Mitt projekt handlar om hur den mänskliga störningen i fjällen, främst i form av turism, påverkar fjällrävarna.

Varför valde du att börja studera i Umeå?

Jag tilltalades av att Umeå som stad låg bra till och verkade trevlig och av kombinationen biologi och geovetenskap.

Vad tyckte du om första året? Någon särskild kurs och/eller moment som var särskilt awesome?

Jag tyckte att det gav en bra bas och introduktion till både bio- och geospåret och jag tyckte helt klart att geovetenskapen verkade roligare än jag föreställt mig och hade gärna fortsatt med båda!

Jag blev också väldigt positivt överraskad av studentlivet och den fina kontakten mellan årskurserna som fanns på programmet!

Någon lärare du fastnat särskilt för?

Jag tyckte att Ulla Carlsson-Graner var väldigt bra, dels som lärare, men även väldigt engagerad och hjälpsam i projektkurser och i funderingar jag hade kring studierna.

Berätta om dina sommarjobb!

Under mina två första somrar på programmet jobbade jag på Länsstyrelsen i Jämtland med främst spångning och underhåll av leder i fjällen, men även lite andra småuppgifter som smågnagarinventering, slåtter av bevarade betesmarker, markering av naturreservat, osv. Under den andra sommaren deltog jag även som volontär i den årliga fjällrävsinventeringen som fjällrävsprojektet genomför i Jämtlandsfjällen, Borgafjäll, Vindelfjällen och från i år även i Norrbotten. Fjällrävsinventeringen ledde mig till ett kandidatexjobb inom projektet och sedan vidare till STF Helags fjällstation där jag efter avklarad kandidat började jobba som bl.a. fjällrävsguide.

Berätta om ditt masterexjobb!

Mitt doktorandprojekt är i stort sett en förlängning på mitt masterexjobb. Där kollade jag på aktivitetsförändringar hos fjällrävar på några lyor med olika störningsgrad och fann att de är lika mycket aktiva, men att hög störning gör att de förskjuter aktiviteten till andra tider på dygnet. Men också att de trots de förändringarna inte lämnade lyan och att det inte påverkade reproduktion eller överlevnad. Aktiviteten studerade jag genom kameror på lyorna, där jag även fick bilder på bl.a. örn och järv! Det är också ett framtida projekt att studera hur fjällrävens konkurrenter och predatorer påverkas av mänsklig störning och indirekt då även fjällräven.

Hur ser framtidsplanerna ut?

Än så länge har jag lång tid kvar på doktorandtjänsten (tack och lov) och sen vet jag inte ännu hur jag vill fortsätta. Så småningom är jag nog iaf inställd på flytta tillbaka till Jämtland!

Något tips till de som börjar studera här i höst?

Det skulle nog vara att bygga på de teoretiska studierna med så mycket praktiska grejer och kunskaper som möjligt. T.ex. genom sommarjobb, projektkurser, praktik, exjobb osv. Utbildningen är liksom en bra och nödvändig grund att ha, men det är de praktiska erfarenheterna och kontakterna som kommer med det som ger en jobb sen!

Tack för det Malin! Beundra nu dessa bilder litegrann. Blir ni taggade på att själva mysa med fjällrävar så kan ni anmäla er som volontär till sommaren. Ni har till sista mars på er att söka! För Malin mynnade samma volontär-tjänst ut i en doktorand-tjänst inom ämnet… 🙂
Ni kan ansöka på http://www.zoologi.su.se/research/alopex/faltarbete.php