Forskningens fula baksida!

Kunskap och sanning kan lätt tas för synonymer och kanske är det då och då ett korrekt antagande. Forskarens roll är att ta fram ny kunskap till nytta för mänskligheten, men vad händer när enskilda forskare drivs av egenintressen, har makt och kanske i viss mån även lider av storhetsvansinne? Vad händer när dessa människor tar patent på sanningen, dikterar villkoren via tidskrifter och granskningsprocesser av andras forskningsresultat, för att allt som publiceras skall stödja de kriterium för sanning som en självutnämnd forskningsgud bestämt.

Att gå emot strömmen och lägga fram och försöka publicera resultat som inte är i linje med oemotsagda sanningar kan innebära hårda strider där tjuvben och andra trix används för att stoppa pressarna. Det komplicerade med forskning är även att det går alltid att skjuta hål på den mest sofistikerade forskning om man bara är tillräckligt motiverad:
”Vill du att vi publicerar dina resultat måste du tona ner dina fynd och vara tydlig med att det förmodligen inte betyder något för forskningsfältet”…
”…och Du, glöm inte att lägga till 22 referenser av Narcissius-Sork, A et al. (2001–2015) i referenslistan”.

Hell NO! Jag vägrar! Härmed lovar jag och svär att alltid lägga fram ny kunskap så korrekt och riktigt som jag tolkat den men förbehåller mig rätten att få göra fel ibland, eftersom jag är människa. Finns där inga samband så kommer jag att försöka publicera även dessa. Alltid retar det någon!

Till alla forskare, vi är inte vårt arbete eller våra resultat! Vi är kunskapens trogna och ödmjuka tjänare! Punkt!

2 Kommentarer
  1. Jonas Sandlund says:

    Tack för de orden Jessica!

    Det ger hopp såhär i juletid. Ibland, eller till och med ganska ofta har även jag annars tänkt den tanken att verklig kunskap verkar vara sekundärt inom forskningsvärlden nuförtiden, där den egna karriären verkar vara det viktigaste.

    Svara

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *