Förstår ni vad jag menar?

Jag hakar gärna upp mig på saker. Som frågan med döda bakterier och molekylära analysmetoder till exempel. Kanske det är en bra egenskap hos en forskare? Att man hakar upp sig på saker och vägrar släppa taget. Utan att ha analyserat frågan alltför mycket så skulle jag tro det. Men det är inte bara det här med de döda bakterierna som jag hakat upp mig på. Det finns andra saker också. Saker som stör mig. Som det här med att förmedla sina resultat.

Det produceras så mycket bra forskning världen över (och ibland dessvärre även mindre bra) som vi måste förmedla till våra studenter och kollegor. Dock har jag suttit på alltför många tillställningar som är så makabert tråkiga så klockan stannar. Trots en gedigen kunskap hos den föreläsande läraren (forskaren) så har jag tappat intresset redan efter andra meningen, även om ämnet fascinerar mig.

Så vad är det jag hakar upp mig på? Detaljerna som kan tyckas oväsentliga? Nej, de fascinerar mig, troligt är de inte oväsentliga alls. Tabeller och diagram? Nej, absolut inte, som naturvetare vill man gärna ha saker inrutat och i rad. Problemet är hur det hela förmedlas muntligt. Jag vet själv hur svårt det är att förstå att alla andra inte har full koll på allt som jag finner är uppenbart, de har ju inte ägnat fyra år åt att fundera på mina frågeställningar.

Det är lätt gjort att lägga presentationen på för hög nivå. Använda för invecklade ord. Fatalt misstag! Om man ska förklara något som är vansinnigt invecklat, varför använder man då ett språk som ingen människa kan förstå? Blir resultaten mer intressanta då? Sannolikt inte, bara mer svårförstådda.

Man ska använda sig av ett vetenskapligt korrekt språk som inte ger utrymme för missförstånd.

Ja, det håller jag med om, men man måste kunna förmedla sitt budskap så auditoriet förstår och finner ämnet intressant. Det är en sann konst, det är lätt att ta till de precisa vetenskapliga termerna. Det resulterar i att man säger det man vill utan att det kan misstolkas – synd bara att hälften av auditoriet inte förstår vad man menar. Det är många kurser som man ska igenom i sin forskarutbildning men var ligger den, inte helt oväsentliga, pedagogiska biten?

För det är faktiskt sant det som Boyers säger: The work of the professor becomes consequential only as it is understood by others.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *