Facklitteratur

Som vanligt anländer lördagens Dagens Nyheter med sin avdelning ”Boklördag”. Men det är inte vilka böcker som helst som vi informeras om; det är nästan alltid skönlitteratur. Förutom i en krönika och i en pytteliten notis ryms här inte några som helst texter om den mycket rika utgivningen av det som brukar kallas facklitteratur. Bevakningen av svensk bokutgivning är överlag undermålig i dagspressen, men när det gäller facklitteratur börjar den bli obefintlig. Det är, som författaren Lena Andersson skrev om en annonskampanj för Svenska kyrkan, mycket ”fluff och puff, ludd och sudd, mjukt och skönt”. Däremot mer sällan vetenskap, fakta, analys och djuplodande kritik. Jag tycker detta är bekymmersamt ur flera perspektiv. Allmänheten nås inte av viktiga böcker och samhälls- och kulturdebatten de ingår i riskerar att tunnas ut. Det blir svårare att vara en välinformerad medborgare.

Men fackbokens marginalisering är också olycklig ur ett universitetsperspektiv. Facklitteratur och populärvetenskap är redskap för att hålla dialogen mellan forskningen och den svenska allmänheten levande. Det gäller i synnerhet för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning, som ofta behandlar just svenska förhållanden, men det gäller också för naturvetenskap, teknik och medicin. Som jag tidigare varit inne på i den här bloggen, är det viktigt att, som Albert Einstein sa, vetenskapen också finns ”på torget”.

Att kommunicera forskningsresultat, kunskap och vetenskaplig verksamhet är en fråga om demokrati. ”Om man fått en utbildning på skattebetalarnas bekostnad, så skulle man föra ut vetenskapen.” Så resonerade mina gamla lärare, idéhistorikerna Gunnar Eriksson och Ronny Amjörnsson. Det kan vi läsa i en intervju i Aktum. Det är också nödvändigt om vi vill att resultaten från forskningen ska bidra till att utveckla och förändra. Facklitteraturen är en central komponent i all forskningskommunikation och en viktig publiceringsform för många vetenskapsområden. När vi inte längre har seriös information om och kritisk diskussion kring fackböckerna blir både det akademiska och det offentliga samtalet fattigare.

Om bevakning av facklitteraturen är svag är utgivningen desto mer omfattande. Den här beskrivna situationen har fått ett antal forskare och skribenter att starta en tidskrift som bara innehåller recensioner av svensk facklitteratur. Det första numret av Respons har nu kommit ut, men det tänker jag inte recensera. Jag kan bara konstatera att tidskriften har en imponerande samling professorer i sitt redaktionsråd och att jag fått några välgrundade tips på böcker jag inte visste fanns.

 

1 svara
  1. Helen Hed says:

    Tack för ett bra inlägg.
    Jag skulle gärna se att fler av de populärvetenskapliga böckerna åtminstone fick kortare omnämnanden i våra dagstidningar.

    Svara

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *