Ett, två eller flera Alexandria?

Varför blev den egyptiska staden Alexandria under en period världens ledande centrum för lärdom och vetenskap? Svaret är enkelt – dess forskningsinfrastruktur. Här fanns, som vi alla vet, det största biblioteket i världen och det innehöll sin tids samlade vetande. En unik infrastruktur drar till sig forskare som flugor till en sockerbit. Det var sant under århundradena före vår tideräkning och det är sant i dag. Men nu finns det starka ”centrifugala” krafter. Infrastrukturen kan bli lättare och distribueras snabbare i dagens digitala värld. Stora databaser och snabbt växande mängder av digitaliserade bibliotek, forskningsdata och arkiv gör infrastrukturen åtkomlig från en liten iPad. Forskningen kan bli allt mer oberoende av plats och byggnad.

Samtidigt ser vi en helt motsatt tendens, där platsen och infrastrukturen fungerar som vår tids Alexandria. Vid partikelfysiklaboratoriet CERN arbetar tusentals forskare och upp emot 50% av världens partikelfysiker är engagerade i experiment knutna till CERN. I Grenoble attraherar man 8.000 forskare varje år i kraft av sina neutron- och synkrotronljusanläggningar. En liknande utveckling lär vi också se hos oss. Öresundsregionens attraktionskraft lär utvecklas kraftigt med den europeiska spallationskällan ESS och synkrotronljuskällan Max IV. På samma sätt kommer det nationella resurscentrumet för molekylär biovetenskap och medicin – Science for Life Laboratory (SciLifeLab) – ge åtminstone universiteten i Stockholm och Uppsala en rejäl fördel.

För att Umeå universitet ska kunna behålla och stärka sin attraktionskraft behöver vi utveckla båda dessa former av infrastrukturer. Det måste finnas plats för fler än två Alexandria, även i Sverige.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *