Läxor gör sig inte själva

Barnen går i en vanlig amerikansk skola. De har ej skoluniform men stränga klädregler. Man inser genast att vi kommer från en skyddad värld där allt är väldigt homogent. Det är tufft trots att alla är mycket vänliga; det kommer ta tid för barnen att känna sig trygga. Hilda (3:an) kan ju inte så mycket engelska och Selma (7:an) är den enda vita, blonda eleven i sin klass.

Tja, skolan överlag (vilken har ca 2000 elever; 6-års till 8:an) har övervägande hispanic och african-american elever. Standarden är inte hög på lokaler, men lärarna är kompetenta och det går snabbt framåt. Selma har bara 6 ämnen men det är en hel timme av varje, varje dag: matte, engelska, historia, science, idrott och kör. Jättebra med så mycket idrott, men synd att de inte byter om eller får duscha efteråt.

Båda barnen har två läxor per dag som ska göras till nästa dag. Som förälder ska man skriva på en lapp som ska med till skolan nästa dag där man styrker att barnet gjort läxan. Min man och jag sitter alltså en bra stund varje dag med läxor. Jag har lärt mig en massa om Japans historia, och oroväckande nog är matten på en mycket högre nivå här jämfört med i Sverige. Jag inser att mina barn inte har tränat särskilt mycket på studieteknik, det behövs inte med de få läxor man har i Sverige, dessutom har de inte lärt sig att ta eget ansvar för läxorna.

Skolorna här står och faller med föräldrarnas engagemang. Därför blir spridningen på elevernas slutliga kunskaper stor; de som har stöd hemma kan gå hur långt som helst, men utan hjälp kommer man ingen vart. Utöver läxorna så förväntas föräldrar att köra sina barn till och från skolan, göra lunchlåda varje dag, arrangera en rad skoltillställningar, och – viktigast av allt –bidra med pengar till skolan. De mammor som är hemmafruar har fullt upp.

 

2 Kommentarer
  1. Alexandra Tellström says:

    Hej Pernilla!
    Så kul att läsa om er resa till forskningen i USA!
    Och så modigt att ta chansen att göra det också!
    Man ska aldrig ångra det man gjort, bara det man aldrig gjorde. 😉 Hur gör då du som heltidsarbetande karriärskvinna? Är det din man som får dra det tyngre lasset hemma eller är det din egen träning som blir lidande?
    Jag och äldsta tjejen kämpar fortfarande med att cykla till skolan över Bergehem varje dag. Dock får vi sällan följe av löpare nu för tiden. 😉 Faktiskt riktigt få cyklister också för den delen. Ni gör rätt i att komma tillbaka den bästa tiden på året.
    Vänliga hälsningar
    /Alexandra

    Svara
    • Pernilla says:

      hej! min man gör en hel massa absolut, men jag tror alla aspekter blir lite lidande för att få det hela att gå ihop. kompromisser hela tiden. men förhoppningsvis är jag effektiv nog att jag får ihop det!

      Svara

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *