Vad är ett lagom EU?

Den liberala demokrati som ska försvaras, hur bör den se ut?

Frågor om relationen mellan medlemsstaterna och EU:s institutioner löper som en röd tråd genom unionens utveckling. Ett vanligt argument är visserligen att valen till Europarlamentet (EP) bör handla om frågor där EP faktiskt har beslutanderätt, men den övergripande maktfrågan finns där hela tiden. I denna debatt står de som anser att betoningen ska ligga på mellanstatliga samarbeten mot de som anser att unionen bör få ett större inslag av överstatlighet. Av de svenska partierna är det Sverigedemokraterna och Liberalerna som ligger närmast respektive ytterlighet. De två partiledarna för dessa partier har insett detta och försöker vända det till sin fördel i kampanjen inför Europaparlamentsvalet genom en turné där de enbart debatterar med varandra.

Övriga sex riksdagspartier föredrar numera att prata i termer av ett ”lagom” EU. Kristdemokraterna har till och med gjort ett mer lagom EU till en slogan i valrörelsen. Ett lagom EU låter både trevligt och rimligt. Men vad menar alla de sex partier som på denna dimension ligger mellan Liberalerna och Sverigedemokraten med ett ”lagom” EU? I grova drag menar man att det överstatliga EU ska göra betydligt mer av vissa saker som man gillar, men inte annat. I kampanjen inför riksdagsvalet i höstas var det dock inte många partier (möjligen åter med undantag för Liberalerna) som gick till val på att lägga över fler uppgifter på EU. Det handlar om olika valrörelser så till viss del kan detta vara förlåtet, men det gör det inte lätt för väljarna att på hösten ha en valrörelse där EU knappast nämns och sedan på våren ha en där EU ska försvara demokratin.

Lagompartierna är nämligen överens om att EP-valet i maj till stor del handlar om att försvara den liberala demokratin med rättsstat och friheter.  Centern, exempelvis, talar i sin valplattform om att ge liberalismen och demokratin en pånyttfödelse. Kristdemokraterna föreslår att EU-medel skall kunna hållas inne vid systematiska brott mot rättsstatsprinciper eller mänskliga rättigheter. Socialdemokraterna ska tampen mot extremhögern på vår kontinent och Moderaterna vill genom kraftfulla insatser på EU-nivå bättre upprätthålla lag och ordning. Miljöpartiet vill skapa förändring och använda de politiska rum som finns för att där arbeta för miljö och solidaritet.

Lagom-partiernas hållning väcker dock en rad normativa frågor kring den demokratiska utvecklingen inom EU. Den inkrementella positionen, eller lagomstrategin, innebär också att EU liknar en hybrid, någonstans mellan nationalstat och överstatlighet.  Hela bilden kompliceras av att flera av de svenska partierna ingår i partigrupper i EP som inte delar deras ställningstaganden i maktfrågor om vad som ska avgöras var och av vem.

I Europaperspektiv 2019 lyfter jag tillsammans med Magnus Blomgren fram den stora kvarstående utmaning som ligger i svårigheten att formulera den framtida flernivådemokratin inom ett lagom EU. Hur ska de majoriteter som de uttrycks i allmänna val på minst fyra olika nivåer (lokal, regional, nationell och europeisk) förenas med ett system där maktdelningen mellan EU och medlemsstaterna är tydlig (och lagom)?

Redan nu bör den som föreslår att något ska göras på EU-nivå tala om huruvida detta innebär att det är EU:s institutioner som ska besluta, eller om det är medlemsstaterna i samarbete, eller om åtgärderna ska genomföras genom någon form av mer informell samordning.  EU-hybriden kan på lång sikt endast vara stabil och demokratisk om politiker och medborgare förmår att göra länken mellan den nationella och den europeiska nivån tydlig. Den nationella demokratin kan inte längre förstås utan dess koppling till EU och tvärtom. Vi behöver en arena för att kunna diskutera både hur och var de politiska frågorna ska avgöras. Att denna diskussion i stort faller mellan stolarna i valen både till Riksdagen och Europaparlamentet är i sig en utmaning mot den liberala demokratin.

Inlägget bygger på Bergman, T., & Blomgren, M. (2019). EU-hybriden och den representativa demokratin : Positioner och framtidsperspektiv. I Europaperspektiv 2019, EU och nationalstatens återkomst. Stockholm: Santérus Academic Press Sweden, s. 37-64.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *