Förebilder

I mitt förra inlägg lyfte jag bilden av forskaren. Är bilden så stereotyp som jag beskrev?

En del av min forskning handlar om ungdomars utbildningsval. Jag har genom intervjuer med elever som är på väg att lämna gymnasiet dels undersökt vilka skäl de haft att välja Naturvetenskapsprogrammet (NA) på gymnasiet, dels studerat hur de tänker kring sin fortsatta utbildning. Det vanligaste skälet elever anger till sitt val av NA på gymnasiet, är att de läser just den utbildningen för att de ska kunna läsa vidare på universitetet. ”Natur öppnar alla dörrar” är inte ett ovanligt argument. Argumentet är delvis sant, man kan läsa vidare på universitetets olika utbildningar efter NA, om man har tillräckligt bra betyg (eller lyckas bra på högskoleprovet). Men vad vill ungdomarna läsa på universitetet? Här finns det självklart många olika svar, tittar man på antagningsstatistik är läkare och psykolog universitetsutbildningar med höga antagningspoäng och därmed kan anses populära. I mina intervjuer lyfter gymnasieeleverna främst upp två yrken, läkare och ingenjör. Varför just dessa?

När ungdomarna får förklara mer ingående varför dessa yrken uppfattas lockande beskrivs läkaren som en förebild, den gör gott, jobbar med människor, är empatisk som person. Ingenjören beskrivs oftare med andra egenskaper, den är problemlösare, smart, jobbar med datorer och är ibland lite mer nördig (fast beskrivet på ett positivt sätt). När jag träffar ingenjörer och pratar om detta reagerar de ofta med kommentaren, ”Men vi jobbar ju också med människor, och läkare sitter väl vid datorer rätt ofta?”. Varför har vi en specifik bild av olika yrken?

I forskningen lyfts förebilder fram som viktiga för utbildningsvalen. Förebilder känner vi kanske oftare igen från livet utanför skolbänken. Inom sport och musik kan vi säkert ge exempel, även förebilder från vanliga livet. När jag under ett föredrag ställde frågan till en stor grupp vuxna var den vanligaste förebilden ”mamma”. Kändisar som Zlatan, Christian Ronaldo, Zara Larsson, Kardashians eller Emma Watson kan fungera som förebilder för unga, men vilka specifika förebilder finns inom forskning och utbildning? Vilka förebilder möter vi i media som kan knytas till forskning?

Många av de ungdomar jag intervjuade beskrev hur de faktiskt påverkas av just den mediala bilden. Även om man vet att bilden inte är sann, var det flera som gav exemplet med Grey’s Anatomy, läkarserien som får läkaryrket att verka både spännande och glamoröst. Frågar man en läkare brukar de antingen skratta eller gråta när man frågar om livet som läkare verkligen är på samma sätt som bilden vi ser på TV.

Hur kan vi som forskare verka som förebilder för våra ungdomar? Men då inte bara genom att locka med sådant som uppenbart är kul och spännande utan genom att ge en rättvisande bild av livet som forskare. Det skulle jag önska att vi pratade mer om.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *