Reflexion i anslutning till dådet i Jakarta

Indonesien hamnade åter på löpsedlarna för knappt två veckor sedan på grund av ett terrordåd utanför ett shoppingcenter i centrala Jakarta. Attacken, som inkluderade explosioner och skottlossning, resulterade i ett tjugotal skadade och minst åtta döda, varav fyra var attentatsmän. En indonesisk grupp med kopplingar till Islamiska staten (Daesh) tog tidigt på sig ansvaret. Detta var inte första gången som Indonesien drabbades av ett terrordåd och attacken var inte direkt överraskande då det kommit flera uppgifter under den senaste tiden att något skulle komma att ske i Indonesien inom en snar framtid.

Under 2000-talets första decennium utfördes flera attacker mot företrädesvis ”västerländska” mål, såsom kyrkor, barer, diskotek, restauranger, exklusiva hotell och ambassader. De som planerade och genomförde attackerna hade kopplingar till inhemska elit-styrda organisationer och nätverk, såsom Jemaah Islamiyah. Den militanta islamismen ändrade karaktär och strategi runt 2010. Därefter har det framförallt varit små grupper baserade på vänskapsband eller släktband som har planerat och utfört attacker. Många av aktivisterna har sin bakgrund i etablerade radikala organisationer, exempelvis Jamaah Ansharut Tauhid, och lever i ett socialt och ideologiskt sammanhang – on-line och/eller off-line – där de finner inspiration och vägledning. Det är i dessa sammanhang som de hämtar information om lämpliga mål och lär sig hur man skall utföra terrorattacker. Taktiken har förändrats. Spektakulära bombattacker mot ”västerländska” mål har till stor del ersatts av dödskjutningar mot inhemska mål som symboliserar motståndet mot den militanta islamismens utopiska ideal, främst poliser och militärer.

Det är för tidigt att uttala sig säkert om den grupp som låg bakom attacken i Jakarta och de taktiska överväganden som de hade gjort. Men det var nog ingen tillfällighet att en polispostering och ett Starbucks-café drabbades särskilt hårt. Vilka de än är, arbetar de i kraftig motvind i Indonesien. Det folkliga stödet för IS (och al-Qaida) är svagt i världens största muslimska land.

 

 

 

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *