Varför forskar VI?

Genom historien har forskning varit en nyfikenhetsdriven aktivitet, där kunskapstörsten och förståelsen av omvärlden stått i centrum som drivkraft. Detta synsätt har fått oss inom naturvetenskap och medicin att förstå en massa olika saker, alltifrån hur vi kan ärva egenskaper till varför vi får en viss sjukdom. Det har också lett fram till upptäckter som varit av nytta för oss människor, t.ex. olika läkemedel baserade på dessa upptäckter.

Min upplevelse är att under senare år har nyttighetsaspekten av forskningen fått ett allt större fokus – statsmakterna (och kanske resten av samhället) vill se att de får ”valuta för pengarna”. Jag tycker personligen att denna utveckling är olycklig. Jag är starkt övertygad att de största upptäckterna kommer när man minst anar det och för att det ska kunna ske måste vi få vara fria och förbli öppna och nyfikna i vår forskning. Det betyder också att forskning egentligen är en ”hög-risk”-aktivitet med avseende på kortsiktiga avkastningar. Helst om man fokuserar på huruvida det är av nytta för vårt eget land, och inte för mänskligheten i stort.

Det är en något naiv inställning att om vi bara satsar nog mycket pengar på något så kommer det att ränta av sig. Det jag ser som ”riktig forskning” vet man aldrig på förhand om det kommer att ge avkastning eller inte. Det är ju det okända vi undersöker…

Därmed inte sagt att även om man inte kan använda den genererade kunskapen kortsiktigt så är den värdelös för all framtid. Vilka är vi att bedöma vad som kommer vara av nytta i framtiden eller inte? Det viktigaste är att vi gör högkvalitativ forskning på det bästa sätt vi kan – resten borde vi lämna åt våra barn och barnbarn att debattera. Vad tycker du?

1 svara
  1. Katarina Hamberg says:

    Efter en diskussion igår kan jag göra en stickväg till det du skrivit. Nyfikenhetsdriften är viktig och så är mångfalden. Det finns en stor fara i att satsa på elit och säkra kort som varit framgångsrika t.o.m. idag. Som regeringen verkar tänka och som diskursen ser ut kring forskningsfinansiering. Till dem som lyckats skall allt varda givet. Och de som ska bedöma vilka som ska anses lyckade och beviljas anslag rekryteras från klubben av ”erkända” forskare som antas kunna veta vad som är vettigt. Undrar hur han som upptäckte helicobakternas magsårsverksamhet finansierade sin forskning? – I ett elitsystem med endast tidigare framgångsrika hade vi nog stått utan hans landvinningar. Jag menar att auditsystem och elittänkade blir begränsande när det blir allenarådande och att regeringens forskningspolitik därför leder till likriktning och på sikt om inte fördumning så i alla fall stagnering. Alla smarta upptäckter har varit osannolika innan de gjordes (och erkändes). Så – fram för mångfald och utrymme för finansiering även av medelmåttorna och de som inte tänker mainstream!

    Svara

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *