Om näbbskor och rymdkalsonger…

Motvind över Mariehemsängarna. Det är knappt att cykeln rullar framåt, särskilt inte i uppförsbacken fram mot Berghemsdelen av Stadsliden. På dammen guppar en grupp änder i ytsvallet. Och jag tänker på låten ”Blå kalsonger” med ”Vi heter Ja”:

– När jag klev upp i morse, så satte jag på mej dom blå – kalsongerna med rymdraketer på – åh åh!

Några blå rymdkalsonger har jag förstås inte. Men i morse, i valet och kvalet framför spegeln, blev det barmkläde, kavaj, jeanskjol och näbbskor. Inte lika utstickande som en komplett gapte/kolt. Men ändå en tydlig samisk markering.

Det är inte alltid lätt att vara same i akademin. Särskilt om man saknar renskötare i den närmaste familjekretsen.  Då är man ju inte same riktigt på riktigt. Akademin är full av experter som delar med sig av sina kunskaper, kunskapsluckor och fördomar. Men barmkläde och näbbskor gör skillnad – med sitt tysta språk vidgar dom perspektivet. Manar till försiktighet och utmanar tvärsäkra generaliseringar.

På förmiddagen idag är det seminarium på Arcum med den gästande fransk-kanadensiska forskaren Thierry Rodon. Han beskriver urfolkspolitiken i Kanada. Bland inuiter gjorde man tidigare inte skillnad på folk och folk. Inuit betyder människa. Och om en människa gifter sig med en annan människa, vare sig den är inhemsk eller av utländsk härkomst, blir resultatet barn som också är människor, alltså inuiter. Trevlig inställning – men tydligen ganska besvärligt att hantera för mer rasbiologiskt orienterade kanadensiska myndigheter.

Ikväll är det middag med franska ambassaden och deras gäster inför seminariet imorgon. Både då och under förmiddagens seminarium känner jag stöd av mina kläders tysta språk. Blå rymdkalsonger är något privat – det är bara den som tar på sig dom som vet att dom finns där längst in och stöttar upp det allra heligaste. Näbbskor och barmkläde är inte lika diskreta. Men minst lika starka!

Det är inte lätt att vara same i akademin. Men mycket har ändå blivit bättre med åren. Sedan i våras har Umeå universitet till exempel en logotyp på samiska. Den har jag på mitt visitkort. Och Humanisthusets fasad pryds av bonader som i takt med tiden visar de åtta samiska årstiderna en efter en.

Den osynliga offerkoftan – den tog jag inte på mig imorse! Varken den eller dom blå rymdkalsongerna. Idag har jag barmkläde och näbbskor. Höstregnet piskar mot fönsterrutorna och jag är snygg, stolt och stark!
0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *