Forskning och utveckling

Dagens sista möte var en diskussion av forskningen inom de konstnärliga områdena med vår fakultets forskningskommitté. Bakgrunden är att vi – design och arkitektur – egentligen inte är en del av det interna system för fördelning av forskningsmedel som fakulteterna ansvarar för.

På ytan kan förklaringen tyckas enkel: den typ av forskning som bedrivs inom design har ofta mycket lite gemensamt med övrig naturvetenskaplig forskning på fakulteten, och den är således svår att utvärdera och jämföra med sådan, vilket gör att den faller utanför ramarna på en mängd olika sätt.

En kort historisk tillbakablick gör det emellertid tydligt att detta inte bara är en fråga om hur design som ämne passar in i befintliga forskningsstrukturer, det är i hög grad också en fråga om hur vi – och vårt universitet – tänker kring designområdets utveckling.

Historiskt sett har design inte använt sig av forskning som sätt att utveckla ny kunskap och nya praktiker. Den funktionen har fyllts av det utvecklingsarbete som sker inom praktiken. Inom akademin bedriver man konstnärligt utvecklingsarbete, men även professionens utveckling spelar en mycket stor roll och således har en nära koppling till företag och designers varit en central del av den kontinuerliga utvecklingen av ämnet.

Det som nu händer är att vi på allvar börjar undersöka vilken roll forskning kan spela för vårt ämnes utveckling – och hur den forskningen ska se ut. Det handlar således inte alls om att skapa ett kunskapsunderlag för design som stämmer bättre överens med hur det ser ut inom andra discipliner, eller om en ’akademisering’ av designpraktiken som sådan. Det som driver den här utvecklingen är något helt annat: det handlar till exempel om möjligheten att undersöka, experimentera med och artikulera det som ligger utanför en professionell praktiks möjligheter.

Det är i ljuset av den här utvecklingen som forskning och forskningsmedel blir viktigt. Det handlar om att vi vill vara med och driva ämnets framtida utveckling, och om att vi därför nu måste utveckla de forskningsformer som låter oss göra det. Men samtidigt kan ingen disciplin bara gå sin helt egen väg utan någon som helst hänsyn till de akademiska sammanhang den existerar i. Forskning är en ständigt pågående konversation, en dialog också med andra discipliner.

Därför är diskussioner som den nu i eftermiddags aldrig enkla, men alltid viktiga.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *