Hej hej hallå,
Jag heter Elin och är ett nyförvärv bland de bloggande programstudenterna på bio/geo. Jag kommer ursprungligen från Dalarna men har nu bott i Umeå i snart 4 år.
Och hur hamnade jag här då? Jag har alltid varit ganska vilsen i ”vad jag ska bli när jag blir stor” och har varit inne på allt från socionom, läkare, sjukgymnast, dietist, polis mm. En aningen spretig blandning av yrken minst sagt. Efter gymnasiet bestämde jag mig för att jobba för att få tid på mig att fundera. Det blev sammanlagt 2 år då jag jobbade inom restaurangbranschen och som växeltelefonist. Efter ett tag kändes mitt älskade dalarna lite för litet och jag ville ha en förändring mitt liv, dessutom var jag riktigt sugen på att gå tillbaka till skolan (jag har faktiskt alltid trivts där). Jag bestämde mig för att mjukstarta med ett år på folkhögskola, drog upp en karta över alla folkhögskolor i Sverige, tittade vart i Sverige jag kunde tänka mig att bo som INTE var en dagsresa farm och tillbaka hemifrån. Jag hamnade i Grebbestad, ett litet fiskesamhälle nästan högst upp på den Bohuslänska västkusten. Där läste jag under ett år marinbiologi och navigation. När våren kom och det var dags att söka till universitetet hade jag fortfarande ingen klar bild över vad jag ville göra men så hade jag en klasskamrat som visade mig en linje som hon var sugen på. Det handlade om Kandidatprogrammet i Biologi och Geovetenskap på Umeå universitet, jag läste om programmet och det sa bara KLICK! Naturen har alltid varit en stor och viktig del av mitt liv. Min familj har alltid gjort så utflykter, jag har varit scout och jag mår som allra allra bäst när jag tar mig i kragen och drar ut i det gröna.
Då jag inte hade behörighet till programmet sökte jag in till Naturvetenskapligt basår samma höst. Efter ett halvår på basåret och ett halvår då jag läste fristående kurer från programmet (kände inte riktigt för att läsa Matte E, Kemi B och Fysik B för skojs skull) blev jag programstudent, fick en klass och massa fina äldrekursare.
Mitt beslut att söka till Bio/Geo är något jag inte kan tänka mig att jag någonsin kommer ångra. Upplägget på utbildningen är väldigt bra då man får med sig kunskap om både biologi och geovetenskap under första året. Kunskap som kompletterar varandra väldigt väldigt bra. Ett mål då jag flyttade uppåt i landet var att jag skulle ta mig upp till fjälls. Under en av universitetets sommarkurser bar det iväg till Abisko för att läsa fjällekologi, en kurs som gav blodad tand. Arktiska ekosystem kändes som något jag kunde tänka mig att snöa in på.
Det arktiska intresset till trots tog jag förra våren chansen att läsa Tropisk ekologi med fältveckor på Borneo. En gryyym upplevelse att få se regnskog och korallrev men också en bredare syn på oljepalmsplantager och bevarandet av arter. Jag nämner inte mer om denna kurs nu utan planerar att skriva lite mer om den i ett senare inlägg. Tills dess kan ni fundera på vad min största upplevelse var under denna kurs. En hint är att det vara mötet med DEN personen man vill träffa om man är biolog, ekolog äh om man är vem som helst faktiskt.
Fjällen kom tillbaka in i mitt liv i somras då jag fick jobba som fältassistent för Dagmar Egelkraut, en doktorand med forskning i Staloluokta i Padjelanta Nationalpark. Det blev en fantastisk fjällsommar med midnattssol (massor av sol i största allmänhet), vandring, tältning (lite), insamling av biomassa, bajsräkning och bajskastning (jag fick betalt) och MASSOR av annat. Som om det inte vore nog att få tillbringa större delen av sommaren i Stalóluokta vid stranden av Virriháurre, Sveriges vackraste sjö (frukost och middagsutsikten), så tillbringade vi även en vecka uppe i norra Norge för ännu mer fältarbete. Min sommar tänkte jag också dela med mig lite mer av lite senare.
Klockan är 21:47 och jag och Dagmar har just påbörjat arbetet i dagens sista mjölkvall. efter avslutat arbete gå vi de 6 km hem och i strålande midnattssol anländer vi till Staloluokta vid 2-tiden. MAGISKT!
Jobbet som fältassistent fick jag i och med att jag sökte exjobb inom forskningsprojektet som handlar om historiska mjölkvallar i fjällen. Mjölkvallar är områden där man förr i tiden samlade renar för att mjölka dem. I och med trampning, betning och gödsling skiftade vegetationen från tundra-vegetation med risväxter och buskar till ängar med gräs och örtväxter. Trots att dessa områden inte varit använda på 100 år så tycks de inte ha växt igen särskilt mycket (något som man annars hade förväntat sig då man ju ”tar bort” djuren). Att mjölkvallarna finns kvar i fjällandskapet än idag är ett mysterium som just börjat utredas och mitt exjobb där jag undersökt utveckling och överlevnad hos etablerade groddplantor av blåbär och vide. Låter snyggt eller hur? No, worries, jag kommer förklara detta lite bättre sen.
Koncentrerat exjobb före 4 veckor i fält
Sen och sen och sen kanske ni tänker. Vad sjutton då för? Jo! För att precis just nu så läser jag en kurs i statistik och en kurs där man lär sig hantera geografisk information (GIS). Dessa kurser är himla bra ska ni veta även om de kanske inte låter allt för upphetsande och innebär att jag tillbringar mina dagar framför datorn. I och med mina nuvarande kursers till synes ”obiologiska” karaktär tänker försöka ge er en bild av vad man kan behöva kunna som biolog bortsett från blommor, fåglar, svampar, lavar och annat som man generellt förknippar med ”skogsmullar”. MEN samtidigt vill jag även varva rapporteringen om mina skoltimmar framför en dataskärm med att berätta mer om mina tidigare (och kanske även kommande) äventyr.
Hare!
