Knytblusens grammatik

Förra fredagen gick jag till jobbet i knytblus – för första gången i mitt vuxna liv. Jag var inte ensam. Redan kvällen innan hade en aldrig tidigare skådad kollektiv garderobsinventering utbrutit bland vänner och kolleger på Facebook och Twitter. En professorskollega i Uppsala satte sig till och med vid symaskinen i midnattstimmen för att sy sig en provisorisk knytblus av en vanlig blus och en lagom lång sjal.

Det som hade hänt har vid det här laget förstås inte undgått någon. Torsdag 12 april kulminerade tumultet kring Svenska Akademien med vad som utifrån betraktat såg ut som en klassisk palatskupp. Den ständiga sekreteraren Sara Danius, personen bakom försöken till krishantering och förnyelse i kölvattnet av skandalen kring den så kallade ”Kulturprofilen”, var den som tvingades avgå. New York Times krassa rubriksättning på nyheten satte fingret på den ömma punkten – ja, låt oss kalla den knytbluspunkten: ”In Nobel Scandal, a Man Is Accused of Sexual Misconduct. A Woman Takes the Fall”.

Känslan av upprördhet blandades med upprymdhet när tusentals kvinnor (och enstaka män) på arbetsplatser runtomkring i Sverige gick till jobbet och förkroppsligade redan virala hashtaggar som #BackaSaraDanius och #KnytblusFörSara. Manifestationen var lika spontan som effektiv. Och blev på mer än ett vis startskottet för de forskarupprop som har formulerats under den gångna veckan: ett från litteraturvetare och språkvetare och ytterligare ett från forskare inom kulturfältet i bredaste bemärkelse. Sammantaget samlade uppropen drygt tusen forskare, däribland en ansenlig mängd namn från Umeå universitet.

I vanliga fall är forskarvärlden knappast känd för hastiga rörelser från tanke till handling. Men vi var många som förenades i känslan av att läget kring Svenska Akademiens synbara sönderfall fordrade extraordinära åtgärder och snabba svar. För bortom Nobelprisets glans och ära bedriver Akademien ett mindre känt men ovärderligt arbete för språk och litteratur, i utbildning och samhällsliv. Litteraturundervisningen vore betydligt fattigare utan den fantastiska databasen Litteraturbanken, https://litteraturbanken.se/ – för att nämna bara ett exempel.

Men låt oss inte tappa greppet om knytblusen!

Som feministisk litteraturforskare med särskilt intresse för överlappningen mellan vad som kan kallas textuella och textila strategier ser jag en lysande röd tråd i den knuten, en tråd som löper vidare genom både litteraturhistorien och den moderna politiska historien, i nära anslutning till kvinnorörelsen och andra demokratirörelser. Det är för övrigt ett intresse jag delar med Sara Danius själv. Jag instämmer till fullo i hennes analys av klädernas betydelse för romankonsten:  ”I den moderna romanen är kläder lika avgörande som identitetshandlingar vid en gränsstation.”

Utanför de litterära världarna knyter den textila aktivismen ihop suffragetternas vita klänningar vid förra sekelskiftet med det miljonhövdade havet av kvinnor som bar knallrosa ”Pussy Hats” i protestmarscherna mot president Trump förra året. Och även med oss nyblivna knytblusbärare.

Mot bakgrund av detta ter det sig tämligen aningslöst att säga som en av de äldre kvarsittande manliga ledamöterna i Svenska Akademien gjorde häromveckan: ”Vad har Danius bidragit till? En halsduk?” Det låter sig sägas: en halsduk är sällan bara en halsduk. Om den är fäst vid linningen av en knytblus är den också en del i en komplex och genuspräglad språkdräkt; den bär sin egen grammatik. Jag vågar påstå att vi bara står i början av att ta dess unika böjningsformer i vetenskapligt och vardagligt bruk.

1 svara

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *