Min tur hålla föredrag

Idag höll jag seminarium på Caltech. Gissa om jag var nervös innan – jag hade tränat på mitt talk 12 ggr den senaste veckan (overkill?). En seminarietalare på besök på Caltech blir omhändertagen av en doktorand som ansvarar för att dagen flyter på enligt schemat. Denna doktorand introducerar även talaren vid seminariet.

”Min” doktorand hette Kelsey och hon följde mig till och hämtade mig från varje halvtimmes appointment jag hade under hela dagen. Jag fick träffa flera olika forskargrupper och hela tiden var det studenterna (doktorander/postdocs) i fokus. Oftast möttes jag av en grupp på några stycken studenter som berättade om sin forskning för mig en efter en vid ett konferensbord, oberoende om professorn var med eller ej.

Det var även Kelsey och några fler doktorander som tog mig på lunch på faculty klubben på Caltech. Jag fick lära mig lite om doktorandutbildningen vid Caltech. Det tar oftast minst 6–7 år att doktorera oberoende om man undervisar eller ej. Både vid halvtidsexaminationen och disputation måste doktoranderna, utöver avhandling, skriva ”proposals” (dvs. forskningplaner) inom både sitt eget och ett annat forskningsområde. Forskningsplanen som läggs fram vid disputationen används ofta av professorn för att starta upp efterkommande doktorand.

Kl 16 körde jag mitt seminarium – äntligen. Rummet var nästan fullt trots att det var minst fyra andra seminarier som hölls på Caltech vid samma tid. Det kändes som det gick bra. Efteråt tog en ny bunt doktorander mig ut på drinkar, det ingår i programmet. Det har varit en spännnande dag! Men jag ser fram emot en mycket lugnare dag imorgon.

 

2 Kommentarer
  1. Sofia says:

    Hej! Jag doktorerar vid Umeå universitet och har några frågor angående tiden efter man doktorerat och hur du tycker man ska tänka/inte tänka om karriär mm.
    Jag vet redan nu att jag vill fortsätta med egen forskning i framtiden. Hur ska man bäst gå till väga för att få den chansen? Jag har förstått att post-doc i USA kan vara både lärorikt och eftertraktat om man sedan vill tillbaka till Sverige. Stämmer det med dina erfarenheter och hur gick du till väga när du hittade grupperna du jobbat i?
    Hur tidigt ska man på allvar börja tänka på vad man vill göra sen? Jag upplever att många skjuter på det väldigt länge, för att sedan under de sista 6 månaderna innan disputationen söka som galningar och ta vilken plats de än får.

    Svara
    • Pernilla says:

      hej sofia

      du ska absolut göra en postdoc utomlands. det behöver ej vara usa men jag rekommenderar att fara dit om du kan. det är lärorikt och ger kontakter för framtiden. dilemmat i sverige är att man oftast inte kan söka postdoc anslag förrän man disputerat. men man kan börja ta kontakt med labb upp till ett år innan man ska disputera om man vet vad man vill. om forskaren har råd kan man bli antagen som postdoc direkt efter disputation oberoende om man sen får svenska pengar eller ej. ett alternativ är att prata med sin handledare i sverige om det är möjligt få stanna kvar 6 månader efter disputationen. det är teknisk lätt att fixa. då har man tid på sig att göra klart studier (=fler publikationer) och söka postdoc jobb och söka svenska pengar. Lycka till!

      Svara

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *