Kemi – intressant och relevant!

När man bedriver didaktisk forskning kan man göra det inom ramen för ett ämne, vanligen ett ämne som finns i skolan. I mitt fall är ämnet kemi. I förra inlägget skrev jag att jag troligen skulle återkomma just till kemiämnet och här kommer nu ett första inspel. Frågan blir om ni håller med om min rubrik? ”Kemi – intressant och relevant!”

Min yrkeserfarenhet i skolan har jag främst från gymnasiet och dess Naturvetenskapliga program, dels för att jag tidigare undervisat där och idag utbildar lärare som ska undervisa gymnasiekemi, dels för att min forskning inriktar sig just på elever i slutet av årskurs 3 på det Naturvetenskapliga programmet. På så sätt har jag fokuserat en grupp som själva valt att läsa mer naturvetenskapliga ämnen än man måste göra. Dessa ungdomar kan därför i grunden anses ha en positiv syn på kemiämnet, men det är ändå inget som är självklart. Kanske har man valt att läsa Natur av skälet att det uppfattas som den breda vägen, ”du kan bli vad du vill om du läser Natur”.

När frågan ställts, av mig eller av andra kemididaktiker, hur man ska göra kemiämnet mer intressant och meningsfullt blir svaret oftast att ungdomar vill att kemin ska anknytas till verkligheten. Man vill se kemin ”utanför klassrummet” (som om klassrummet inte är verkligheten). I kemiuppgifter har jag därför låtit elever möta choklad, läkemedel, energidrycker och på så sätt satt kemin i ett sammanhang. Ungdomarna har uppskattat detta, man menar att man lättare ”gör sitt bästa” när det handlar om något som är intressant och relevant. När man ser en anknytning mellan skolämnet och något som man sedan tidigare känner till, och som man vill lära sig mer om, är det mer troligt att man gör sitt yttersta för att lära sig mer. I intervjuer med ungdomar finns det mycket som man uppfattar intressant och relevant, förutom ovanstående ämnesområden har doping, kryddor, gifter, gluten och laktos beskrivits som sådant som lockar eftersom det kan knytas till personen själv. Denna personliga anknytning har visat sig göra kemin intressant och relevant. Är det detta som kallas personkemi!?

2 Kommentarer
  1. Andreas Marklund says:

    Det är alltid intressant med spännande innehåll. Men jag har märkt att det handlar lika mycket om nyfikenheten att se något nytt, utmanas på gränsen till att man nästan inte klarar, lyckas komma nära rätt svar eller tävla för att få bäst resultat. Igår var det titrering av HCl och NaOH i okända koncentrationer. En trist lab men med tävlingsmoment blev intresset mkt större hos alla.
    Och är det inte sånt som driver forskare också? Att vara först och bäst?

    Svara
    • Karolina Broman says:

      Hej Andreas! Jag håller absolut med dig, åtminstone delvis. Du beskriver ett tävlingsmoment, och för vissa individer är detta oerhört viktigt. Men inte för alla! Alla människor vill inte tävla och tycker inte att det viktigaste är att vinna. Det är just detta som är det mest intressanta med att beforska människor – vi är ju olika!

      Svara

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *