Är du anställningsbar?

Vad förenar Charles Darwin, Alfred Kinsey och Thomas Kuhn? (Ja, de var alla män.) Den förste var den moderna biologins grundare, den andre inflytelserik utforskare av människans sexualitet och den tredje, en av vår tids mest uppmärksammade vetenskapsfilosofer och vetenskapshistoriker. Men bortsett från att de var av manligt kön har herrarna det gemensamt att ingen fick ett ”jobb” inom den ”bransch” som de var utbildade för. Darwin misslyckades i sina medicinstudier och tog en examen som ”bachelor of art”, en slags humanistisk grundexamen; Kinsey var entomolog, insektsforskare, och Kuhn var utbildad och disputerad fysiker.

Jag kom att tänka på Charles, Alfred och Thomas när jag läste medierapporteringen kring Högskolekvalitet, som produceras varje år av Svenskt Näringsliv. Här blir högre utbildning reducerad till yrkesutbildning och det som ”drabbade” Charles, Alfred och Thomas ses som ett matchningsproblem.  I SACO-rapporten Vad är lagom? kan man läsa om något som kallas ”överutbildning”. Detta bör man absolut undvika. Detta ”slöseri” med kunskaper definieras som ”faktisk utbildning utöver vad som krävs för ett yrke eller en arbetsuppgift”. Det framstår som om dagens yrkesliv vore helt statiskt, individerna helt identiska med sin yrkesutbildning och framtiden förutsägbar till 100 procent.

Visst ska universitet och högskolor bedriva utbildning som ger studenterna kunskaper och kompetenser som kan leda till kvalificerade jobb. Men universitetsstudier bör också ge något mer än förberedelser för en specifik yrkeskarriär. Ja, det kanske till och med är så att om vi hade ett ”jobbperspektiv” så skulle vi satsa mer på bredd och bildning i program och kurser? Även arbetsgivare efterfrågar analytisk förmåga, kritisk reflektion, kunskaper om skilda kulturer, kommunikationsförmåga, förmåga att syntetisera, etisk kompetens och förmåga att sätta sig in i andra människors situation.

Detta tycker jag formulerades på ett bra sätt i en oväntad källa: Dagens Industri (17/4 2012). I sin krönika skriver Maria Borelius: ”…om vi alla kan samma saker och säger samma saker händer mindre än om vi kan olika saker. Det blir speciellt viktigt i ett föränderligt kunskapssamhälle, där få av oss slutar yrkesmässigt där vi började.” Och hon exemplifierar med filosofen som leder ett medieföretag, fysikern som skapar ”unik reklam” och bankchefen som läst matematik och politik. Vilket kön de har framgår inte av hennes krönika.

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *