Erfarenhet, entreprenörskap och ekonomi

Universitetet har tre uppgifter, att bedriva utbildning och forskning brukar benämnas de två huvuduppgifterna. Att samverka med det omgivande samhället är den tredje uppgiften. I samverkansuppgiften nämner högskolelagen att ”[högskolan skall] informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta.”. I detta inbegrips att universiteten skall verka för att kommersialisera sina upptäckter och innovationer. Ur ett samhällsperspektiv skall det med andra ord bildas nya företag och därtill hörande nya arbetstillfällen.

Det är självklart att lagskrivarna vill nyttiggöra den svenska forskningen på bästa sätt. Svensk forskning är en starkt bidragande faktor till det välstånd vi har idag. Forskning har matat våra tunga branscher med innovationer under ett helt sekel. Traditionella branscher står fortfarande för en hög andel av vår sysselsättning, antal anställda uppgår inom fordonsindustrin till 93 000, inom skogsnäringen 76 000 och i gruvnäringen till 87 000. Inom livsvetenskaperna arbetar 40 000 varav ca 3 000 anställda i Umeåregionen.

Även om man inte nått upp till de stora branscherna än så är livsvetenskapen en framtidsbransch. Det råder ingen tvekan om att det är inom högteknologi och innovation vi än så länge har en kokurrensfördel på den globala marknaden. Den relativa delen av Sveriges BNP som kommer från livsvetenskapsbranschen är bland de högsta i världen. Våra lokala politiker har fattat galoppen och prioriterar framväxten av ett lokalt kluster. Tillsammans med insatser från Umeå Universitet, statliga Vinnova och andra aktörer har vi ett lokalt innovationssystem som kanske är det mest utvecklade i landet. Strukturen och förutsättningarna för att utveckla företag finns definitivt här men vi kan ännu inte mäta oss storleksmässigt med storstadsregionerna.

Huruvida man lyckas med att bygga nya företag handlar mycket om erfarenhet och goda exempel. Teorin bakom klusterkonceptet är att man kan dra nytta av att ha en kritisk massa av företag inom samma bransch inom samma geografiska område. I en klustermiljö drar företagen nytta av varandra. Innovationsförmågan och produktiviteten ökar samtidigt som man stimulerar tillväxt och uppkomst av fler företag.  Vi har inte nått den kritiska massan än i Umeå men vi är förhoppningsvis på rätt väg.

Jag nämnde Boston i mitt förra inlägg. Där finns ett riktigt kluster. Med siffror som jag extraherat från internet får jag det till att 75 000 människor jobbar inom livsvetenskap i Bostonområdet. Befolkningen uppgår till 4 500 000. Det betyder en fyrdubbelt högre förmåga att generera företag jämfört med Sverige.

Vari ligger skillnaderna då? Forskningen i Boston är såklart vassare än i Sverige på många plan men det är inte alltid som genombrottsforskning leder till omedelbar kommersiell omsättning. Ofta måste applikationerna komma i efterhand, det finns det många exempel på. Mycket av framgången tror jag stavas erfarenhet, entreprenörskap och ekonomi. Amerikanska universitet är fristående och att omsätta sina forskningsresultat har man lång erfarenhet av. Universiteten har sina egna innovationssystem, eller tech transfer offices, som plockar russinen ur den digra forskningskakan. Entreprenörskapet finns i amerikanernas modersmjölk. ”Self made man” är en hedersbetygelse. De ekonomiska förutsättningarna är också helt annorlunda. I Boston flödar riskkapitalet och för små tekniktäta bolag behövs det ofta stora summor i början för att utveckla sin teknik.

Vårt innovationssystem kan på olika sätt stötta tidiga kommersiella projekt med akademiskt ursprung. Umeå Biotech Incubator kan tillhandahålla utrustning och lokaler samt ekonomiskt stöd. Från Vinnova kan olika verifieringsstöd sökas. Detta kan ta en del projekt förbi den första kritiska fasen men sedan är det ofta stopp. Om större investeringar krävs, vilket ofta är fallet i ett läkemedelsprojekt, så är det svårt att attrahera riskkapital. I Boston finns erfarenheten och historia som gör att man vågar satsa. I Sverige och Umeå finns inte samma förutsättningar. Förhoppningsvis går utvecklingen  åt rätt håll för varje gott exempel som vår region kan visa upp.

Eftersom vi i Sverige har lärarundantaget, vilket innebär att universitetsanställda äger rötten till sina egna uppfinningar, så ställs det ett högre krav på att forskarna själva skall ha ett entreprenöriellt förhållningssätt. Även om vi har stöttande strukturer så behövs en viss inblandning av forskaren till en början. Jag tycker dock lärarundantaget är bra, det ger individen mer frihet att utveckla sin idé men för att det skall vara samhällsekonomiskt försvarbart måste vi börja nyttja universitetsforskningen bättre. Forskarna måste hjälpas till att bli bättre entreprenörer.

Vår förre rektor Göran Sandberg sa vid något tillfälle att vi inte har något entreprenörskap att tala om därför att vi inte utbildar några entreprenörer. Så enkelt tror jag att det är. Tyvärr finns det en vanföreställning om att entreprenör är något som man har i sig, antingen är det eller inte. Inget kunde vara mer fel, självklart kan man utbilda entreprenörer. Dessutom har många det i sig, i alla fall latent. En kollega berättade för mig att nyintagna sjuksköterskor i en enkätundersökning till en hög utsträckning såg sig som egenföretagare efter utbildningen. När man ser utfallet så kan konstatera att det är tankar som inte finns kvar efter examen. Jag såg en gång en oerhört inspirerande föreläsning om en röntgensjuksköterska som börjat utveckla produkter och smarta lösningar för röntgensjukvården. Hon hade tänket som fler borde ha. Hon såg ett behov och tänkte på vad hon kunde göra åt det.

Nya ögon och nya infallsvinklar på gamla verksamheter kan med säkerhet göra underverk inom många branscher, inte bara livsvetenskapen. Vi måste därför stimulera den innovativa och entreprenöriella ådran redan på grundutbildningarna. Visa möjligheterna för studenterna så att det finns ett frö sått då de goda idéerna kommer, för det gör dem. Varför inte integrera en veckas grundutbildning i entreprenörskap på alla universitetets utbildningsprogram? Låt Umeå Universitet bli ett föregångsuniversitet inom entreprenörskap, först när vi utbildar entreprenörer kommer vi att se vårt innovationssystems fulla kapacitet.

Erfarenheten då? Boston byggdes inte på en dag, den kommer med tiden.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *