Kan man utbildas till forskare?

Mitt första möte med forskare var i samband med min grundutbildning i molekylärbiologi vid Uppsala universitet. I princip alla föreläsare forskade också, och de kursassistenter som hjälpte oss med alla de laborationer vi genomförde var oftast doktorander.

Men det som avgjorde mitt framtidsval var en genomgång av en vetenskaplig artikel av den dåvarande professorn i immunologi, Jan Andersson. Med en entusiasm och glöd som jag aldrig glömmer förklarade han tålmodigt en banbrytande artikel. I denna artikel från 1976 hade två forskare hittat förklaringen till vad som ligger till grund för en lyckad transplantation, en upptäckt som sedan belönades med Nobelpriset 1996.

Professor Anderssons passion för forskning inom immunologi smittade av sig och jag satt stenhårt fast på kroken (vilket jag faktiskt fortfarande gör – jag helt enkelt älskar detta ämne :-)).

Min tid som forskarstuderande vid Umeå universitet och den dåvarande institutionen för cell- och molekylärbiologi var ytterst bra. Miljön, inklusive handledare och andra doktorander inom och utanför gruppen var helt avgörande för att jag skulle få en god forskargrund att stå på. Självklart gick jag ett antal kurser också, men i slutänden var det de många timmarna med prestigelösa diskussioner med kollegor, alla lyckade och misslyckade experiment, och möjligheten att få testa sina vingar i självständigt arbete som präglade mig mest.

Passar denna form för alla? Knappast – bland oss forskare finns en blandning av alla personlighetstyper och vissa kanske skulle utvecklas mer på ett annat sätt. Men att sammanföra många vetgiriga forskare på en fysiskt ganska liten yta kommer jag alltid tro på som en god grund för forskning och forskarutbildning. Det är resan som formar oss, och den blir på så sätt även målet.

4 Kommentarer
  1. Zandra says:

    Hej Kristina!!

    Jag har hört att Svininfluensavaccinet kan bidra till att en del barn fått diabetes…tror du att det kan stämma???
    //Zandra

    Svara
    • Kristina Lejon says:

      Hej Zandra,
      Det finns inga som helst veteskapliga belägg till dags dato som visar på en koppling mellan svininfluensavaccinet och Typ 1 diabetes. Som det står nämnt i artikeln så är det påvisats en förhöjd frekvens av narkolepsi i de barn som fått vaccinet. Men det går inte att dra några som helst slutsatser om Typ 1 diabetes från det. Man ska också komma ihåg att det påvisats i en kinesisk studie att barn som inte vaccinerats men som fått den ”riktiga” svininfluensan också utvecklade narkolepsi i högre grad. Så än det det för tidigt att säga vad i vaccinet/viruset som sådant som ger upphov till detta. Men en koppling verkar finnas.
      Hoppats du blivit lite klokare!
      hälsar
      Kristina
      r

      Svara
    • Kristina Lejon says:

      Hej
      jag har inte läst denna. Generellt ger jag tipset att man ska förhålla sig mycket kritiskt till all information som inte publicerats i så kallade ”peer-reviwed” tidskrifter. Vetenskap ska granskas och ifrågasättas – risken men nätet är att vem som helst kan publicera vad som helst utan att det blir granskat och eventuellt ifrågasatt…

      Svara

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *