Valen man gör…

Jag är relativt ny MIMS gruppledare/forskare som kom till Umeå 2011 för att etablera en ny forskargrupp. Jag hade ingen riktig koppling till Umeå Universitet förutom att jag gjorde min grundutbildning här. Min resa hit har varit lång, och många länder har korsat min väg.

 

Nu är det otroligt fokus på att man ska resa och forska i olika länder för att meritera sig och vara konkurrenskraftig. Vad har jag gjort, jo, under ett antal år både före, under tiden som jag doktorerade och efter som post doktor så reste jag mycket. Det blev ett år i Skottland som utbytesstudent där jag faktiskt träffade den professorn som sedan blev min opponent. Han hette Richard Elliott, han tipsade om att Ralf Pettersson var den som jag skulle doktorera hos. Det gjorde jag också. I Ralfs labb så fick jag chansen att jobba både i Canada i 3 månader samt USA i 1,5 år. Dessa erfarenheter av olika labb har varit ovärderliga. Både genom att jag knutit till mig stora nätverk samt att jag fått skinn på näsan. När jag sedan var klar för att disputera på Karolinska bestämde jag mig för att kontakta en framgångsrik forskare i Tyskland, Friedemann Weber, för att göra post dok. Varför valde jag inte att åka tillbaka till USA? Jag tror att valet var enkelt, jag ville ha en sympatisk och duktig chef. I efterhand så var det helt rätt val, post dok alternativet i USA, var snarare framgångsrik forskare/galen vetenskapsman. Min tid i Tyskland varade i drygt 3 år och jag trivdes superbra, både i labbet och utanför.

 

Valen man gör på vägen färgar och formar personen man är och blir.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *