Forskningspolitik – vem bryr sig?

Inom statsvetenskapen har vi ett speciellt begrepp för politiska frågor som inte engagerar väljare eller politiska partier, en så kallad valence issue. Det saknas en bra svensk översättning, men skulle kunna översättas till ”tycka-lika-fråga” eller ”ingen-bryr-sig-fråga”. Det handlar med andra ord inte om frågor där vi kan urskilja olika åsikter inom väljarkåren eller som väljare tycker är viktiga. Inte heller frågor som leder till hätska debatter mellan de politiska partierna. Istället handlar det om politiska frågor som nästan tycks vara ”opolitiska”. Ett förenklat läroboksexempel är frågan om man vill ha en bättre grundskola. Ingen vill väl ha en sämre grundskola? Självklart inte, men till skillnad från forskningspolitiken finns det olika politiska förslag på hur vi kan få en bättre grundskola. Det kan gälla formen för undervisningen, om och under vilka villkor vinstdrivande privata alternativ ska tillåtas, o.s.v.

 

Hur ser det ut med forskningspolitiken? Enligt de väljarundersökningar som görs i Sverige och runt om i världen verkar det inte vara en fråga som står speciellt högt upp i prioritetslistan. Men det kanske inte hindrar att de politiska partierna ändå vill attrahera det fåtal väljare som faktiskt väger in skillnaderna i forskningspolitik mellan partierna vid valurnan? Tidningen Curie frågade Sveriges riksdagspartier vilken den viktigaste forskningspolitiska frågan var inför valet 2014. Svaren från samtliga partierna kan sammanfattas som ”forskning behövs”, men någon större vägledning kring vad partierna egentligen vill med forskningspolitiken ges inte.  Studerar vi partiernas valmanifest är det lite lättare att se skillnader mellan partiernas forskningspolitik, t.ex. rörande satsningar på forskning om kärnkraft, könskvotering av forskningsanslag och om det främst ska satsas på forskning som har goda möjligheter att ge en ekonomisk avkastning. Tyvärr handlar skillnaderna om en fortsatt politisk styrning av forskningsanslagen, något som de flesta som forskar inom universiteten inte vill se.

 

Gällande den fråga som kanske intresserar lärare och forskare mest, nämligen basanslagen och finansieringen av forskningen, råder en konsensus. Det är bra som det är. Detta trots att universitetens ökade kostnader de senaste åren inte till fullo har täckts upp av ökade statsmedel.

Det råder inte någon tvekan att debatten kring forskningspolitiken är levande i Sverige, men idag förs den främst inom den akademiska världen och inte inom eller mellan de politiska partierna. Kanske har vi hittat ett nytt läroboksexempel på en valence issue? Svensk forskningspolitik.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *