Att väga friheter mot rättigheter

Texten har tidigare publicerats i Västerbottens-Kuriren 16 oktober 2017.

Mitt i natten plingar det i telefonen. ”Jag är glad att du inte är i Las Vegas nu!” följt av ett hjärta. Min första tanke är att nu har någon börjat skjuta vilt igen. Men när jag ligger där i sängen i mitt lugna trygga Santa Monica precis vid Stilla Havets kant kan jag ändå knappt tro att det jag läser på mobilskärmen är sant. Femtiotalet döda, flera hundra skadade. Kulregn över en festivalpublik. Tänker på alla de publikhav jag själv stått i. Glädjen, euforin i en bra spelning. Men också på att det ingenstans finns att ta vägen i det havet.

Stephen Paddock var varken nazist eller salafist, någon politisk agenda verkar inte finnas. Inte heller befann han sig i samhällets maginaler. Enligt polisen finns inga terroristkopplingar. Kan det vara så enkelt att det slog slint, att han är en av ”galningarna”? Eller finns förklaringen någon annan stans? Vi kommer sannolikt aldrig få reda på varför det skedde. Det vi vet är att han planerade dådet noga och att han hade ohyggligt många och effektiva vapen till sitt förfogande. Maskingevärseld mot ett folkhav i tio minuter. Tio minuter! Längre tid än det tar att spela tre perfekta poplåtar.

Passerar den ena officiella byggnaden efter den andra. Stjärnbaneret på halv stång. Kalifornien är nära Nevada och Las Vegas, men ändå så fjärran. Delstaten har USA:s hårdaste vapenlagar och på UCLA:s campus där jag tillfälligt jobbar är skjutvapen förbjudna. Ändå har det även där förekommit skjutningar. Försöker hålla kvar tanken att det finns ett annat Amerika och att det är därför jag är här.

En knapp vecka efter massakern i Vegas öppnar The Crossroads of the West Gun Show i Costa Mesa, Orange County, Kalifornien. Arrangörerna kör eventet, som är inne på sitt 35:e år, trots protester. Krutröken från Vegas har ju knappt lagt sig! Argumentationen för att ändå köra känns igen. Vapenmässan har naturligtvis inget med Vegas att göra. Däremot ondgör sig arrangören i Los Angeles Times över knäppgökar som ändå försöker fösa ihop äpplen och päron i samma korg och använda massakern för att attackera det heliga Andra tillägget, det som ger varje amerikan rätten att beväpna sig till tänderna. Eller hur det nu var tänkt när de där första tio tilläggen lades fram för kongressen 1789.

Det är lätt att på avstånd skaka på huvudet över amerikanernas dumhet. Ska det vara så svårt att begripa att det finns ett direkt samband mellan släpphänta vapenlagar och antalet dödsskjutningar? Ofta hålls Australien fram som ett exempel. Hur landet, när vapenlagarna skärptes efter massakern i Port Arthur 1996, inte har sett fler masskjutningar. Många amerikaner ser naturligtvis sambanden och skakar på huvudet tillsammans med resten av världen och delstaterna ser väldigt olika på hur Andra tillägget ska tolkas. Enligt The Law Center to Prevent Gun Violence finns på listan över delstater med strikta vapenlagar, förutom Kalifornien, ett antal delstater i USA:s demokratiska nordöstra hörn. Värstalistan toppas av Louisiana som har sällskap av delstater i södern och mellanvästern.

Den amerikanska konstitutionen har för många amerikaner samma status som Bibeln. För oss svenskar, som i över 150 år levde med den illa skrivna och föregivet provisoriska regeringsformen från 1809 innan den obemärkt ersattes av den nuvarande 1974, är detta närmast obegripligt. Den som vill förstå kan åka till National Archives i Washington DC och se hur orginaldokumenten visas upp som kronjuvelerna i Towern i London eller Mao Zedongs balsamerade kropp i Peking.

Konstitutionen går inte att rucka på och den ska läsas bokstavligt. Om det står att varje amerikan har rätt att bära vapen så är det så. Alla försök att inskränka den rätten blir en inskränkning av den personliga friheten, och är det något amerikaner generellt håller högt är det just den personliga friheten.

Oinskränkt personlig frihet till något, oavsett vad, kommer dock oundvikligen förr eller senare i konflikt med andra personers frihet från något, och när det handlar om de amerikanska vapenlagarna är det för de flesta av oss som står utanför och tittar in självklart att en persons rätt att bära vapen måste ställas mot en annan persons rätt att få behålla livet. Och då kan vi plötsligt inte upprätthålla tydliga principer. Istället måste vi börja väga för och emot, lämna det enkelt och knivskarpt principiella för gränsdragningar med värderingsmässiga och etiska dimensioner. Men eftersom den oinskränkta rätten att bära vapen för många amerikaner framstår som naturgiven, närmast helig, är minsta inskränkning av den rätten ett ifrågasättande av själva kärnan i den amerikanska identiteten. Och så skapas den blinda fläck där vapenlagarna och vapentillgängligheten inte är, inte kan vara, problemet. Problemet blir istället alla galningar som inte kan hantera vapnen.

Det är lätt att se andras blinda fläckar. Men kan vi se våra egna? Kan vi känna igen samma sorts tankelapsus när den dyker upp i vår egen mylla? Det verkar i alla fall svårt. Samma helg som massakern i Vegas avslutades bokmässan i Göteborg, även denna gång med fascistiska Nya Tider på plats. Nordiska Motståndsrörelsen fick visserligen inte genomföra sin planerade marsch samma helg, men de fick sitt demonstrationstillstånd. I debatten om Nya Tiders medverkan på bokmässan och NMR:s kraftigt ökade närvaro i det offentliga rummet har de principiella argumenten plockats fram av fler än en debattör. Såväl yttrandefriheten som demonstrationsfriheten måste vara absolut! Hur kan vi annars kalla oss en demokrati?

Men i förlängningen av den principiella friheten för fascister att utnyttja de demokratiska friheter de vill avskaffa, finns alltid den vars frihet inskränks. Den som tvingas begränsa sina rörelser, skrämt tvingas se sig om. Den som inte längre vågar göra sin röst hörd eftersom den i realiteten tystas både av dem som vill rensa ut och utplåna och de som sitter på höga principhästar och inte kan se sin egen privilegierade position. Den som saknar makt men vars fri- och rättigheter också borde vara viktiga. Borde vägas mot andras. Värnas.

Huvudproblemet är inte att vi inte tar debatten eller att det finns militanta motdemonstranter som blir våldsamma, även om detta naturligtvis är viktigt och bekymmersamt. Problemet är fascisterna och det utrymme vi ger dem utifrån principer som aldrig kan vara absoluta eftersom den totala friheten för vissa faktiskt inte får finnas i en demokrati värd namnet. Och här finns en av den svenska debattens just nu största blinda fläckar.

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *