Ett förändrat USA

Det är nu en vecka kvar till valet i USA. För den som vill hålla spänningen uppe gäller det egentligen att spara det avgörande svaret till slutet. I exempelvis en detektivroman av klassiskt snitt avslöjas mördaren ofta i slutkapitlet då flera av de misstänkta är samlade. Så är det vanligtvis inte i vetenskapliga texter och så kommer jag inte heller att göra i denna bloggserie. Istället kommer jag omedelbart lyfta fram tre huvudsakliga anledningar till att Hillary Clinton vinner presidentvalet natten mot onsdag nästa vecka: demografi, kampanjorganisation och databaser.

Detta blogginlägg kommer jag ägna åt den förstnämnda av dessa anledningar eftersom den i mångt och mycket utgör förutsättningen för en kampanjorganisations arbete med strategisk kommunikation och kampanjledarnas användning av insamlad och lagrad information om väljargrupper.

 

I svenska medier har Donald Trump och hans kandidatur till presidentposten fått stor uppmärksamhet. För utomstående betraktare är det lätt hänt att det framstår som att USA som nation utvecklas i högerpopulistisk riktning. Det är dock inte hela sanningen. Det går till och med att argumentera för att utvecklingen är den rakt motsatta. En seger för Demokraterna nästa tisdag skulle innebära att partiet fått flest röster sex av de sju senaste presidentvalen. Undantaget är år 2004 då George W. Bush som sittande president kunde rida på vågorna efter 11 september och vad som då framstod som en seger i Irakkriget.

Vad är det då som ligger bakom Demokraternas framgångar i presidentvalen?

 

I USA har en pågående demografisk förändring fått avgörande politisk betydelse på grund av en parallell ekonomisk, medieteknologisk och partistrategisk utveckling. Det som sker är att de icke-vita minoriteterna, i synnerhet latinos, utgör en allt större andel av befolkningen samtidigt som det finns en större andel äldre. De två stora partierna har på ett övergripande plan valt skilda vägar för att möta denna utveckling.

Medan Demokraterna har gått in för att öka både sitt stöd och valdeltagandet bland minoriteter så har Republikanerna försökt vinna stöd bland äldre vita genom att betona en konservativ politik. Denna politik inkluderat bland annat motstånd mot samkönade äktenskap, abort och en striktare vapenlagstiftning.

De bägge partiernas agerande har varit av stor betydelse för den generationsklyfta som uppstått, där den äldre generationen röstar på Republikanerna medan Demokraterna har ett mycket starkt stöd bland befolkningen under 45 år. Republikanernas problem är att den nuvarande utvecklingen – där Demokraterna har stöd bland minoriteter och unga, bland vilka det också finns ett ökat deltagande, åtminstone i presidentvalen – gör det svårt att vinna 2016 och än svårare på sikt.

 

I rapporten The States of Change (2016) – framtagen av bland annat de bägge tankesmedjorna Center for American Progress och American Enterprise Institute, som representerar motsatta sidor i amerikansk politik – lyfts olika scenarier fram för hur presidentvalen kommer att gestalta sig fram till 2032. Det som kännetecknar i princip samtliga av dessa är att den kandidat som representerar Demokraterna står som vinnare.

En ytterligare aspekt av denna utveckling är att de stater som vanligtvis stått och vägt mellan demokratisk och republikansk majoritet, exempelvis Nevada, Florida och Ohio, i framtiden blir bastioner för Demokraterna. Det som gick att se 2008, då unga och minoritetsväljare utgjorde basen för Barack Obamas seger, har alltså stora möjligheter att upprepa sig om inte Republikanerna byter strategi. Donald Trump och hans kampanj är i detta perspektiv inte att betrakta som ett strategibyte utan snarare en ännu mer extrem variant av Republikanernas politiska kommunikation från de senaste decennierna.

Intressant att notera är att det som gäller valen de år då det är presidentval, inte gäller för mellanårsvalen till senaten och representanthuset. Detta har framförallt att göra med att Demokraterna har haft svårare att mobilisera unga och minoriteter till dessa val. Istället blir det i de valen ett större genomslag för äldre vita väljare som av tradition, men kanske också av en önskan om att balansera presidentmakten, tar sig till valurnorna.

 

Går vi bortom de politiska valen så lyfter tankesmedjan PEW Research Center i rapporten The demographic trends shaping American politics in 2016 and beyond (2016) fram hur USA har förändrats på ett fundamentalt sätt. Deras studie pekar på att de politiska åsiktsskillnaderna i USA har ökat i sådan utsträckning att det går att tala om ”två stammar”. Det som skiljer dem åt är inte bara politiska åsikter utan även livsstil, grundläggande värderingar samt nyhetskonsumtion på såväl traditionella som sociala medier. Det som inleddes med ”talk radio” – och för 20 år sedan tog ytterligare ett kliv i och med att nyhetskanalerna Fox News och MSNBC vände sig gentemot högern respektive vänstern i USAs politik – tar sig nya uttryck på internet. Det har blivit allt enklare att bara ta till sig de fakta och åsikter som stämmer överens med vad du redan vet och tycker.

För ett par decennier sedan stod de två partiernas väljare tämligen nära varandra i mitten. Detta är inte längre fallet utan Republikanerna står allt längre till höger och Demokraterna allt längre till vänster. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att demografi inte är allt som avgör inom politiken. Av betydelse är även hur partierna bedriver sitt arbete. Det kommer jag att beröra i nästa blogginlägg.

6 Kommentarer
  1. Urban Karlsson says:

    Man kanske också måste betona att allt inte bara handlar om ”kommunikationsstrategier” utan att den generativa mekanismen som driver fram demokraterna bottnar i sociala och ekonomiska förändringar av det amerikanska samhällets klass-struktur. Allt flera människor som lever på eller under ett redan snålt existensminimum. Och att allt fler rika blir ännu rikare eller superrika. Denna typ av förändringar måste rimligtvis få förändringar i hur människor väljer sina politiska värderingar och preferenser. Din analys är säkert sann men den saknar ett vetenskaplig och teoretisk intressant djup då allt fastnar i tekniska kommunikationsstrategier. Säkert sant, men endast detta allena förblir inte så intressant.

    Svara
    • Jesper Enbom says:

      Det handlar definitivt om annat än kommunikationsstrategier. Det är som du nämner den ekonomiska och sociala utvecklingen som utgör basen för hur politiken gestaltar sig. Jag berörde en av del av detta när jag skriver om den förändrade demografin men tänker återkomma till de ekonomiska förändringarna i det sista inlägget i slutet av nästa vecka. I väntan på detta kan du även lyssna på det avsnitt av podcasten Mediespanarna som vi släpper senare denna vecka. I denna berörs de klassmässiga förändringarna i USA med utförligt.

      Svara
  2. Mikael Berglund says:

    Givetvis är det uppenbart att USA har som nation utvecklas i högerpopulistisk riktning. Två saker kan vara sanna samtidigt och det är att en högerpopulistisk kandidat har totalt krossat motståndet i det republikanska partiet samtidigt som demokraterna har fått fler väljare.

    Svara
    • Jesper Enbom says:

      En av mina poänger är just att en del av USA utvecklas i högerpopulistisk riktning men att demokraternas väljare parallellt med detta går mer åt vänster. Vad vi ser är snarare hur mitten sjunker ihop och kanske till och med kollapsar. Ett dilemma kan jag tycka är att svenska medier ensidigt fokuserat på högerpopulismen och därigenom missat ”det andra USA”.

      Svara
    • Jesper Enbom says:

      There is a lot of truth in that. I can only say that I was completely wrong but I was convinced the ground game of the Democratic party would be the decider. I’m posing a blogpost on this subject in a couple of minutes. I would also argue that the Democrats and the Clinton campaign made a huge mistake when they thought they could conquer the middle ground in US politics. The polarization has made the middle into a no mans (and womans) land.

      Svara

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *