Alla inlägg från Lena Maria Nilsson:

Om forskarna på slottet…

Bussen letar sig fram över en krokig landsväg i Uppland. Det är glesbygd men ändå väldigt storstadsnära. På ett slott, 25 minuters bussväg från Arlanda, ska forskarna i Mistra Arctic Sustainable Development (MASD) snart träffas för sista gången. En programperiod…

Om att ha tydliga mål…

Bredvid i soffan sitter ”han som tror sig veta allt om fotboll” och suckar. Ibland tränger det fram lite svärord bland suckarna. Hur länge ska Sverige hålla ut mot italienarna? ”Hon som tror sig veta allt om kaffe” sitter bredvid,…

Om att aldrig tappa höjd…

Sol, rimfrost och isfläckar hela vägen ner för ÖK. Skönt att dubbdäcken är på. Susar ner mot fransksvenska forskardagen på Sliperiet och vill helst inte bromsa. Tänker på en av våra äldre i sameförening som inte längre finns kvar: Vad…

Om näbbskor och rymdkalsonger…

Motvind över Mariehemsängarna. Det är knappt att cykeln rullar framåt, särskilt inte i uppförsbacken fram mot Berghemsdelen av Stadsliden. På dammen guppar en grupp änder i ytsvallet. Och jag tänker på låten ”Blå kalsonger” med ”Vi heter Ja”: – När…

Om att vara Elastakvinnan…

Sol idag igen. Bakom blodcentralens takås glittrar de övre delarna av en lyftkran. Ljuden från bygget dämpas dock effektivt av sjukhuskroppen. Rummet som jag sitter i idag är stort och ljust, tyst och stilla – väldigt annorlunda det rum jag…

Om mat, hälsa och klimat på franska…

Höstlöv glittrar i solen utanför mitt tjänsterum på Norra beteendevetarhuset. Bullret från byggmaskinerna utanför får väggarna att vibrera – snart ska det nya polisutbildningshuset slå upp sina portar. Men jag tänker på mat. På mat, hälsa och klimat. Förra hösten,…