Ett ögonvittne

På expeditionen 2012 hade vi inte hittat någon tydlig meteorit, men visserligen magnetiskt grus. Vi skickade det till analys till universitetet i Orsay, Frankrike, där man analyserar meteoriter från Antarktis. I vårt grus hittades nickelrika korn, som bevittnar om gammal utomjordiskt ursprung, men det var tydligt att det inte var frågan om Tromsö-meteoriten.

Vi var lite osäkra om fortsättning överhuvudtaget. Vi hade ju redan lärt oss att leta efter meteoriter är lite som att leta efter en nål i en höstack. Sedan kom Katarina från Kautokeino och hade nyheter.

Katarina och Mikkel på sjön Reisavann (bild APW).

Katarina Axelsson har skrivit det nästa inlägget i vår serie av meteoritexpeditioner. Vid tiden av vår första expedition var hon doktorand vid Institutet för rymdfysik i Kiruna. Hon försvarade sin doktorsavhandling som handlade om optiska norrskensstudier i november 2013. Vi la tidigt märke till hennes resor till Kautokeino och att hon hade lokalkännedom. Därför har hon varit en självklar medlem på våra expeditioner. Numera bor hon i Kautokeino och är lärare på gymnasiet Samisk videregående skole. Här kommer Katarinas berättelse:

I 2012 befann jag mig i Kautokeino och som av en slump kom jag i kontakt med en man vid namn Mikkel. Jag minns inte hur vi kom in på ämnet men det blev tidigt klart att han hade sett en meteorit explodera en sommarnatt för ett antal år sedan. Efter att ha frågat ut honom kom vi fram till att meteoriten han hade sett var exakt samma meteorit som vi letat efter uppe Somasjärvi tidigare det året. När jag återvände till Kiruna var vår meteoritledare den första som fick veta om fyndet – ögonvittnet Mikkel Nilut. Vi bestämde oss snart för att åka att besöka honom för en intervju och för att se på platsen där han befann sig den där sommarnatten, den 7e juni 2006.

Mikkel är renskötare och föredetta yrkespilot. Han har en stuga vid Reisavannet i Nordreisa kommun, på gränsen till Kautokeino kommun, där han spenderar en hel del tid, både i arbetet och privat. En regnig sommardag 2013 begav vi oss dit, jag och Asta. Med en hyrbil och regnkläder tog vi oss till Reisavannet, där Mikkel stod och väntade på oss med sin stora älvbåt och hunden Luhke. Han körde oss över till andra sidan sjön, till hans stuga, där vi kunde sitta i värmen och prata. Vi blev serverade kokkaffe och torkat renkött före han började att berätta om natten då han såg den stora smällen.

Vi blev bjudna på kokkaffe och torkat renkött (bild APW).

 

Mikkel berättar om natten han bevittnade något unikt (bild APW).

Kvällen då han såg boliden explodera befann sig vid strandkanten till Reisavannet, han satt där och rensade kvällens fångst i av fisk. Han berättar om hur han såg ett väldigt stort, blixtliknande ljusfenomen, nästan rätt ovanför honom på den annars klara sommarhimmelen. Det gick ca en minut från att han såg ljuset till det att han hörde flera kraftiga smällar efter varandra, han beskriver det som kraftig åska och säger: ”Jag trodde först at det var ett flygplan som exploderade”. Efter smällen såg han hur det bildades en molnbubbla på himlen, men vad det var som hade exploderat kunde han inte se. Med tanke på att han först trott att det var ett flygplan var han orolig för vad han skulle se falla från himlen. Inte förrän dagen efter när han slog på radion fick han veta att det var en meteorit som han hade observerat. ”Det var inte något flygplan, det var en meteorit som exploderat” skrattar han.

Senare analys med infraljud och dagsaktuella atmosfärsmodeller gav punkten 69.203N, 22.396E på 43 km höjd för meteoritexplosionen lite norr om Reisavann (http://meteor.uwo.ca/research/infrasound/norway2006/synopsis.html). Detta stämmer väl ihop med Mikkels berättelse.

Han nämner också att han efter explosionen kunde observera en stripa, i sydöstlig riktning, på himlen. Med sina erfarenheter från tiden som yrkespilot, och sina utmärkta kunskaper om området, kunde han med säkerhet peka ut riktningen för meteoriten. Med det hade vi fått viktig information med oss hem. Information, som tillsammans med annan information, hjälpte oss att bestämma vår lägerplats för den nästkommande expeditionen.

Översta bilden: Den norra stranden av Reisavann där Mikkel Nilut satt och rensade fisk den 7 juni 2006 efter midnatt och såg eldkulan (bild APW).

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *