Tankar om bokmässan, Nya Tider och yttrandefriheten

Texten är även publicerad i en något förkortad version under rubriken ”Fascismens utrymme måste begränsas – inte utvidgas” i Västerbottens-Kuriren Kultur 2017-06-07.

Det är få debatter som brukar bli så infekterade som de som på något sätt har att göra med ultranationalistiska idéer. Skygglappar åker på, historielösheten når oanade höjder, den moraliska indignationen vibrerar i luften. Annars kloka och balanserade människor antingen kör huvudet i sanden eller börjar göra hönor av fjädrar. Den pågående debatten om bokmässan i Göteborg och Nya Tider är inget undantag.

Att Nya Tider för andra året släpps in på bokmässan har bland annat lett till att 139 författare och andra, däribland fyra akademiledamöter, författarförbundets ordförande Gunnar Ardelius och Hédi Fried som själv överlevde Förintelsen, nu väljer att bojkotta mässan med ett upprop formulerat ”som en vägran att delta till dess att ledningen förvisar högerextrema krafter från mässan.” Åter andra författare, däribland svenska PEN:s nyvalda ordförande Elisabeth Åsbrink och den finlandssvenske författaren Kjell Westö, har, i båda fallen efter stor vånda, förklarat att de deltar i mässan eftersom de ser det som en demokratisk plikt att närvara. Båda förhållningssätten går att argumentera övertygande för och borde respekteras.

De som väljer att inte närvara på bokmässan har dock fått skarp kritik från såväl Jan Guillou (Aftonbladet 1 maj) och Lena Andersson (DN 22 april) som av Åsa Linderborg (Aftonbladet 29 maj) och det är framför allt yttrandefrihetsargumentet som används. Linderborg är inte nådig och menar bland annat att de som väljer bojkotten är intellektuellt arroganta. Hon menar också att den som försöker hävda att yttrandefriheten inte är relevant i sammanhanget är ”de som helt vill slippa snacka om Nya Tider”.

Det är bara det att frågan om Nya Tiders vara eller inte vara på bokmässan inte har något med yttrandefriheten att göra. Men hur hänger det då ihop? Och vad handlar det egentligen om?

Så länge Nya Tider inte från statens sida censureras, nekas presstöd på åsiktsmässig grund, får sina medarbetade fängslade eller tystade enbart på grund av sin publicistiska verksamhet (om någon däremot ägnar sig åt exempelvis hets mot folkgrupp eller olaga hot blir det en helt annan femma) eller beläggs med distributionsförbud har yttrande- eller pressfriheten inte kränkts.

Alltså: om bokmässan, som är en kommersiell aktör, skulle välja att inte låta Nya Tider få hyra monterplats på mässan har detta inget med yttrandefriheten att göra. I yttrandefriheten ingår nämligen inte att man har rätt att göra sina åsikter hörda varhelst man vill det, även om en kakafoni av uppbragta röster från den ultranationalistiska kanten vill få oss att tro just detta. Åtminstone så länge de är just dessa röster som inte får plats varhelst de vill. Helst vill de också får eka oemotsagda och gärna utmåla den som dristar sig att säga emot eller ge dem en rättvisande ideologisk etikett som en fiende till demokratin, yttrandefriheten och sanningen.

Ur Nya Tiders perspektiv är det därför i allra högsta grad önskvärt att debatten får denna slagsida. Det ger nämligen tidningen möjlighet att, om de utestängs eller ens ifrågasätts, ta på sig offerkoftan och veva på med argument om att ”systemmedia” konsekvent ljuger om, hårdvinklar eller förtiger viktiga nyheter medan man själva, likt en riddare i blank rustning med draget svärd, försvarar ”sanningar som inte får sägas”, att det offentliga samtalet utgörs av en ”åsiktskorridor” som kontrolleras av ”PK-eliten” och att man själva minsann bara vill försvara demokratin, yttrandefriheten och ”vanligt folks” uppfattningar mot ett elitistiskt och egoistiskt etablissemang.

Den här argumentationen läcker som ett såll. Ultranationalistiska röster är inte alls tystade. De får tvärtom bara större och större utrymme. Det är heller inte etablerade medier med professionella journalister som hårdvinklar, far med osanningar och väljer att inte låtsas om obekväma fakta, det är tidningar av Nya Tiders kaliber som gör det. Och det sker medvetet. Låt vara att det, som i Nya Tiders fall, sker med en sofistikerad lågmäldhet som tyvärr kan få även en kulturchef med doktorsexamen i historia att missa tidningens ideologiska hemvist.

På vetenskapligt fikonspråk kallas ideologisk medial hårdvinkling för nyhetsrekontextualisering och är en högst medveten verksamhet som förekommer inom alla sorters politiska ytterlighetsriktningar. Nyhetsrekontextualisering är heller inget nytt fenomen som hör internetåldern till. Nya Tider kan tvärtom beskrivas som en modern variant av den självbetitlat ”oberoende nationella” men tydligt fascistiska tidningen Dagsposten som gavs ut 1941-1950, delvis med stöd från Nazityskland. Fascismen, som i Dagsposten inte alls var speciellt aggressiv utan välargumenterad och förhållandevis lågmäld, var inte tydligt närvarande i allt tidningens material. I Nya Tider ser det precis likadant ut. Ingen seriös bedömare skulle dock tveka om Dagspostens ideologiska hemvist och det bör vi inte heller göra vad gäller Nya Tider.

Det bör dock understrykas att Nya Tider inte en nazistisk tidning. Det 30-talseko som finns i tidningens spalter kommer snarare från den mer sofistikerade och intellektuella fascism som företräddes av Per Engdahls nysvenska rörelse eller hos det SNF (Sveriges Nationella Förbund) som åren kring 1940 gjorde en ideologisk vändning mot renodlad fascism och som hade Dagsposten som inofficiellt organ. Men det är som om vi vägrar se att fascismen kan ta sig andra skepnader än skränande, vulgärt stöveltramp och genocidal biologisk rasism.

Och här finns pudelns kärna. Problemet med Nya Tiders närvaro på bokmässan är nämligen att det skänker legitimitet åt en fascistisk mediekanal och bidrar till en normaliseringsprocess som redan gått för långt. Vissa menar då att om dessa röster inte får komma till tals ger det dem möjlighet att just dra på offerkoftan, skapa en massa publicitet, göra sig själva till martyrer och alltså tjäna på manövern. Detta är korrekt. Men det är lika korrekt att tidningen och den politiska rörelse den företräder tjänar på att släppas fram. Dels genom den debatt som även detta skapar och som, även om tidningen alltså ges utrymme, ändå kan spinnas till en offerkofte- och martyrretorik (det finns ändå ett etablissemang som vill tysta oss), dels genom att det just ger legitimitet och utrymme. Och bokmässan är en mycket viktig arena som skänker stor legitimitet. Det är alltså tyvärr så att det egentligen inte spelar någon roll vad ”vi” gör, en tidning som Nya Tider kan hösta in poäng oavsett. Och i det läget framstår det i alla fall för mig som betydligt klokare att välja att begränsa fascismens utrymme snarare än att bidra till att utvidga det. För om det är något historien borde kunna lära oss är det att det inte är speciellt smart att släppa fram fascistiska krafter eftersom de vet att strategiskt utnyttja utrymmet.

Och det är detta som skrämmer mig mest i den här debatten. Att det finns så många i grunden goda demokratiska krafter som visar upp en så förbluffande okunskap om såväl vad fascism egentligen är som om yttrandefrihetens grunder samt en lika förbluffande oförmåga att lära av historien. Och att denna okunskap, eller vad det nu är, innebär att man i realiteten lägger sig platt inför och väljer att släppa fram krafter som på allvar vill kullkasta den liberala demokratin. Och där borde bokmässans ledning ha varit både klokare och modigare.

 

 

2 Kommentarer

Trackbacks & Pingbacks

  1. […] Forskarbloggen:  ”Att det finns så många i grunden goda demokratiska krafter som visar upp en så förbluffande okunskap om såväl vad fascism egentligen är som om yttrandefrihetens grunder samt en lika förbluffande oförmåga att lära av historien.”  […]

  2. […] Forskarbloggen:  ”Att det finns så många i grunden goda demokratiska krafter som visar upp en så förbluffande okunskap om såväl vad fascism egentligen är som om yttrandefrihetens grunder samt en lika förbluffande oförmåga att lära av historien.”  […]

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *