Energieffektivisering och Tomten

Midvinternattens köld var hård. Gatubelysningen var släkt och stjärnorna gnistrade och glimmade. Snön lyste vit på tomma gator. En ensam bil färdades sin tysta ban. Snön lyste vit på taken. Inte bara Tomten var vaken. Alla hade svårt att sova, ty det var kallt och det var energikris.
På det sättet började faktiskt vintern 1974. Hur hade det blivit så? Två månader tidigare hade de största oljeproducerande länderna beslutat att kraftigt reducera exporten till bland annat vårt land. Redan vid jultid hade oljepriset fyrdubblats. Samtidig konstaterades det i Sverige att produktionen av el från vattenkraften kunde bli rekordlåg denna vinter pga brist på nederbörd. Sverige var då helt beroende av olja och vattenkraft. De styrande i Sverige såg ingen annan utväg än att ta till drastiska åtgärder. Energiransonering. Gatubelysning släcktes. Biltrafik förbjöds till viss del på måndagar. Detta var en del av de kortsiktiga åtgärderna.
Det fanns också långsiktiga energisparprogram. Våra myndigheter beslutade att införa omfattande energieffektiviseringsåtgärder. Detta resulterade i att Sverige för en tid skulle framstå som ett energiföregångsland. Listan på framgångsrika energieffektiviserande koncept för bebyggelsen kan göras lång, som nya sätt att tillföra luft, värmeåtervinning, reduktion av köldbryggor, nya sorters fönster, mm. Med det gjordes också katastrofala misstag. Mina dåtida ingenjörskollegor uppskattade att mer än hälften av den energi som tillförs för att värma husen förloras pga av att den ventileras bort. Vad kunde väl vara mer effektivt än att kraftig reducera ventilationen. Så blev det.
Under slutet av 1970-talet rapporterades det ospecifika besvär från hyresgäster i nybyggda bostäder, kontor och daghem. I massmedia kallades det ”Dalen-sjukan”, ”dagis-sjuka” och ”kontors-sjuka”. Efter 15 år konstaterades det i en stor studie av kontorsarbetare i Västerbotten att vissa inomhusrelaterade symptom hade ett tydligt beroende av luftomsättningen. Enkelt uttryckt. Ju mer fräsch uteluft som tillförs ju bättre är det för de som vistas i husen. Det kanske verkar självklart idag, men när det gjordes var det få som opponerade sig.
Energikrisen på 1970-talet medförde stora förändringar. Nu står vi inför en annan stor omställning. Med klimatfrågan i centrum så ska framtidens bebyggelse transformeras kraftigt. De framtida kraven är att minimera den tillförda energin till nära noll. Samtidigt är bostadsbristen akut. Byggbranschen förväntas producera i en hastighet som vi inte sett maken till sedan rekordåren på 1960-talet. Alla och en var anser också att dagens bostäder är för dyra. Kostnaderna måste reduceras kraftigt. En sak vet vi säkert. Det krävs betydande förändringar. Här har vi forskare ett stort ansvar. Ansvaret omfattar att möjliggöra nya innovationer, men också att förutse negativa konsekvenser på hälsa och miljö.
På Viktor Rydbergs tid fanns det Tomtar som vakade över att allt stod rätt till i stugorna. Hur säkerställer vi idag att misstag, nya och gamla, inte upprepas? Här finns en viktig forskningsuppgift.

Nog finns det skäl att gilla värme

Det sägs att man ska frysa in sommaren svettas in vintern. Vem kan motstå frestelsen att ta fram vårjackan när det första takdroppet nalkas? Sedan kommer kylan tillbaka och då fryser man. Känns det igen? Nu ska jag berätta något som hände en kylig vårdag.

-Det här är faktiskt en fantastisk sommarstad, sa min kollega när vi steg ur flygtaxin. Även om sommaren bara var några veckor bort så var det svårt att föreställa sig sol och värme. Vi småsprang, huttrande i snålblåsten, för att snabbt komma inomhus.

Vi hade självsvåldigt, någon vecka tidigare, tagit initiativet till resan för att få träffa de tjänstemän som arbetade med den svenska bebyggelsens nya energimål. Välvilligt hade vi erbjudits audiens för att visa alternativa sätt att reglera bebyggelsens energiprestanda. I bagaget hade vi erfarenheter av en nyligen slutförd studie, som baserades på 120 svenska flerfamiljshus.

Hur gick det med presentationen? Jodå, både si och så. Vi diskuterade energikrav. Ponera två hus med lika stor värmeenergianvändning. Likheten skulle kunna förklaras av att husen har samma energiprestanda (lika välisolerade). Eller också kanske likheten beror på att de som bor i det mer välisolerade huset vädrar mer eller har högre inomhustemperatur. Energianvändning och energiprestanda är inte samma sak.

Vår presentation handlade också om energijämförelser för hus? Ska kraven relateras till designen, som exempelvis golvarean eller kanske väggarean? Får vi kanske mer kupolformade hus om det ställs krav på energieffektiv design? Eller, tänk om energianvändningen får vara proportionell mot antalet personer som bor i huset? Hur skulle det förändra byggandet och boendet?

När vi var framme vid frågestunden så förstod vi att åhörarna just då hade fullt upp med att tänka ut hur Sverige skulle anpassa sina energikrav till EUs direktiv. En del av den problematiken är att Sverige med ett kallt klimat och en stor andel förnybar energi ska anpassa regelverket till länder i Mellan-och Sydeuropa med varmt klimat och en stor andel fossila bränslen?

En sak jag lärde mig den kalla vårdagen är att det naturligtvis är viktigt att ha argument, men tidpunkten har också betydelse. Det är klart att det blir mycket lättare att nå åhörare när årstiden bildligt talat tillåter att fönsterna står på vid gavel. Nog finns det skäl att gilla värme.

Energieffektivisering – till vilken nytta?

-Jag jobbar på Umeå universitet, svarade jag.
– Jaså, med vadå?
– Energi, blev jag svaret skyldig.
– Åh… energi är ju såå fascinerande. I synnerhet den energi som skapas när människor möts, fick jag till svar.

Javisst, energi kan fascinera. Men mitt område handlar inte om emotionell energi utan energi som en fysikalisk storhet. Ofta hamnar energifrågan i strålkastarljuset när det finns oro för en framtida brist. När knappheten, eller oron för densamma är riktigt stor så brukar vi tala om energikris. En tidig energikris inträffade i England när industrialismen fått upp farten. Det här hände sig på 1860-talet. Det hade börjat skrivas i tidningar och böcker om dålig luft i städerna och om oro för framtida energiprisökningar. I England så förutsågs att den betydelsefulla inhemska tillgången på det fossila bränslet (stenkolet) snart skulle ta slut. Det är inte alltför svårt att se gemensamma nämnare med situationen som vi har idag, 150 år senare.

Vad tycker du att de borde vidtagit för åtgärder för att råda bot på problemen? Min tekniska intuition flaggar för att en effektiv medicin är att effektivisera processerna. På det sättet tänkte många redan då. Under pompa och ståt installerade fabriksägarna nya ångmaskiner. De kunde driva textilproduktionen i högre fart, samtidigt som det krävdes mindre tillförsel av stenkol. Äntligen skulle minsann utsläppen minska och stenkolet skulle räcka i generationer. Hurra!

Men det fanns också personer som höjde ett varningens finger. Ett av dessa var den brittiske forskaren, William Stanley Jevons (1835 – 1882). Han och hans kollegor förutsåg att energieffektivisering inte nödvändigtvis leder till de energibesparingar som förväntat. Det kan bli tvärt om, det kan uppstå en rekyleffekt, sa Jevons. Och tvärt om blev det. Med energieffektiviserade ångmaskiner minskade produktionskostnaderna. Textilprodukterna blev billigare. Snart kunde alla och envar köpa brittisk textil. Tillverkningsindustris produktion accelererade. Stenkolet på de brittiska öarna förbrukades i en ännu högre takt och luftföroreningarna ”smogen” i de brittiska städerna blev ett än mer akut problem.

Vad blir kontentan av detta? Kan det vara så att energieffektivisering i grunden är destruktivt? Det är en komplex fråga som kräver att undersökas. Ett sätt att bena ut problematiken är att särskilja användning av energi och energisystemets verkningsgrad. Här kommer ett exempel:

Jag och min fru använder var sin bil. Hon kör en miljöbil med en modern dieselmotor (god verkningsgrad). Jag kör en äldre kärra med en törstig V6:a under motorhuven (dålig verkningsgrad). Till detta ska läggas att miljöbilen körs betydligt fler mil per år (mer användning). Vilken bil orsakar mer miljöförstöring? Vi måste ta hänsyn till både användning och verkningsgrad.

I fallet med vår familj så överträffar förmodligen miljöbilens stora användning den relativa nyttan av högre verkningsgrad. Anar du också en rekyleffektproblematik? Men även om min sämre bil orsakade mindre miljöförstöring så är jag övertygad om att det inte blir bättre om vi säljer miljöbilen och ersätter den med en bil av den typ som jag kör. Det framstår som bättre att minska användningen av miljöbilen och byta min bil mot en miljövänligare. Som ett tillägg kan det naturligtvis vara relevant att fråga sig om det verkligen är vettigt med två bilar i samma familj, och kanske ännu mer tillspetsat kan det vara möjligt att klara sig utan bil.

Att ställa om vårt samhälle till ett hållbart dito är komplext. Förbrukningen av våra naturtillgångar måste minska betydligt och de processer som leder till klimatförändring måste reduceras radikalt. Mycket måste göras och det är bråttom. Vi måste hitta lösningar där lägsta möjliga användningen av våra tillgängliga resurser går hand i hand med högsta möjliga verkningsgrad i alla processer. Här finns definitivt en av vår tids största utmaningar. Jag jobbar med slutanvändningen av energi och energieffektivisering med ett fysikaliskt betraktelsesätt, inte den emotionella energin (den får gärna maximeras). Mitt fokusområde är bebyggelsen. Det är en sektor som använder nära 40 procent av energiresurserna. Potentialen är jättelik.

Arctic Geoecology course started in Abisko!

This week at CIRC in Abisko we welcomed the students for the Arctic Geoecology course.

While spring starts to bloom across Sweden, in its northernmost corner a snowy and icy landscape still has few weeks ahead, and with longer days than nights, now is my favorite season to enjoy the Arctic. Good that Easter is coming!

 

Being a student is Abisko is not the same as in Umeå. During the first weeks, they will spend most of the time outdoors instead of inside a classroom. Here, the students have the chance to participate in several research projects to get a real experience of the scientific way of life.

Me and Carolina Olid are doing a project to study in high resolution how groundwater influences one Arctic lake, specially the Carbon cycle.

We will be using new tools to measure groundwater in lakes, tracing some radioactive elements moving through the soil and water, in very novel way. We are still not certain if the methods will work properly, or if the results will be clear enough, but that is the process of science and at the end it is always worth it. And it is a very interesting part to share this path with some tough students!

This year, Maria Myrstener will lead a pilot project to reveal how productive streams are during winter. Streams in the cold, dark winter… probably asleep you may think, but they might be more dynamic than we expected! Maria may explain more about it in the next post.

Samarbete lika vanligt som konkurrens i naturen

Vetenskapsradion uppmärksammade en artikel där alger visades samarbeta med bakterier. Detta genom att utsöndra ett klibbigt sekret som gör att bakterierna kan fästa till algernas yta och där byta näringsämnen med varandra. Det intressanta i ett större perspektiv är att samarbete som princip utvecklats hos enkla och evolutionärt sett gamla organismer men långt före människan existerade. Konkurrens brukar annars föras fram som ett dominerande tillstånd i naturen som driver urvalet och utvecklingen av arter. Framgångsrik konkurrens skapas dock i många fall av samarbeten både inom arter och, som i fallet med alger och bakterier, vitt skilda organismgrupper. Genom samarbete blir de konkurrenskraftiga.

Det eleganta i den här studien är tillämpningen av modern molekylärgenetisk teknik. Uttrycket av gener och bildandet av enzymer när algen och bakterien samverkar med varandra bevisar på ett övertygande sätt hur de beter sig mot varandra. Vilka utbyten av tjänster och gentjänster som samarbetet bygger på. Jag upplever att också normer för vårt mänskliga beteende ofta tar sin utgångspunkt i synen på hur naturen fungerar. Det är därför viktigt att lyfta fram den mångfald av samverkan och samarbeten som också är en del av de principer som naturen bygger på. Den blandning av samarbeten och konkurrens som idag karaktäriserar det mänskliga samhället verkar, enligt den rapporterade studien, ha utvecklats redan för ett par miljarder år sedan, bland våra äldsta encelliga organismer. Det tål att begrundas.

Samverkan mellan universitet och samhälle – vad saknas?

Den pinfärska forskningspropositionen skapar nu vågor inom den akademiska världen. En av regeringens intentioner är att skapa mer samverkan mellan universiteten och övriga samhällen. Själv upplever jag det inte som ett nytt önskemål utan det har framförts under många år. Att kunskap förs ut till samhället är naturligtvis viktigt och görs redan på flera sätt men anses tydligen inte tillräckligt. Högre utbildning är ju i sig det sätt på aktuell kunskap löpande tiden tillförs nya generationer, även uppdatering av ny kunskap via till exempel fortbildning av den viktiga gruppen lärare inom grund- och gymnasieskola. Forskningsfinansiärer har sedan många år krävt tydliga planer för kunskapsspridning inom projekten och program för forskningsprojekt med industridoktorander inom näringslivet pågår.

Inom havsmiljöforskningen skapades för 27 år sedan marina forskningscentra som skulle svara för en sammanhållen och balanserad kunskapsspridning om havsmiljö och dess tillstånd till allmänhet som myndigheter. Webbportalen havet.nu är en värdefull produkt av detta arbete. De flesta lärosäten, projekt och forskare har idag egna informativa webbsidor. Samverkan är som sagt viktig för att motivera skattemedel till lärosätena. Tillkommer inte nya medel för detta måste dock tid och pengar tas från befintlig forskning och utbildning.

Regeringen säger sig samtidigt i propositionen värna den fria forskningen. För mig ligger i detta friheten att tillämpa det nyfikna sökandet efter kunskap. Värdet i att förutsättningslöst öka förståelsen för vårt outgrundliga universum kan inte underskattas. Hur vi uppfattar vår värld är grundläggande för en god samhällsutveckling. Det är också en förutsättning för de verkliga kunskapssprången som leder utvecklingen framåt. Utan att någon egentligen kunnat förutsäga hur det skulle gå till. Vem kunde förutse att studier av den värmeälskande bakterien Thermus aquaticus från heta källor skulle leda till att brottslingar idag säkrare kan bindas vid sina brott med DNA?

Jag tolkar forskningspropositionen som att regeringen både vill ha fri forskning och mer samverkan med samhället. Det finns dock ett motsattsförhållande inbyggt i detta. Kommer som aviseras tilldelningen av medel att även baseras på omfattningen av samverkan behöver denna genomföras och redovisas. Ett tips är att se till att allt som redan görs för samverkan vid universiteten också uppmärksammas och värderas.

Bakterierna styr världen

”Bakterierna styr världen”, sa min handledare Farooq Azam under post-dok.-perioden vid Scripps Institute för Oceanografi i San Diego, USA. Han syftade på bakteriernas enastående förmåga att använda olika kemiska ämnen för sin energiförsörjning och tillväxt. Också på den ansenlig växtkraft som de besitter. Allt detta samtidigt som de är så oansenligt små att de är osynliga för det mänskliga ögat (en tusendels millimeter). Ta en 10 liters hink med havs- eller sjövatten och du har lika många bakterier i din hand som hela jordens befolkning av människor (c:a 10 miljarder). Dessutom någon miljard encelliga djur och små växtplankton, samt en 100 miljarder virus. Ett helt ekosystem med alla principiella näringsnivåer i varje liter vatten alltså. Skulle de växa ohämmat under 4 månader med en generationstid på 1 dag (vanligt under sommaren) skulle de väga som jordens hela massa. Det slutar aldrig att fascinera mig!

Den samlade effekten av denna mikrobiella världs aktivitet gör att havsvatten oftast är relativt klart. Skulle våra osynliga renhållningsarbetare inte göra sitt dagliga arbete med denna fascinerande effektivitet skulle sjöar och hav se ut som en ärtsoppa. De är ett exempel på de goda bakterierna och mikroorganismerna som ser till att vi har en bra värld. De goda bakterierna har också omtalats i pressen senaste tiden, då det gäller vår hälsa och betydelsen av goda bakterier i mage och tarmar för en frisk kropp. De goda bakterierna och de övriga mikroorganismerna finns överallt i naturen, omvandlar effektivt de flesta grundämnena och ser till att sjöar, hav och jord har den sammansättning och utseende som vi förväntar oss som naturlig. Även om man inte syns så finns man, och kan göra stor nytta. Att få färdas i den här mikrovärlden har gett mig en upptäckarglädje som jag tror är forskningens essens.

Oh, well. What’s an interdisciplinary workshop?

As a young disoriented PhD student, I was invited to an interdisciplinary workshop in the outskirts of the Fontainebleau forest south of Paris. It became a defining moment for me as a researcher. I came there as a student who knew how to answer questions, following well-established recipes. After a week with French Master’s students from different disciplines, doing nothing but asking questions and juggling ideas, I left as an explorer into the unknown guided by research questions.

While I have been lost many times also after the workshop, I never lost the inner compass and the excitement for the unknown. Instead I decided that one day, when I have support to organize a similar workshop, I will pay back to the scientific community and organize a similar workshop. Today I am coming back from my seventh IceLab Camp, hoping that some of the more than one hundred Master’s students, PhD students, and Postdocs who have participated over the years still can fuel themselves with memories from the many magical aha! moments I have witnessed.

IceLab Camp is about all that coffee break wisdom that it can take years to collect. Equipped only with their curiosity and creativity, the participants let ideas meet and mate to carve out interdisciplinary research proposals. It is a four day long tour de force into the unknown, accompanied by the beauty that autumn days in Northern Sweden can offer, to achieve researcher’s high.

Oh, well. What’s an interdisciplinary workshop? After all, I suppose it would be frightfully dull, and-and-and boring, and-and completely… Completely wonderful.

 

When ideas meet and mate.

When ideas meet and mate in the glass house at Granö Beckasin.

In the Professor Magenta podcast episode ”PM SPECIAL – Är framtidens forskning den gränslösa?” (10 minutes), one of the participants, Katarina Bendtz from Stockholm University, interviews three other participants from the workshop. Akbar Espaillat, Mariana Mariana Buongermino Pereira, and Ulf Aslak Jensen give a brief introduction to their PhD projects and explain how their research combines methods from different disciplines in a productive way. The students are affiliated with Stockholm University; MIMS, Umeå University; Chalmers University of Technology; and Copenhagen University, respectively.

Tagliatelle med CRISPRigt grönsaksfräs

Future garden plants are here!

A diary about the world’s first CRISPR-edited plants

This blog entry will describe my modest Summer 2016 cultivation containing a few plants that might not look like much, but are the beginning of making available knowledge help “save the world”.

One of the plant’s genes has been “edited”, so to speak, using CRISPR/Cas9 technology in which a small part of the DNA has been removed. The exact same change can also occur spontaneously – not targeted and on purpose like in this case – which has meant that the big question is whether these plants should be considered genetically modified (GMO) or not. The topic of categorising these plants is discussed worldwide.

As a result, we succeeded in convincing a Swedish authority to state that, according to their interpretation, the plants could not be considered genetically modified in accordance to EU regulations as they do not contain any “foreign DNA”. It’s also impossible to establish if the decisive change occurred spontaneously or through human interference. In fact, it would be rather odd to have two plants that are exactly the same but one is forbidden and the other is free to cultivate without limitations. That’s the only reasonable interpretation. Even if the plant was to be seen as GMO, it would probably be impossible for someone who cultivates it to be convicted for something that couldn’t be proven. The fundamental principle ought to be that a prosecutor must be able to prove that a crime has been committed for a person to be convicted for it.

Read our application to the Swedish Board of Agriculture together with links to some of what has been written on the topic since the decision was made public:
”Green light in the tunnel!” Swedish board of agriculture: A CRIPRS/Cas9-mutant but not a GMO

I have previously described how immensely difficult to get permission for field studies with plants classed as GMO, in reality it is only in Sweden in the entire EU where this is allowed. Read my previous blog entry on this..
For those who want to grow a glowing plant in the garden

This is rather intriguing. Listen to my talk at TedxUmeå in May 2016 where I promised to grow these plants outdoors this summer. www.youtube.com/watch?v=kyrsNa1jLpo

I showed a bag of seeds that spectators probably assumed to be seeds from genome-edited Arabidopsis plants that I was describing. But actually, they were seeds from gene-edited cabbage, and it’s that cultivation I will be describing henceforth.


 

31 May 2016

It’s now time to start sowing. I’m sat on my decking overlooking the Ume River whilst filling peat pots with soil. The weather has been beautiful, but the evening is getting cold.

Nysådd kålodling

Fresh seeds in turf pots.

 

I have no idea about the seeds’ germination qualities, but good soil, room temperature and moderate amounts of water should wake the seeds out of their slumber. I mark the pots not to confuse them with all the other pots sharing the space on the window sill in my conservatory.

Nysådd kålodling

Ten little pots…

 

11 June 2016

The seeds have sprouted! I was worried as we had left them for a few days to look after our grandchildren and small pots stand a high risk of drying out. Admittedly, I still have a few seeds if necessary, but it doesn’t look like it’ll be the case – not as long as I remember to water these. The light and temperature on the window sill of the conservatory is good.

Kålodling i fönster

Light and temperature is good on the window sill.

20 June 2016

Kålodling i fönster

Time to move out! The plants have grown, and its now time to move them out.

 

The climate can be harsh close to the Lapland border, so I choose to be cautious not to risk late frost ruin my crop. We’ve got our hands on some old pallet collars and one of them will offer a suitable new home to the plants. In the other pallets, salad, peas and Swiss chard are already flourishing. Another one hosts some wild strawberries and another some strawberry plants. I have no idea how big these plants will get, but my guess is that 11 in one pallet collar should be roomy enough.

Kål i pallkrage

From pots to pallet collars.

 

Wise from previous attempts of growing cabbage, I plan to cover them with a cloth. Some years, the crop is not prone to be attacked, but other years diamond-back moths take their toll on the plants. The moth shouldn’t survive the winters this far up north, instead it spreads depending on wind and weather. I have a cloth in my garage, but nothing appropriate to secure it with. I produce a framework out of steel wire that I hope will support the cloth and at the same time keep it tight enough to shut the diamond-back moth out.

Kålodling

A simple framework.

 

4 July 2016

I came home from a conference in Prague only to realise that my moth protection didn’t quite work. A few of the plants have already been nibbled at. Cabbage moths are protected against the chemical defence of cabbage plants – glucosinolates. These glucosinolates are poisonous to insects and only those who develop an enzyme to break down the glucosinolates can eat the cabbage, for instance the diamond-back moth, cabbage butterfly, the green-veined white butterfly and a few others. These insects have gained a valuable source of food where they don’t need to compete with other insects and have instead ended up as vermin in our gardens.

Hindsight is a wonderful thing. Next time, I won’t sow radishes by the Swiss chard as they attract diamond-back moths. My mission now is to inspect the plants as often as possible to remove any visible moth larvae. It might all turn out fine, but I’m getting slightly worried as this seems to be one of those moth-rich years. The Swedish Board of Agriculture writes: “An abundant amount of diamond-back moths are flying across large parts of the country” in their progress report. I only need to take a glance at my pallet collars to agree.

Kålodling under duk

Growing under cloth, to protect from moths.

 

16 July 2016

Darn. I’ve been unable to keep the moths away and they have done a fair bit of damage. I decide to remove the cover as it doesn’t seem to protect the plants anyway. That also makes it easier to pick off the larvae, which I will make sure I do every day to prevent the attacks from making too much damage.

Kålodling i pallkrage

Without cloth.

 

28 July 2016

The fight against the diamond-back moths is going in the right direction. The cabbage plants are growing and are not under too much attack at the moment, but they don’t look super fresh either. My wife reckons marigolds will keep some vermin away. In my mind, they have only proven effective against certain roundworms and I doubt that the diamond-back moth will care, but she still continues to plant at least a couple of marigolds among the cabbage. They can stay. It’s not like they can make things any worse and they’re at least a sight for sore eyes.

Kålodling – med tagetes – i pallkrage

Marigold makes no harm. 

 

14 August 2016

A growth spurt in the pallet collar. I was hoping they would grow a bit quicker, but some of the plants have at least started developing inflorescence. The day of first harvest is drawing close. I’ll probably pick not only the inflorescence but also a bit of the shoot similar to when you harvest broccoli. Although the inflorescence on these plants is much smaller than that on broccoli.

Kål och tagetes

Nearing the harvest.

 

16 August 2016

This is the day! Gustaf Klarin from Radio Sweden has joined me for this, maybe, historic event: I’ll be cooking the first dinner based on a CRISPR genome-edited plant in the world. It’s unlikely to have happened previously in Europe (as they’re only allowed in Sweden) and I have attempted to find out whether this really could be a world première. No one that I have asked has heard about it, but there is no way I can be certain. In some countries, I wouldn’t be surprised if people kept it a secret. One thing is clear: it’s the first time ever this is done publicly (and legally).

Gustaf Klarin interviews me out by the pallet collar before I harvest some of the plants and show him into my kitchen. I thought long and hard on how to cook this novel meal and came to the conclusion to try something completely new – at a venture. It would be a shame if the first meal ever using “future plants” would taste aweful, but that’s a risk I’m willing to take. Apart from the cabbage, I picked some Swiss chard, mange-tout and some of a rather special onion plant that was passed onto me by a friend more than 20 years ago. Actually, I’m not quite sure what it is as I haven’t found anything like it in any gardening book. Not even my colleague Roland von Bothmer – who is somewhat of a specialist on onion systematis – recognises my pictures of it. Anyway, here’s today’s harvest.

Nyskördad CRISPR-kål

Newly harvested cabbage, swiss chard, mange-tout and onions.

 

I take a lap around my herb garden and pick up some of this and some of that. Having washed the vegetables, I bring the pasta water to the boil. Just before it boils, I start frying the vegetables.

CRISPR-kål i stekpannan

Fried vegetables.

 

Stefan Jansson vid spisen

The writer in the kitchen.

 

I put the cooked pasta into a bowl together with the vegetables, Västerbotten cheese (a local hard cheese from my region) together with herbs and spices. It’s brilliant sunshine, so we choose to have our meal out on the decking. Gustaf gets the honour as the first person in the world to help himself to a CRISPR meal.

 

 

Gustaf Klarin (SR) proväter CRISPR-kål

Gustaf Klarin serves himself the CRISPR cabbage…

 

Gustaf Klarin (SR) proväter CRISPR-kål

…and takes a bite…

In a hurry, I roasted some bruschetta bread on our new outdoor barbeque to have as a side dish if worst came to worst. To our delight – and to some extent to my surprise – the meal turned out really nice, though. Both of us ate with great relish. Gustaf even thought the cabbage was the best tasting vegetable on the plate. And I agreed. The sun was shining, the view over the Ume River was just as soothing as usual as we wrote growing and cooking history.

 

 

Gustaf Klarin (SR) på Janssons veranda

…while enjoying the view of the Ume River.

 

Tagliatelle med CRISPRigt grönsaksfräs

A plate Tagliatelle with CRISPRy fried vegetables.

I’ll be excited to hear the interview, as presented måndag 5 september 2016 in Sveriges Radio – Odla med P1  (a Swedish radio show on cultivation).

Sveriges radio: Umeåprofessor serverar sin egen CRISPR-sallad (In Swedish)

Given that this was a historic meal, I feel inclined to offer the recipe:

 

Tagliatelle with CRISPRy fried vegetables

300g CRISPR genome-edited cabbage (flowers and young leaves) – can be replaced by broccoli or similar
200g Swiss chard
20 mange-tout
10 leaves of mysterious onion plant – to be replaced with a third of a leek

Good quality olive oil
2 large, chopped cloves of garlic
1/2 tsp chili flakes

400g fresh tagliatelle pasta

100ml of freshly grated Västerbotten cheese – can be replaced with Parmesan cheese

50–100ml chopped, fresh herbs, in particular marjoram, thyme, oregano, tarragon and parsley, 2 coriander leaves, 2 peppermint leaves

Recipe:

  • Boil the pasta according to the instructions on the packaging.
  • Pour the oil in a hot frying pan and fry the garlic and chili flakes for one minute.
  • Cut the vegetables in large chunk and add them to the frying pan. Fry on high heat for 3–4 minutes until they brown and turn CRISPRy.
  • Drain the pasta and pour in a bowl together with the vegetables. Grind some salt over the mixture, sprinkle the cheese and finely chopped herbs on top and mix the ingredients around gently.
  • Serve immediately with bruschetta (rub chopped garlic onto some toasted bread and add a mixture of olive oil, chopped basil and chopped tomatoes).
  • Enjoy!

PS.

We didn’t finish all the cabbage. Here’s when kids and grandkids tried them the following weekend. Just like many other kinds of cabbage, they were rather bitter eaten raw, but still quite tasty.

Yngre generationer Jansson

Younger generations of tasters.

Tagliatelle med CRISPRigt grönsaksfräs

Framtidens trädgårdsväxter är redan här!

Dagbok från världens första (?) trädgårdsodling av CRISPR-editerade växter

Jag skall i denna blogg beskriva min anspråkslösa odling sommaren 2016 av några växter som kanske inte ser så mycket ut för världen men – om man vill ta till stora ord – öppnar för att all tillgänglig kunskap om växter skall kunna bidra till att ”rädda världen”.

En av växternas gener har ”redigerats” med hjälp av CRISPR/Cas9, en liten bit av deras DNA har helt enkelt försvunnit. Exakt samma förändring kan uppstå spontant – inte ”med flit” som i dessa – och frågan har varit om dessa växter skall räknas som genetiskt modifierade (s k GMO) eller inte. Detta diskuteras över hela världen.

Vi lyckades 2015 få en myndighet att säga att enligt deras tolkning kunde de inte betraktas som genetiskt modifierade enligt EUs regelverk, då de inte innehöll något ”främmande DNA”. Dessutom går det inte att avgöra om förändringen skett spontant eller genom människans försorg; det skulle vara märkligt att ha två exakt lika växter där den ena var förbjuden, medan den andra var tillåten att odla utan begränsningar. Det är den enda rimliga tolkningen. Om växterna betraktas som GMO skulle den som odlar dem knappast kunna bli fälld i domstol för det – om det är omöjligt för en åklagare att visa att ett brott överhuvudtaget är begånget skall det inte gå till åtal.

Här finns information om vår ansökan till Jordbruksverket och deras svar, tillsammans med länkar till en del av det som skrivits om detta sedan beslutet blev offentligt. Jag har i ett tidigare blogginlägg beskrivit hur oerhört krångligt det är att få göra fältförsök med växter som klassas som GMO – i realiteten är det nästan bara vi i hela EU som får genomföra sådana.


31/5 2016

Nu är det dags att så. Jag sitter på altanen med utsikt över Umeälven och fyller torvkrukor med jord. Det har varit en vacker dag men börjar bli lite kyligt så här på kvällen.

Nysådd kålodling

Nysått i torvkrukor

 

Jag har ingen aning om grobarheten men rumstemperatur, bra såjord och lagom vattning borde kunna väcka fröna ur sin slummer. Jag märker upp krukorna så att de inte ska bli ihopblandade med de andra små krukorna med som ruvar på fönsterkarmen i uterummet.

Nysådd kålodling

Tio små krukor…

 

11/6 2016

Det har grott! Jag var lite orolig eftersom vi varit borta ett par dagar och passat barnbarn, det är lätt att så små krukor torkar ut. Jag hade visserligen kvar frön om det skulle behövas en andra sådd, men de kommer nog inte att behövas ändå. I alla fall inte om jag kommer ihåg att vattna dessa. Ljuset och temperaturen är bra på fönsterkarmen i uterummet.

Kålodling i fönster

Ljuset och temperaturen är bra på fönsterkarmen i uterummet.

20/6 2016

Kålodling i fönster

Det tar sig sa mordbrännaren! Plantorna har utvecklat sig fint och det är dags för utplantering.

 

Klimatet kan vara bistert nära Lapplandgränsen så jag är försiktig och vill inte riskera att en sen köldknäpp fördärvar odlingen. Vi har fått några gamla pallkragar, en av dem blir nog en bra plats för plantorna. I de andra pallkragarna spirar redan sallad, ärtor och mangold, i en finns det smultron och i en annan jordgubbsplantor. Jag vet inte hur stora kålplantorna kommer att bli, men chansar på att elva stycken i en pallkrage blir lagom.

Kål i pallkrage

Från krukor till pallkrage.

 

Vis av erfarenheten av kålodlingar tänkte jag täcka dem med duk. Vissa år är det inga större insektsproblem men ibland slår kålmalen till. Den ska inte kunna övervintra här, utan det beror på väder och vind om de sprids hit. Jag har duk i garaget, men inget lämpligt att fästa den på. Jag tillverkar en ”tältstomme” av ståltråd som jag hoppas skall hålla upp duken och låta den sluta tillräckligt tätt – det är inte så lätt att hålla kålmalen ute.

Kålodling

Stommen på plats.

 

4/7 2016

Jag har kommit hem från en konferens i Prag och upptäckt att mitt kålmals-skydd inte fungerat, ett par av plantorna är ätna av. Kålmalen har ett skydd mot kålväxernas kemiska försvar, glukosinolaterna. Dessa glukosinolater är giftiga för insekter. Endast de som utvecklat ett enzym som bryter ned giftet kan leva av kål, men dessa specialister (kålmal, kålfjäril, rapsfjäril och några till) har fått en näringskälla där de inte behöver konkurrera med andra insekter, och har blivit skadedjur i våra trädgårdar.

Så här i efterhand ångrar jag att jag sått rädisor bland mangolden, de drar kålmalen till sig. Jag får inspektera plantorna så ofta jag hinner och plocka bort de kålmalslarver jag ser. Det kan gå bra men det känns lite oroligt eftersom det verkar vara kålmalsår. ”Kopiösa mängder kålmal flyger i stora delar av landet” skriver Jordbruksverket i sin lägesrapport. Tittar jag kring mina pallkragar måste jag hålla med.

Kålodling under duk

Kålodling under duk, till skydd mot kålmal.

 

16/7 2016

Ajajaj, jag lyckas inte hålla kålmalen stången, det är ganska mycket angrepp. Jag beslutar mig för att ta bort täckduken eftersom den inte verkar skydda i alla fall. Då blir det lättare att plocka larver och nu skall jag försöka göra det varje dag så att inte angreppen blir för svåra.

Kålodling i pallkrage

Utan täckduk.

 

28/7 2016

Kålmalsbekämpningen går hyfsat, kålplantorna växer och är inte alltför mycket angripna nu – fast de ser inte helt fräscha ut. Min fru tror att tagetes kan hålla vissa angripare borta. Jag har sagt att jag tror att det endast visat sig verksamt mot vissa nematoder, och att kålmalen knappast kommer att bry sig, men hon planterar i alla fall ett par tagetes bland kålen. De får stå kvar – det bli säkert inte värre av dem och det blev ganska fint, eller hur?

Kålodling – med tagetes – i pallkrage

Tagetes gör ingen skada.

 

14/8 2016

Det växer på i pallkragen. Jag hade hoppats att de skulle utvecklas lite fortare, men en del av plantorna har nu börjat utveckla blomställningar. Dagen för första skörden nalkas. Det får nog bli så att jag inte bara tar blomställningarna utan en bra bit av skottet, ungefär som när man skördar broccoli (fast blomställningarna på dessa plantor är mycket mindre än på broccoli).

Kål och tagetes

Snart skördetid.

 

16/8 2016

Den stora dagen har kommit och Gustaf Klarin från Sveriges Radio är här för att vara med på denna kanske historiska händelse: Jag skall laga till världens första middag på en CRISPR-genomediterad växt! Det är osannolikt att det skett förut i Europa (eftersom det bara är i Sverige som vi får göra detta), och jag har försökt ta reda på om det verkligen kan vara världspremiär. Ingen jag frågat har hört att det skett förut, men det går inte att vara säker. I vissa länder skulle nog många dra sig för att berätta det. Så mycket är då säkert att det är första gången som det görs öppet.

Gustaf intervjuar mig ute vid pallkragen, och sedan skördar jag en del av plantorna och vi går in i köket. Jag har förstås funderat på hur jag skall tillaga kålen och kommit fram till att jag skall hitta på ett helt nytt recept, på vinst och förlust. Det vore ju visserligen lite tråkigt om världens första middag med ”framtidens växter” skulle smaka dåligt, men det är en risk man får ta. Förutom kålplantorna plockar jag med lite mangold, sockerärtor och lite av en speciell lökväxt jag fick av en gammal klasskompis för över 20 år sedan. Jag vet faktiskt inte vad det är för slags lök, jag har inte hittat något som liknar den i någon trädgårdsbok och inte ens min kollega Roland von Bothmer – som faktiskt är specialist på löksystematik – känner igen den när jag visat bilder på den. Hursomhelst, här är dagens skörd:

Nyskördad CRISPR-kål

Ny skördad kål, mangold, sockerärtor och lök.

 

Jag tar en tur i kryddgården och plockar med mig lite av varje. Efter att grönsakerna rensats och sköljts kommer pastavattnet på spisen. Just innan det kokar upp börjar jag fräsa grönsakerna.

CRISPR-kål i stekpannan

Grönsaksröra.

 

Stefan Jansson vid spisen

Artikelförfattaren i köket.

 

Den nykokta pastan läggs i en skål, på med grönsakerna, Västerbottensost och kryddor. Vädret är strålande så vi sätter oss ute på altanen, och Gustaf får äran att bli den första i världen som tar för sig av en CRISPR-måltid.

 

 

Gustaf Klarin (SR) proväter CRISPR-kål

Gustaf Klarin tar för sig av CRISPR-kålen…

 

Gustaf Klarin (SR) proväter CRISPR-kål

…och låter sig väl smaka.

Jag hade typ samtidigt (det vart lite bråttom där…) grillat bröd på vår nymurade utegrill för att vi skulle få bruschetta som tilltugg. Bäst att gardera sig om det inte skulle smaka 😉 Men det blev faktiskt förbluffande gott, vi åt båda med god aptit. Gustaf tyckte kålen var godast av alla grönsaker, och jag var böjd att hålla med. Solen sken, utsikten över Umeälven var – som alltid – rogivande där vi satt och skrev odlings- och mathistoria.

 

 

Gustaf Klarin (SR) på Janssons veranda

…med utsikt över Umeälven.

 

Tagliatelle med CRISPRigt grönsaksfräs

En tallrik Tagliatelle med CRISPRigt grönsaksfräs.

Det skall bli spännande att höra hur reportaget blir. Det kan vi höra måndag 5 september 2016 i Sveriges Radio – Odla med P1

Sverige radio: Umeåprofessor serverar sin egen CRISPR-sallad

Och eftersom detta var en historisk måltid måste jag förstås bjuda på receptet::

 

Tagliatelle med CRISPRigt grönsaksfräs

Ca 300 g CRISPR-genomediterad kål (blomställningar och unga blad) – kan ersättas med broccoli eller liknande
Ca 200 g mangold
20 sockerärtor
10 blad ”mystisk lök” – kan ersättas med 1/3 purjolök

Olivolja av god kvalitet
2 stora vitlöksklyftor, hackade
½ tsk chiliflakes

400 g färsk pasta (tagliatelle)

1 dl färskriven Västerbottensost (kan ersättas med Parmesanost)

½–1 dl hackade färska örter, framför allt mejram, även timjan, oregano, dragon och persilja, 2 korianderblad, 2 blad pepparmynta

Gör så här:

  • Koka pastan enligt anvisningarna på förpackningen
  • Häll oljan i en het stekpanna och fräs vitlöken och chiliflakes 1 minut
  • Lägg i de grovhackade grönsakerna och fräs på hög värme i ca 3–4 minuter, det skall bli crisp-igt 😉
  • Låt pastan rinna av, lägg i en skål och häll på grönsakerna, dra ett par drag med saltkvarnen, lägg över osten och de finhackade örterna och rör om lite lätt
  • Servera genast med bruschetta (grilla bröd, gnid med en hackad vitlöksklyfta och lägg sedan på en röra av olivolja, hackad basilika och hackade tomater)

Njut!

PS.

Vi åt inte upp alla kålplantorna. Här smakar barn och barnbarn på dem helgen efteråt. De var som många kålplantor lite beska råa, men ändå rätt goda!

Yngre generationer Jansson

Yngre generationer smakprovare.