Lagom mycket engelska

 

”…han talar med bönder på böndernas sätt
men med lärde män på latin.”

Erik Axel Karlfeldt, ”Sång efter skördeanden”.

Budskapet är entydigt. Det sprids från många håll. Humanister ska i större utsträckning skriva på engelska och bli en del av det internationella forskarsamhället. De bör också skriva fler artiklar i anglosaxiska vetenskapliga tidskrifter och färre böcker eller bokkapitel på svenska. Om detta skriver Dolly Jørgensen engagerat på Forskarbloggen den 13/9. Hon hävdar bland annat att svenska historiker publicerar sig på svenska därför att de inte tror att några andra än svenskar är intresserade av forskningsresultaten. Jag delar många av hennes synpunkter. Men för att kvantiteten och kvaliteten på de engelska publikationerna ska öka krävs att vi placerar översättning och språkgranskning som ett centralt element i humanioras infrastruktur, vid sidan av sådant som bibliotek, arkiv och IT. Orsaken till detta är att språk och stil är helt avgörande redskap för de flesta humanistiska ämnen. Behärskar forskarna inte språket finns det stor risk att de forskningsresultat man vill förmedla inte uttrycks fullödigt och nyanserat. Dessutom bör vi ju komma ihåg att svenska humanister på den internationella forskningsarenan ofta tävlar med kolleger som har engelska som sitt modersmål.

Men det finns en annan aspekt på detta med humanisters språkval som vi inte bör förringa. Många forskare vill inte enbart nå andra forskare med sina texter och försvinna i ”de internationella facktidskrifternas olästa anonymitet”. De hoppas få vara en del av det offentliga samtalet; ingå i ett vidare intellektuellt och demokratiskt sammanhang. Vissa skulle säga att de vill att deras publikationer ska bidra till att påverka eller ge perspektiv på politik, samhällsplanering, kultur och värderingar och ses som ett inslag i en ständigt pågående bildningsprocess. En gång kallades detta för universitetets ”tredje uppgift” och skulle kunna kallas ”samverkan” med dagens språkbruk. Inom mitt eget ämne, idéhistoria, har gränsen mellan vetenskaplig publicering och texter som riktar sig till en bredare allmänhet varit flytande. Detta gäller särskilt böcker som har ett bredare anslag och spänner över epoker och vidare kulturfält. Nästan alla dessa har varit skrivna på svenska och mycket få har översatts till engelska eller något annat stort språk.

Om engelskan helt tar överhanden som de svenska humanisternas språk kan något viktigt gå förlorat. Det finns stora risker att, som historikern Johan Östling skriver i Till vilken nytta? En bok om humanioras möjligheter (2013),  att det drabbar den vetenskaplig kvaliteten, kommunikationen med allmänheten och det offentliga språket. Om det inte ljöd så svenskt, bör nog en ”lagom” strategi anbefallas. Även en humanistisk forskare måste verka i skilda sammanhang och ta olika tungomål i anspråk. De som enbart publicerar sig på svenska ”avskärmar sig från det internationella forskarsamhället”, skriver Östling. Å andra sidan riskerar den som enbart skriver på engelska att prestera forskning av lägre kvalitet och forskaren kommer att ”fjärma sig från den svenska offentligheten”. Östling avslutar med tre uppmaningar: Acceptera genrernas mångfald; Betrakta översättning som nödvändig infrastruktur; Internationalisera med förnuft; Gör inte tredje uppgiften till en tredje rangens uppgift. Om vi följer hans uppmaningar blir det nog lagom mycket engelska.

7 Kommentarer
  1. Dolly Jørgensen says:

    I completely agree with the use of Swedish in communication with the public, the ”tredje uppgift”. But rarely is a scientific publication itself effective public communication. Instead, the science needs to be translated meaningfully in the public sphere. What this means in practice in the natural sciences is that articles are published in international venues in English, but then press releases, community talks, etc. are done in Swedish. I cannot understand why the humanities refuses to accept such a model that gets the best of both worlds: making science relevant/accessible to the international community by publishing in English and making it relevant to the Swedish public by communicating the results in Swedish. I believe that’s the better ”lagom” strategy.

    Svara
  2. Jonny Hjelm says:

    Hej
    Naturvetenskapens forskningspraktik och publikationsmönster bör inte oreflekterat göras till norm för humanvetenskaperna. Delar alltså Jonssons ”lagom-ståndpunkt”.

    Svara
  3. Erik Lundgren says:

    UKÄ gör utvärderingar av utbildning, och jag har förmånen att delta i en grupp, som tittar på Biomedicin, ett naturvetenskapligt program inom medicinsk fakultet. Vi tittar på bland annat examensarbeten. Flera av studenterna kommer från andra länder. Det förväntas att de både skall skriva (engelsk) vetenskaplig text men även en populär text i form av en sammanfattning. Det är slående även för en svensk läsare av naturvetenskapliga arbeten på engelska, att den språkliga förmågan även inom områden där språklig nyansering inte är huvudsaken utan snarare precisionen, hur varierande den är. En del uppsatser är kort sagt närmast oläsliga. Det är svårt att veta vad man göra åt detta, tex i ett masterprogram. Att kunna göra sig begriplig på ett annat språk torde ta längre tid än två år, och kräva helt andra insatser, än vad som är möjligt.

    Svara
  4. Monika Vinterek says:

    Tack Kjell för ditt viktiga inlägg i denna fråga! Jag skulle påstå att det du skriver är lika relevant för samhällsvetenskaperna och som Erik Lundgren pekar på även något som gäller naturvetenskaperna. Jag håller också med dig om att det inte är så enkelt som Dolly Jørgensen får det att låta. Det språk vi har tillgång till är en viktig resurs i vårt tänkande både för den som formulerar sig och för den som skall försöka förstå vad vi menar genom texten. Med hjälp av professionella granskare och översättare, vilket resurserna sällan tillåter, kan vi till en del bli hjälpta och detta vore önskvärt. Jag hoppas som du att vi kommer att fortsätta att skriva och publicera oss på vårt modersmål i tron att det är viktigt både för kvalitén i den kunskap vi producerar och för våra möjligheter att komma till tals både nationellt och internationellt. Utan ett väl fungerande språk som verktyg i vår inre och yttre kommunikation begränsas våra möjligheter att utveckla kunskap av hög kvalitet. Jag håller också med om att det stora problemet inte är internationella publiceringar i sig, dessa behöver vi, utan pressen på mängden sådana som riskerar att tränga ut vårt användande av modersmålet. Men kanske lika allvarligt är pressen på formen för dessa publiceringar som blir styrande för vad vi använder språket till.

    Svara
    • Kifle Hamde says:

      Hej på Er,

      Om det var möjlig, jag skulle vilja publicera på min modersmål som är varken svenska eller engleska. Min modersmål är en av mig – min identitet – därför håller jag med de som argumenterar för att fortsätta skriva forskingen både på svenska och engleska -också respektera mångfalden i användning av språk – multilingualism has fördelar för samhällets utveckling in olika nivåer (lokalt, nationellt internationellt).

      Svara

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *