Strukturellt våld då?

Våld engagerar de flesta. Många är övertygade om att våldet ökar. Men detta råder det faktiskt skilda uppfattningar om. Vissa, till exempel Steven Pinker, Azar Gat och Ian Morris, menar att våldet har minskat stadigt genom historien. De drar följaktligen slutsatsen att vi numera lever i den fredligaste epoken någonsin i mänsklighetens historia. Känslan av att våldet eskalerar är en illusion som bland annat är relaterad till medias omfattande våldsrapportering. Det är med andra ord en konsekvens av tillgänglighetsheuristik, det vill säga en tendens att dra förhastade – och vanligtvis felaktiga – slutsatser om frekvens och sannolikhet utifrån aktuella exempel i minnesbanken. Att våld får stort utrymme i massmedia behöver inte betyda att det är utbrett i samhället. Andra, exempelvis Noam Chomsky, Edward Herman och David Peterson, är av en annan uppfattning. Utifrån statistiska data menar de att det inte går att dra slutsatsen att våldet har avtagit. De pekar bland annat på det strukturella våldet, den ökade militarismen och de krig som förbises eller bagatelliseras.

Det finns en mängd faktorer som bidrar till att såväl forskare som allmänhet drar skilda slutsatser utifrån de data som finns. Det har bland annat göra med hur våld definieras och vilket tidsperspektiv man har. Mycket talar för att åtminstone vissa typer av våld har minskat, men detta gäller inte nödvändigtvis andra typer av våld. Enligt vissa beräkningar blev mellan 10 och 20 procent av alla människor mördade eller dödade under krig eller i samband med rajder under stenåldern. Motsvarande siffra under det blodiga 1900-talet var mindre än 2 procent. Om vi snävare in oss i tid och rum, så har det dödliga våldet i Sverige (och i Finland, Estland, Frankrike, Nederländerna och USA) minskat sedan mitten av 1990-talet. Allt våld är naturligtvis inte dödligt våld och allt dödligt våld förutsätter inte en tydligt identifierbar gärningsperson.

Hur är det med det strukturella våldet? Det är svårt att säga om det har minskat, är oförändrat eller har ökat. Det beror bland annat på att förekomsten av strukturellt våld är avhängigt de resurser som finns tillgängliga. Om det inte finns resurser att förhindra vissa typer av lidanden vid en given tidpunkt är det knappast meningsfullt att uppfatta dem som våldsrelaterade. Det som inte var strukturellt våld i historisk tid (t.ex. lidande till följd av en sjukdom som det inte fanns någon behandling för) kan vara det idag (då det finns behandling, men den inte erbjuds på grund av sociala, ekonomiska eller politiska arrangemang som normaliserar en ojämlik tillgång till sjukvård) och det som inte är strukturellt våld idag kan vara det i morgon. Fortfarande dör miljontals människor varje år därför att de inte har tillgång till föda, rent vatten och hälsovård, det vill säga resurser som finns men som inte fördelas på ett rimligt sätt. Det är mångdubbelt fler som dör varje år på grund av strukturellt våld än alla dem som blir dräpta, mördade och dör till följd av krig och terrorattacker. Det strukturella våldet är en kontinuerlig process snarare än sporadiska händelser och är därför inte särskilt medievänligt. Det är knappast detta våld som många har i åtanke när de oroas över våldet i världen. Det är kanske precis det som de borde vara.

1 svara

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *