Omvårdnad – också forskning!

Hur når man ut med sina forskningsresultat? Vanligast är en publikation i en vetenskaplig tidskrift. Man presenterar sina resultat som poster eller föredrag på lämpliga möten, konferenser och kongresser. Vilka når vi ut till? Andra forskare är den största mottagargruppen.

Vilka vill vi nå ut till?  Givetvis andra forskare men ofta även tillverkare av medicinsk utrustning, läkare i aktiv klinik och sköterskor i detsamma. Hur når vi dem? En överhängande risk är att de nya rönen och resultaten inte når ut till de som verkligen kan tillämpa den. Åtminstone ser jag den risken inom omvårdnad.

Tidskrifters innehåll når sällan andra än de som aktivt läser dem. En vetenskaplig tidskrift blir det sista en sjuksköterska eller undersköterska prioriterar på sitt arbetspass eller rast. Möten får också ofta stryka på foten på grund av tids- och personalbrist. Det finns internutbildning och utbildningsdagar, men det är långt ifrån tillräckligt för att få verksamheten att hänga med i samma tempo som forskningen.

Omvårdnadsforskningen är en jämförelsevis ung forskningsgren. Den har varit, och är till viss del fortfarande, ifrågasatt. Att inte alltid statistiskt visa vad människor känner, tänker och upplever. De ”hårda” metoderna. Istället är det mer vanligt att man inom omvårdnadsforskning använder sig av kvalitativ forskning. ”Mjuka” metoder. (Vad gäller hårt och mjukt är det mina egna uttryck.) I kvantitativ forskning pratar man om statistisk power. I kvalitativ forskning är termerna överförbarhet och realabilitet.

När jag gick min sköterskeutbildning 2002-2005 var vetenskapliga artiklar ett rätt nytt förekommande undervisningsmedel (så uppfattade jag det). Det fanns ett ord på schemat som hette ”artikelsök”. Det var tidskrävande, frustrerande och svårt. Jag kan inte påstå att det blivit enklare så här tio år senare. Att scanna av den mängd forskning som finns inom ett väl utforskat område är näst intill omöjligt. Vad är relevant? Vad säger egentligen den här artikeln? Är den tillförlitlig? KÄLLKRITIK!

För att greppa forskningen krävs en träning i att läsa vetenskapliga artiklar. Det kräver också förkunskap om olika forskningsmodeller, metoder och vetenskapsteori. Det kräver också kunskap om källkritik, något som bland annat kräver en vana att läsa vetenskapliga artiklar just kritiskt. Här kommer åter problemet med terminologin in. Det är inte enkelt att läsa en vetenskaplig text rakt upp och ner, på en kafferast, om man inte gjort det förut. Språket begränsar storleken på gruppen mottagare.

Hur ska man få ut resultaten till dem som arbetar i praktiken? Att en sköterska inte kan sitta och läsa vetenskapliga artiklar dagligen är givet. Men någonstans behövs någon som aktivt scannar av det område som arbetas med. I mitt fall njurar och dialys. Någon som följer utvecklingen på forskningsfronten inom nefrologi och omvårdnad. Detta för att inte vården ska halka efter vetenskapen.

Givetvis kan man inte dagligen ändra sättet att arbeta på, men en kontinuerlig sammanfattning av nya rön bör bli en del av arbetet för att en kvalitetsutveckling ska ske. Kvalitetsarbete inom vården är något som ständigt pågår, men jag anser att det inte sker på det djup man skulle kunna tillämpa det. Det skulle kunna effektiviseras och utvecklas i sig.

Kanske är framtiden någon form av vetenskapsinformatör som är knuten till en eller flera specialiteter och fungerar som informatör men också som källa till vad man från vårdhåll anser behöver undersökas. Att säga att man tror sig se, att man ”vet” och så vidare räcker inte som bevis i en vård som ska bygga på vetenskap. Inte heller att ”vi brukar göra så här”. Det bör prövas och fördjupningen ger bättre styrka vid argumentation om medel för att kunna genomföra den vård som är den allra bästa. Släpp in fler i brainstormandet kring studier som rör omvårdnad. Vad fungerar uppenbart dåligt? Vad skulle kunna bli bättre? Jag vill se en kanal mellan de som bedriver aktiv omvårdnad och de som forskar. Min övertygelse är att det ligger massor av bra idéer och pyr hos de mycket kompetenta sjuksköterskor och undersköterskor som arbetar tidiga morgnar, sena kvällar och hela nätter. Back to basic. Hjälp alla att våga vara delaktiga, så höjs statusen ytterligare och kunskapen når fram i större utsträckning.

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *