Utbildad, men inte bildad och klok?

Allt ska gå fort i dagens högre utbildning. ”Tre års högskolestudier borde räcka för de flesta”, skriver nationalekonomen. Det sägs att man inte ska bli överutbildad, för då ”matchar” inte ens faktiska utbildning det framtida yrket. Och i Svenska Dagbladet har man kunnat läsa att vi fått en högskolebubbla som ska punkteras med korta och effektiva yrkesprogram. Detta är exempel på ett tydligt instrumentellt perspektiv på det lärande som pågår på våra universitet och högskolor och det presenteras av både forskare, politiker och företrädare för näringslivet. Men det finns andra perspektiv på högre utbildning som vi ständigt bör hålla levande.

Ett sådant perspektiv brukar vi kalla bildning. Litteraturen om detta honnörsord är magnifik. Bara de senaste åren kan vi lägga märke till svenska boktitlar så som Bildning och demokrati, Medborgerlig bildning, Bildning för alla, Svenska bildningstraditioner, Bildningsresan, Mellan bildning och utbildning, Humanvetenskap och bildning för morgondagen och Lärande och bildning i en globaliserad tid. Men ju fler böcker som skrivs desto mindre tid för bildning tycks det finnas. Det liknar förhållandet mellan antalet kokböcker och den tid som nutidsmänniskan ägnar åt matlagning.

Att definiera ”bildning” kan vara lika svårt som att ha en klar uppfattning om vad som är ”kultur”. Det bildningsideal som formades i det tidiga 1800-talet, och som också skulle vara universitetets ideal, handlade rätt mycket om personlighetsutveckling, men med förankring i tradition och kunskap. På universitetet skulle man också ”förverkliga sig själv” – lära för livet och inte enbart för näringslivet. Bildning har ofta förknippats med humaniora och kulturvetenskaper. Den ska lära oss att förstå människan som kulturvarelse och placera in kunskapen i ett större etiskt och filosofiskt sammanhang. Innehållet i detta bildningsprogram var ofta historiskt och filosofiskt med en inriktning på en förståelse av mänsklighetens kanoniserade kulturskapelser. Men vad som ska få ingå i honnörsordet bildning är inte givet. Det breda utbildningsprogram som mötte veteranerna från andra världskriget som fick börja studera på Harvard handlade också om bildning, men då var det den naturvetenskapliga bildningen som stod i centrum. Så, det viktigaste med att hävda ett bildningsperspektiv även i högre utbildning är nog inte vad det ämnesmässigt innehåller.

Bildning kan sägas handla om att utveckla en förmåga att tänka, tolka och värdera; om att förstå vår tid och omvärld, och oss själva, i ett större sammanhang. Det kan göra oss inte bara utbildade och kompetenta, utan också lite klokare. Tolkad på det sättet bör vi bereda plats för bildning i alla våra kurser och utbildningsprogram. ”Bildning är det som finns kvar när du glömt vad du lärt dig”, skrev en gång Ellen Key. Det finns också ett fult begrepp för detta: generiska kompetenser.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *