Inlägg

Mitt kungarike för ett forskningsfartyg (eller två)

Lotty är ingen skönhet precis, det måste jag väl erkänna, men hon är vårt hem på havet och av den anledningen har hon en alldeles speciell plats i våra hjärtan. Men trots det så har hon sina begränsningar. I rytande kuling på öppet hav är hon inte mycket att komma med och hon är inte så stor att vi får plats med någon närsaltsanalysator heller, om vi inte ska sova ute på däck och där är vi nog eniga om att gränsen för vår tjänstvillighet går.

Vid vår utsjöprovtagning använder vi oss av ett större fartyg med lite mer rörelseutrymme och aningen fashionablare boendemiljö. Det är Kustbevakningens fartyg KBV 181, drottningen av Bottniska viken och vårt andra hem på havet. Vi har haft ett mycket väl fungerande samarbete med Kustbevakningen i drygt tjugofem år nu och vill gärna fortsätta med det för all överskådlig framtid. De är trygga och pålitliga sjömän som alltid är positiva till allt och löser alla problem de ställs inför. KBV 181 är en förtroendeingivande dam som rör sig med värdighet genom både kuling och driv-is och … ja, även om gång genom is orsakar skakningar i fartyget som framkallar spasmer och parkinsonliknande symptom i våra kroppar så är vi mycket nöjda med henne.

Just nu gör vi alla våra analyser i en förvisso mycket stilfullt och modernt inredd men dock ganska utrymmesutmanad tjugofotscontainer på akterdäck. Vi tar gärna med oss forskare ut på havet (det är ju en av våra viktigaste uppgifter här på UMF) och om vi kan kombinera deras provtagning med miljöövervakningens så blir det även mycket billigare för forskarna. Just nu kan vi tyvärr inte ha med särskilt många fler än en (väldigt anspråkslös) forskare, för vi ryms helt enkelt inte och det tycker vi är jättetråkigt. Därför önskar vi oss ett större laboratorieutrymme ombord. Vi vill att KBV 181 byggs om och anpassas för forskning och miljöövervakning. Dynamiskt positioneringssystem, en kran med kapacitet att lyfta vilken utrustning som helst och sänka ned den till vilket djup som helst i hela Östersjön. Ett fristående toppmodernt forskningslaboratorium på akterdäck och ett lika toppmodern ackrediterat analyslaboratorium för miljöövervakningsprover midskepps i fartyget för minsta möjliga rörelse vid hög sjö. Det vill vi ha!

Just nu pågår en förstudie där UMF tillsammans med Kustbevakningen diskuterar möjligheterna för just en sådan anpassning. Om vi får klartecken och framförallt finansiering skulle Umeå universitet med stolthet kunna erbjuda forskare från hela världen tillgång till det bästa svenska forskningsfartyget just nu.

Och när jag ändå håller på; som jag sa i början, på Lotty är det rätt så trångt, vi sover praktiskt taget skavfötters och våra blöta regnkläder torkar aldrig och det finns inte ens en stol till var och en att sitta i när stormen ryter och åskan går och då är vi ändå bara fyra stycken. Dessutom är hon gammal nu och behöver mycket service och kärlek men vi får så ont i kroppen av att hasa oss fram över slangklämmor och rörledningar i maskinrummet (vart tog de där specialtränade ninjorna vägen förresten?). Vi vill ha en ny båt för kustprovtagning som faktiskt håller måttet när det gäller boende- och arbetsmiljö, bokstavligt talat! Det är inte mer än rätt.

Hur man förvandlar djur till statistik – en stegvis beskrivning

DSC_0090_andrea gillgren

Först hugger man tag i en rejäl portion av botten med en sådan här Van Veen-huggare. Huggen måste vara raka och fina för att vara representativa. Sådana hugg åstadkoms lättast genom att säkerställa att solen skiner och havet är relativt platt. (foto: Andrea Gillgren)

 

 

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Sedan sållar man hugget noga och konserverar sållresterna i formalin, färgad med läckert bengalrosa (alltså, för att förtydliga; man spolar vatten på leran tills den löst upp sig och allt runnit bort genom ett 1 mm såll och bara djuren och väldigt lite skruffs förhoppningsvis, är kvar). Detta kan vara tröttsamt arbete, särskilt i hög sjö. Med bra musik öronen blir det lättare. Välj gärna något uppiggande! (foto: Johanna Crona)

 

MINOLTA DIGITAL CAMERA

Sådana här djur kan det vara till exempel. Skorv! Även kallad ishavsgråsugga. Här ett ståtligt exemplar. Äter allt som ramlar ner på botten. Akta tårna när du badar! (foto: Johanna Crona)

 

DSC_0206

Hemma på labbet pytsar man elegant upp lite skruffs i en vanna och plockar fingerfärdigt ut de vackert rosafärgade djuren. En lite varning utfärdas här; arbetet är mycket monotont, se till att inte sitta alltför bekvämt, på så vis blir det lättare att hitta motivation för pausgymnastik. (foto: Johanna Crona)

 

DSC_0204

Slutligen sorterar man dom efter art och räknar antalet individer av varje. Efter några månaders jämviktande i formalin vägs dom artvis. Voila! De har förvandlats till mätvärden! Nu är det fritt fram för var och en att laborera med diverse statistiska verktyg, helt efter tycke och smak. (foto: Johanna Crona)

 

I alla väder

Himlen är grå över Norrbyn idag. Klockan är åtta på morgonen och jag har precis burit ombord min packning på Lotty. Täcke, kudde, regnkläder, storstövlar, mat i mängder och allt från vinterjacka till badkläder. Temperaturen är oberäknelig den här årstiden och det gäller att vara förberedd!

Jag sätter mig med kartor, stationslistor och koordinater några minuter och förbereder en färdplan. Vi har många nya stationer att prova ut i år så det är svårt att veta hur lång tid allt kommer att ta. Det är också svårt att veta hur vädret tänker sig att den här veckan ska bli. Vädret struntar oftast högaktningsfullt i mina planer och det är lika bra att acceptera det redan från början. Vädret gör som det vill. Varje gång jag har försökt att kämpa emot har jag förlorat. Oftast är det bara tid jag förlorat, ibland kan det vara tålamodet och ibland (läs; oooerhört sällan, naturligtvis!) är det min heder och stolthet som sjöman, då jag tvingats inta horisontalläge på durken, däckad av sjösjuka.

Jag är ingen forskare. Jag är marinbiolog med en helt vanlig fast ändå mycket ovanlig T/A-tjänst. Jag jobbar med det nationella miljöövervakningsprogrammet och tar vatten- och bottenprover från Bottniska viken i alla väder. I alla väder. Tro mig.

Vi levererar resultat och mätvärden från platser långt bortom horisonten. Vi analyserar närsalter i stormvågor på Bottenhavet, titrerar syreprover stadigt bredbenta i rullandet i sydostlig kuling, mäter pH och inkuberar bakterier skakandes fram i tät driv-is i Kvarken. Vi borrar oss genom isen i Bottenviken och tar prover på vattnet fast det är så kallt att både vattenhämtaren och fingrarna fryser och stelnar. Jag känner en enorm stolthet över det, över oss, över beslutsamheten och modet och viljan att göra ett bra jobb trots att förutsättningarna verkar omöjliga.

Vi har bra dagar också förstås. Och stillsamma stjärnklara vinternätter. Vi har hisnande svävarturer över skärgårdsisen och helikopterfärder över gnistrande isvidder med hundratals solande sälar. Vi har dagar då vindarna är varma och milda och solen glittrar i små krusiga vågor, dagar då solnedgången får himlen att brinna och havet är så stilla och blankt att man knappt vet vad som är upp och vad som är ner.

Idag är en bra dag, trots gråmulenheten. Vädret är gynnsamt och vågor och vind vill åt samma håll som vi. Vi lämnar vardag och verklighet bakom oss och styr ut till havs, åker söderut, mot nya äventyr, mot fjärran stränder och skär. Vi är på väg! Allt är möjligt! Framför oss ligger endast horisonten. Och 140 bottenprover, förstås.