Ansökningstider

Jag sitter så här på kvällskvisten och filar på uppstarten av en anslagsansökan som ska skickas in i slutet av januari. Spännande upplägg, intressanta projekt och härlig mix av kompetenser hos forskarna som är med, så det känns väldigt inspirerande! Den huvudsakliga ansökningssäsongen är ju annars på våren då Vetenskapsrådet, Formas med flera har sina stora utlysningar, så den här ansökan får väl ses som en uppvärmning.

Så om ni, som jag, kommer att sitta där i mars och april med ansökningsskrivande upp över öronen kan ni ta er en titt på skissen här nedanför och kanske dra på smilbanden lite mitt i stressen. Ganska mycket av intern akademikerhumor, jag vet, men jag kan inte låta bli att lägga ut den. Jag fick den för övrigt skickad till mig av en jobbarkompis som sett mig och andra forskare slita halva vårterminen med dessa rackarns ansökningar för att kunna få anslag och fortsatta möjligheter att forska. Eller i vilken ordning det nu kommer.

 

Världen behöver naturvetare!

Igår slog förkylningseländet som resten av familjen haft till och jag får allt vackert vara hemma och kurera mig idag. Men jag hann i all fall se utdelningen i kemipriset på tv igår innan jag däckade, och imorgon kommer en av pristagarna, Brian Kobilka, att besöka Umeå universitet och bland annat föreläsa i Aula Nordica kl 11.00-12.00, vilket jag verkligen hoppas kunna vara med på.

Nobelpriset är lite av en manifestation av vetenskapen, och naturligtvis tycker jag som kemist att det är lite extra roligt att se var kemipriset tar vägen. I år belönar kemipriset upptäckter om hur cellerna i kroppen kan ta emot signaler utifrån via receptorer på cellernas yta. Det här är mycket viktiga upptäckter som öppnar dörrarna för nya stora genombrott, kanske framför allt inom läkemedelsforskningen. Den kemivetenskap som belönas med Nobelpris är nog fullkomligt obegripliga för många, men det vi kan konstatera är att världen behöver naturvetare! Tyvärr verkar inte de naturvetenskapliga utbildningarna tilltala ungdomar i samma utsträckning nu som tidigare, med minskande söktryck på dessa utbildningar som följd. Det här kan leda till att vi inom ett antal år hamnar i en akut brist på kvalificerade naturvetare i samhället, ingen trevlig tanke.

Så här har Dilsa Demirbag-Sten uttryckt synen på naturvetenskapen:

Naturvetenskapen hjälper oss att förstå hur världen fungerar och hur allt håller ihop. På så vis blir livet mer begripligt. Tack vare de naturvetenskapliga ämnena har människan upptäckt läkemedel och teknik som har fört mänskligheten framåt på alla sätt. Det återstår en hel del att göra och nästa generation har en stor uppgift framför sig. Världen behöver naturvetarna mer än någonsin.

Dags att ta det vikande intresset för naturvetenskapliga studier på allvar med andra ord och vända utvecklingen. Men hur? Jag tror att vi måste börja i de lägre åldrarna för att väcka nyfikenheten och intresset för naturvetenskap, och sedan varsamt förvalta detta intresse. Vad tror du?

Vad ska du bli när du blir stor?

Den klassiska frågan har vi väl alla fått ett antal gånger under vår uppväxt. Och svaret har, i alla fall för mig, varierat. Ibland arkitekt, ibland florist eller journalist. Oftast var dock svaret LÄRARE. Utan tvekan eller betänketid. LÄRARE. Genom hela grundskolan och även på gymnasiet. De ämnen jag tänkte mig att undervisa i varierade dock, ena dagen kunde det vara historia, religion, eller svenska. Andra dagar naturkunskap eller möjligen biologi. Övriga naturämnen – knappast.

Det kan ju tyckas märkligt att jag inte ville bli exempelvis kemi- eller fysiklärare med tanke på att jag gick naturprogrammet på gymnasiet, ett forskarinriktat naturprogram till på köpet. Det kändes helt enkelt för jobbigt, för slitigt. Trots att jag har haft ganska lätt för mig i skolan var gymnasiet kämpigt och tanken på att fortsätta inom något av de ämnen jag tyckte var tuffast kändes inte alls lockande. Att ”slösa bort” tre års slit med naturämnena ville jag dock inte göra så kompromissen blev att jag sökte till gymnasielärarutbildningen med ingång Naturkunskap. Lightversionen av naturämnena, tänkte jag mig. Vad jag inte hade kollat upp var att Naturkunskap inte läses som ett ämne, som på gymnasiet, utan består av en mix av ämneskurser i kemi, biologi, fysik och geovetenskap. Jippi.

Kemi var först ut. Efter lite micklande med vilka kurser jag skulle välja till mina 20p kemi så blev det till slut oorganisk kemi och biokemi. Och en helt ny värld öppnade sig. En oväntat intressant, fascinerande, och fängslande värld. Kemin slukade mig. Naturligtvis ändrade jag kort därefter mitt ämnesval och blev till slut gymnasielärare i kemi och biologi. Det har jag aldrig ångrat, även om jag på slumpens vägar snart var tillbaka på universitetet igen, denna gång som forskarstudent.

Men många gånger har jag naturligtvis funderat kring vad det är som väcker intresset för studier i olika ämnen. Och vad som riskerar att kväva det.

Kan man ta ledigt från forskning?

Så har det varit Alla Helgons dag med en röd lördag. Själv styrde jag kosan till Norrbotten för att baka mjukkaka med min familj. Men egentligen borde jag ha varit i Umeå och läst artiklar, kanske labbat lite, och funderat på nästa steg i projektet.

Forskning inom medicin och naturvetenskap är som att driva ett eget litet vinstdrivande företag – det finns alltid någon annan som arbetar på sin kammare och försöker kommer ikapp eller förbi dig. ”Hinna i mål” först är det som räknas – det vill säga – hinna klart så att ens resultat kan publiceras i någon (helt välrenommerad) tidskrift. Man kan (lätt) bli ”scoopad”. Och då spelar det ingen roll hur många timmar man lagt ner på det hela – det är ändå guldmedajören som kommer skörda frukterna.

Forskning är en kompetitiv verksamhet som ibland nästan kan te sig grym. Är detta ett framgångsrikt koncept för att skapa framgångsrik forskning? Vissa tycker JA självklart, andra, inklusive undertecknad, tror mer på att man skapar långsiktig (global)  framgång genom öppenhet, samarbete och att man drar åt samma håll. Den senare åsikten är dock inte verklighetsförankrad såsom forskningen i världen drivs och finansieras idag.

Tror DU på att ”hungriga vargar jagar bättre?”