Att lära sig genom att göra!

Idag ger jag andra föreläsningen i min kurs, ”Visuell interaktiv simulering”. Studenterna kommer huvudsakligen från civilingenjörsprogrammen Teknisk datavetenskap och Teknisk fysik. De får bygga avancerade fysiksimuleringar som de visualiserar med 3D-grafik. I och med detta ganska intensiva arbete så lär de sig också mycket om modellerna och metoderna – långt mycket effektivare än om de bara skulle arbeta med teorin. Lärandet och den kunskap de bygger blir inte precis den samma som med traditionella metoder. Kanske blir de inledningsvis lite svagare på teorin, men efter hand blir teorin mycket mera lättillgänglig för dem eftersom de då redan byggt kunskapsmönster och dessutom har mycket hög motivation (eftersom interaktiva 3D-simuleringar är kul!). Många använder färdiga simuleringsprogramvaror i undervisningen, och det har väl också sin poäng, men det här är något annat. Studenterna bygger själva sina programvaror och samtidigt bygger de sin kunskap. Learning by doing med andra ord, eller mera formellt ”konstruktionistiskt lärande” som det kallats av av sin upphovsman Seymor Papert, som är en av mina favoriter när det gäller lärande. Jag tillämpar det i min undervisning och skulle gärna se mycket mera av det även i grundskolan och gymnasiet. Idag har det här lärandeparadigmet dessutom vuxit vidare mot ”learning by making” och anknyter till makerrörelsen, som också den har stor potential för skolan. Här konstaterar jag också att svenska språket är lite begränsat eftersom ”learning by doing” och ”learning by making” är ganska olika saker, och det finns ingen riktigt bra svensk översättning av dem.

Läs om constructionist learning på wikipedia.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *