En värld under ytan

 De flesta av oss söndagsseglare, strandskator, badkrukor och landkrabbor vet egentligen inte särskilt mycket mer om havet än att det är stort och blött. Och oftast kallt. Du som med dödsföraktande mod kastar dig huvudstupa i plurret och dyker djupt ner under ytan vet att det ibland växer saker på botten och att där finns fiskar i alla möjliga färger och att det är väldigt mörkt lite längre ner. Men du… det finns en hel värld där nere som du aldrig har sett. Som du inte kan se.

Mitt mikroskop är inte bara ett vanligt mikroskop. Det är i själva verket någonting helt annat. Det är en portal till en annan värld. En osynlig värld, full av skräckinjagande havsvidunder och märkliga genomskinliga varelser som med sina egendomliga egenskaper och fantastiska förmågor utgör själva grunden för allt som lever i havet. Den här världen är essentiell och livsavgörande. Utan den skulle det inte finnas några färggranna fiskar eller solande sälar, inga smaskiga blåmusslor eller ostron att slurpa i sig till champagnen. Inga humrar, inga koraller, inga valar. Ingenting.

Vad är det för hemlighetsfulla, vidunderliga varelser, undrar du? Jo, det ska jag tala om för dig. Det är plankton. Pyttesmå bakterier, djur och växter i början av näringskedjan. Smaskens för sillar såväl som valar. De omsluter dig när du badar, fastnar i ditt hår när du dyker, följer med i varenda kallsup du får.

I sju år nu har det varit mitt jobb att likt en orädd Jacques Cousteau dyka ner genom portalen och rakt in i den osynliga världen, på jakt efter skräckinjagande havsvidunder. Jag räknar dem, listar ut vilken sorts havsvidunder de är och hur många som är ungar och hur många som är fullvuxna. Vid det här laget känner jag dem som vore de mina egna husdjur. Sällsynta är de varelser som undgår identifiering, trots att de försöker vrida och vända sig så jag inte ska känna igen dem. Det är ett strävsamt och riskfyllt uppdrag som kräver stort mod…eh, alltså tålamod… och inre styrka. Jag ger aldrig upp! Varenda varelse hittar jag och räknar, en efter en efter en. I detta Nådens år har jag under 240 strapatsfyllda timmar räknat och artbestämt inte mindre än 63 174 skräckinjagande havsvidunder (jaja… djurplankton då) med preparatnålen som enda försvar. En vacker dag kommer jag att bli hedrad av kungen och dubbad till undervattensriddare. Det är jag säker på. Till dess; må solen skina på era ansikten och vindarna vara er milda och varma!

Vattenkvalster2 (800x600)

image001

3 Kommentarer
  1. Eva Boström says:

    Tack!!! Gick tidigt på jobbet. Startade datorn kl 07.00 för att hinna med allt. Ser din blogg på hemsidan av en slump och bara fastnar! Det är som en fantasy fiction …skriven av en marinbiolog men skriven om verkligheten som den också kan vara. Jag blir glad och upprymd av dina texter. Läser en dag, ännu en å en till och tänker att jag måste sluta för att ta tag i examinationsbetygssättande men fångas igen. Kan inte låta bli. Läser den sista och längtar redan efter mer läsning om en annorlunda värld:)

    Svara
    • Johanna Crona says:

      Tack så mycket! Det var roligt att höra. Kolla in miljoovervakning.blogspot.se för fler spännande historier…

      Svara

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *