Bra forskning

Vad är bra forskning egentligen? Är det när man använder rätt vetenskaplig metod, snygg design och bra tekniker? Eller är det först när forskningen fyller en samhällsnytta som den blir bra? Man kan undersöka mekanismerna bakom en viss sjukdom, försöka att förbättra omvårdnaden för en viss patientgrupp, utveckla nya material med specifika egenskaper eller undersöka trumpeter och bordsbestick från ett genusperspektiv. Nu kanske ni, helt korrekt, anar en viss sarkasm? Det skall jag ärligt säga att för mig är det skillnad på forskning och forskning. Det finns bra och dålig forskning och det finns nyttig och onyttig forskning. Väldigt ofta vet man dock inte om forskningen är vare sig bra eller nyttig förrän efteråt, kanske får jag ändra mig om genustrumpeten i framtiden?

Paul H. Müller fick Nobelpriset i medicin 1948 för DDT. 30 år senare förbjöds DDT på grund av sin miljöfarliga inverkan. Ett annat exempel är omvänt transkriptas vars upptäckare belönades med Nobelpriset 1975. Detta visade sig senare få stor betydelse för utvecklingen av antivirala läkemedel. Som en liten parantes lär en av prismottagarna, Robert W. Holley, sagt att deras upptäckt var utan praktisk betydelse.

Slarvig forskning med misstag eller dåligt genomförande kan också bli bra forskning. Flemings upptäckt av penicillinet grundade sig i att han glömde en bakterieodling framme. Ett mer lokalt och välsmakande exempel är det då Ulrika Eleonora Lindström av misstag (härom tviste di lärde) förlängde ystningsproceduren då hon gjorde ost; därigenom uppfann hon Västerbottensosten. Årets Nobelpris i medicin föregicks också av misstag i labbet där prover som inte skulle blandas hamnade i samma provrör. Misstag ger ibland genombrott med andra ord.

Alternativet till slarv och misstag stavas vetenskapligt risktagande. Det är en mer kalkylerad metod för att nå genombrott. Det talas också mycket i forskningssamhället om att stödja risktagande och det anses viktigt att forskare törs och ges möjlighet att testa okonventionella idéer som kanske inte leder någonvart. Som motstående kraft finns kravet på forskarna att producera för att få nya anslag. I den ideala situationen skulle man alltså bedriva banbrytande genombrottsforskning utan inslag av risktagande. Ingen har sagt att det skall vara lätt.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *