Stad eller fabrik?

Ett stort universitet liknar mer en stad än en fabrik. Här myllrar av aktiviteter och i laboratorier, föreläsningssalar, seminarierum, bibliotek, kaféer och datasalar finns människor från jordens alla hörn och med skilda bakgrunder och förutsättningar. Detta blir mycket påtagligt under höstterminens första veckor, då alla studenter strömmar till. Universitetet liknar också en stad i så motto att här saknas parkeringsplatser, påpekade universitetshistorikern Sheldon Rothblatt lite ironiskt en gång.

Universitetet har tre uppgifter, men tusen olika sätt att bedriva forskning, undervisning och samverkan. Det är det stora universitetets styrka. Det är också dynamiken, mångfalden och självständigheten som förklarar framgången för de amerikanska universitet som toppar världens alla rankinglistor – och så pengarna förstås. DN-skribenten Henrik Berggren uttryckte det på ett bra sätt: ”Naturligtvis är lönerna ett lockbete. Men det handlar lika mycket om en stimulerande miljö där det finns intressanta intellektuella från alla fält, beundrande och intresserade studenter, ett brett kulturutbud och kanske framför allt en miljö som bejakar nyfikenhet och kreativitet.”

Men de offentligt finansierade universiteteten är också skattefinansierade myndigheter. Medborgare brukar kräva valuta för skattekronorna. Det gör att vi också mäts och vägs i en omfattning som aldrig tidigare. Om mätandet och vägandet blir för enkelspårigt riskerar det som stimulerar till hög kvalitet i verksamheten att undergrävas. Låt mig bara ta ett exempel – internationell publicering i högt rankade tidskrifter. Det är naturligtvis ingen som invänder mot att forskning och forskningsresultat ska bedrivas och spridas på en internationell arena.  Det bör uppmuntras och belönas. Men om all energi och alla stimulanser baseras på detta riskerar vi ”anglo-amerikanisering” och en allt för långt gående specialisering.

Ensidigheten kan också ske på bekostnad av delaktighet, reflektion och kunskap som är relaterade till vårt eget samhälle och kultur. Många ”internationella” vetenskapliga tidskrifter är mycket specialiserade och om vi endast inriktar oss på dessa hotar ensidighet och likriktning eller, som medieforskaren Ulla Carlsson uttryckte det för flera år sedan, ”’balkanisering’ och splittrade forskningsfält som resultat”. Och hon fortsatte: ”En långt gången specialisering riskerar att bli ofruktbar på grund av brist på impulser och förmåga att formulera nya problemställningar av relevans.”

Om vi bara väger och mäter i en dimension riskerar det som skulle kunna vara en dynamisk och kreativ stad att bli en fabrik.

PS Det är inget fel på fabriker i sig. De producerar, när de är som bäst, saker på ett effektivt och hållbart sätt. DS

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *