En sjuk(-)försäkring?

För en tid sedan fick jag ett telefonsamtal från en för mig helt okänd kvinna. Hon hade hittat mitt namn på internet, och i ett desperat försök att få råd och hjälp ringde hon. Uppgivet och samtidigt känslosamt berättade hon vad som hade hänt; att hon varit sjukskriven på grund av ångest och depression, men att Försäkringskassa nu hade dragit in sjukpenningen. Hon beskrev sin sjukdom och dess konsekvenser med svårigheter att sova och koppla av, känslor av sorg och likgiltighet, och en förlorad förmåga att fokusera och koncentrera sig. Hon menade att Försäkringskassans agerade gjort henne om möjligt ännu sjukare, och att både hon och läkaren kände sig ifrågasatt och misstänkliggjord.

Jag får den här typen av samtal med jämna mellanrum, och de är aldrig enkla eller triviala. Det handlar om människor som upplever att de förlorat rätten till rättvisa och rättssäkerhet i en alltmer begränsad välfärd. Lagens självklara utgångspunkt – att den som trots sjukdom har förmåga att arbeta saknar rätt till sjukförsäkring – uppfattas av många som ett ifrågasättande av sjukdomen. För den enskilde kan det vara svårt att se vilket arbete som han eller hon faktiskt kan klara med hänsyn till sjukdom och skada, och i tillämpningen vid Försäkringskassan ges sällan – eller aldrig – ett konkret besked om vilket arbete kassan anser att den enskilde kan klara av.

Som forskare studerar jag sjukförsäkringen utifrån dess juridiska konstruktion och tillämpning, från tillkomsten i mitten av 1950-talet fram till idag. Och visst har försäkringen blivit kringskuren, såväl i tid som omfattning, liksom tillämpningen blivit betydligt striktare. Politiska krav och målsättningar om effektivisering och kostnadsbegränsning har omformulerats till inkludering (motsatsen till utanförskap!) och likabehandling, och det övergripande målet med sjukförsäkringen i dag tycks vara att sänka de så kallade sjuktalen. En utveckling som tog sin början i mitten av 1990-talet och alltjämt pågår, oavsett partipolitisk konstellation i regeringsställning.

Så, vad gör jag då när människor ringer? Jag hjälper inte till att driva rättsliga processer mot Försäkringskassan (eller någon annan för den delen), utan jag lyssnar, bekräftar och försöker förklara. Jag förklarar hur lagen är utformad, innehållet i Försäkringskassans beslut och om möjligheten att gå vidare till domstol utifrån juridikens innehåll och tolkning. Men som forskare undrar jag; hur står det egentligen till med sjukförsäkringen?

 

2 Kommentarer
  1. Kristina Viklund says:

    Tack för en intressant text om ett ämne som berör. Ofta verkar Försäkringskassans beslut helt obegripliga för anhöriga och vänner till personer som drabbas. Jag hoppas att du skriver fler bloggar och utvecklar detta ännu mer.

    Svara
    • Ruth Mannelqvist says:

      Hej Kristina. Ja, tyvärr är det ett ämne som berör människor och inte alltid på ett positivt sätt. Det är viktigt att komma ihåg att majoriteten av alla som söker ersättning också får det, men det finns också dem som inte får ersättning på grund av både lagens konstruktion och Försäkringskassans hårda tillämpning. Det har också sedan början av 2000-talet funnits en ganska omfattande diskussion omkring fusk i försäkringen, men några studier som backar upp det saknas emellertid. Ur rättsligt perspektiv är det viktigt att lagen tolkas och tillämpas som det är tänkt, och inte beroende på politiska ambitioner om att spara pengar.

      Svara

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Kristina Viklund Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *