Om att aldrig tappa höjd…

Sol, rimfrost och isfläckar hela vägen ner för ÖK. Skönt att dubbdäcken är på. Susar ner mot fransksvenska forskardagen på Sliperiet och vill helst inte bromsa. Tänker på en av våra äldre i sameförening som inte längre finns kvar: Vad du gör, tappa aldrig i höjd!, brukade han säga. Tappa aldrig i höjd!

Nu tappar jag ändå höjd. Startar man på Ersboda, så finns det inte många ställen man kan ta sig till utan att göra det. Och sliperiet ligger ända nere vid älven. Så jag tappar och tappar – men njuter av farten.

Tappa aldrig i höjd skulle man även kunna tänka om en massa andra saker. Överge aldrig en bra position om du fått en, till exempel. På Arcum har jag en bra position, många möjligheter till intressanta internationella kontakter. Sådana som seminariet idag. Samtidigt begränsar det självklart den tid som finns över till forskning.

Kanske behöver jag ändå tappa i höjd för att få fart framåt i forskningen. Sedan i augusti i år är jag tillbaka på näringsforskning på 50%. Och det händer att jag  tänker tanken att jag borde försöka få ännu mer tid där. Mer forskningstid. Möjlighet till undervisning och att skapa nya kurser.

Men här och nu är också bra. Många av presentationerna idag handlar om saker som jag inte vet särskilt mycket om.  Ser fram emot dagen: Je suis impatient de tous les événements aujourd’hui!

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *