Arktis och forskningens frihet

1889 publicerade den franske författaren Jules Verne en bok som på svenska kom att hela Upp- och nedvända världen och i en senare utgåva Barbicane & Co. I den berättas historien om Praktiska Nordpolsbolagets planer. Bolaget tänker sig att genom att rucka på jordaxeln kunna förändra klimatet vid nordpolen så att det blir möjligt att exploatera de kolfyndigheter man tror finns norr om 84:e breddgraden. Om vi byter ut dåtidens ”svarta guld” – kolet – mot dagens olja och gas har Jules Verne något att säga även om vår tid. De arktiska områdena är allt mer intressanta för många länder och stora företag. Ryssland, Norge, USA, Kanada och Danmark har alla krav på områden i de arktiska regionerna. Detta hänger intimt samman med klimatförändringarna som kan ändra förutsättningarna för transporter, fiske, råvaruutvinning och militära strategier. Den globala uppvärmningen som smälter isen gör att oljebolag nu vill borra efter fossila bränslen. Mot detta har miljöaktivister och forskare varit kritiska. Man varnar särskilt för oljeborrning i vatten med is, eftersom det inte finns några kända oljesaneringsmetoder i en sådan miljö.

Arktis har också blivit allt viktigare för vetenskapen. Det gäller forskning om allt från klimatförändringar till livsvillkoren för ursprungsbefolkningar. Det är också stor bredd på den forskning som är relaterad till Arktis vid Umeå universitet. Genom etableringen av Arcum (Arktiskt centrum vid Umeå universitet) finns nu förutsättningar att synliggöra den mångfacetterade forskningen som bedrivs kring nordliga frågor. Det gäller forskning om effekten av miljö- och klimatförändringar, om hälsa och risker och inte minst forskning om den livsmiljö som berör de runt 4 miljoner människorna i Arktis.

Att detta är en forskning som kan vara kontroversiell visar inte minst den debatt om publicering av forskningsresultat i USA och Kanada som uppmärksammats i både dagspress och vetenskapliga tidskrifter. Medan USA under Obama tycks välkomna en öppen relation mellan forskare och journalister, har utvecklingen gått åt motsatt håll i Kanada. Polar- och klimatforskare har uppmanats att säga ifrån sig rätten till sina forskningsresultat. Kanadensiska myndigheter har hindrat forskarna att kommunicera direkt med pressen. Istället kräver man att all kontakt ska ske via myndigheternas pressavdelningar som ska ge tillstånd för intervjuer och de kräver också att få vara representerade när forskarna intervjuas. Det finns också exempel på att forskare inte ens tillåtits tala fritt om forskning som redan publicerats.

Ibland kan man undra över vad som betraktas som så politiskt känsligt. Varför geovetaren Scott Dallmores upptäckter av en gigantisk översvämning i norra Kanada för 13000 år sedan skulle vara politiskt kontroversiell framstår som en gåta – men kanske det ända har något med gas och olja att göra? Ja, Arktis är ett ”hett” område. Men för att vi ska kunna öka våra kunskaper och bidra till en hållbar utveckling krävs att forskningen är fri och att resultaten fritt kan kommuniceras till allmänheten.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *