Genus

Genusstudier bedrivs med stor framgång av forskare vid Umeå universitet. Dessa är verksamma inom i stort sett alla vetenskapliga områden och har ett kraftcentrum i Umeå centrum för genusstudier. Men genus är kontroversiellt. Forskare, lärare och studenter som analyserar och försöker förstå människan, kulturen och samhället utifrån ett genusperspektiv har utsatts för fler hot och större missaktning än andra. Det är ofta män som känner sig hotade när exempelvis genuskodade maktrelationer synliggörs.  Vissa känner sig förnärmade å det egna könets vägnar när forskningen kan visa att våra föreställningar om manligt och kvinnligt genomsyrar och påverkar hur samhället utformas och människor lever sina liv.

Vem som helst har naturligtvis rätt att ifrågasätta betydelsen av ett genusperspektiv inom vetenskapen; eller, för den delen, kritisera genusforskare för visad arrogans och okunskap om biologiska perspektiv. Det är en åsikt. Men det är en helt annan sak att förfölja lärare och studenter med elaka, kränkande, ja, hotande tillmälen. Många kan vittna om trakasserier och nedsättande uttryck förmedlade genom e-post och i sociala medier. När det drabbar personer verksamma inom akademin är det särskilt allvarligt. Genusforskning är en legitim och sanktionerad vetenskaplig inriktning. Om forskare och lärare och studenter inte vågar förmedla resultaten från forskning av rädsla för att förlöjligas eller förföljas, då hotas något fundamentalt i den akademiska världen: friheten. Det gäller såväl friheten att själv välja teorier och metoder och friheten att publicera resultaten av sin forskning. Men när det gäller att bedöma värdet och kvaliteten ska genusforskningen naturligtvis inte bedömas efter några andra måttstockar än de som vanligtvis används inom våra olika vetenskapliga fält.

För en tid sedan blev jag uppringd av en förtvivlad kvinnlig student. Hon mådde dåligt och hade fått möta okvädningsord hon inte trodde sig skulle behöva utstå på ett universitet. Det var uppenbart att hennes feministiska engagemang gjorde att hennes belackare tyckte det var helt i sin ordning att verbalt förödmjuka och förnedra henne. Vi ska ha en fri, öppen och våldsfri kommunikation på ett universitet. När det kommer till hot och förnedrande påhopp har något grundläggande i den akademiska kulturen kränkts. Då hjälper det inte med ursäkter om att tonen blivit brutal genom flitigt skrivande på flashback, facebook eller twitter. Fritt meningsutbyte och idéer och värderingar som bryts är avgörande för att forskning och högre utbildning ska utvecklas, men då krävs en samtalston som respekterar individen och andras åsikter.

2 Kommentarer
  1. Åsa says:

    Håller inte med om att genusforskning är en legitim vetenskaplig inriktning. Den började dyka upp redan när jag doktorerade. Kom ett dekret från rektorn att alla andra avdelningar på universitetet skulle genuscertifieras. Skrattretande. Eller som en av mina kollegor på fysikinstitutionen sa, jag tror inte atomerna bryr sig om genus.

    Svara
    • Ann Sörlin says:

      På vilket sätt visar din kommentar något som styrker eller motsäger att genusforskning är en legitim vetenskaplig inriktning?
      Det är väl inte du som legitimerar vetenskapen?
      Undrande

      Svara

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *