Allvarligt problem för UmU, Umeå kommun och regionen – studentbostäder!

Studentrum-090902-DSC_9611En viktig varningsklocka för Västerbotten, Umeå och universitetet!

Förra veckan arrangerade Umeå universitet tillsammans med Akademiska hus, Länsstyrelsen och Umeå kommun en eftermiddag på temat studentbostäder. En bra dag med fullsatt sal på Sliperiet, Konstnärligt campus. Umeå kommun och Bostaden presenterade sina tankar, jag presenterade en enkätundersökning som gjorts bland våra studenter, Akademiska hus berättade om ett spännande arbete i Stockholm, Boverket om lättnader i regler och normer och ett Luleåföretag presenterade ett koncept om ”småor” som tagits fram tillsammans med civilingenjörsstudenter vid LTU. Dagen avslutades med en paneldebatt.

Bostadssituationen för studenter är riktigt illa i Umeå just nu och inte är den bättre för gästforskare. 20% av våra studenter har övervägt att avbryta sina studier pga bostadsproblematik. Särskilt tydligt är det inte minst på läkarutbildningen. Hur många av de som blivit antagna i första urvalet, men sedan inte kommer, gör det på grund av att det inte går att hitta bostad vet vi inte, men vad vi säkert vet är att vi inte längre ser ut att kunna ta emot utbytesstudenter och andra internationella studenter i den takt vi så väl behöver eftersom den bostadsgaranti som behövs för denna grupp inte längre går att upprätthålla.
Studentrum-090902-DSC_9589

Oavsett hur attraktivt Umeå universitet skulle vara, så kan vi aldrig räkna med att studenter kommer om det inte finns någon stans att bo. Vi är ett av de allra mest riksrekryterande universiteten. Närmare 70% av våra studenter kommer inte från de fyra nordligaste länen och större delen kommer från storstadsregionerna i södra Sverige. Läser man vid Stockholms universitet, KI, KTH eller andra lärosäten i närheten av storstäderna, finns en mycket större möjlighet att bo i närliggande kommuner. Kollektivtrafiken, möjligheten att bo hemma och andra lösningar som är omöjliga här existerar, även om det naturligtvis är långt ifrån optimalt.

För Umeå universitet har det här utvecklats till ett riktigt allvarligt problem. Inte minst den så välbehövda internationaliseringen blir högst lidande. Det är ett område som utvecklats relativt bra de senaste 3-4 åren, men där vi fortfarande ligger en bra bit efter jämförbara universitet. Vi behöver verkligen växa inom det området, men utan bostäder låter det sig inte göras hur bra vi än jobbar med det vi faktiskt kan styra över.

Att det är allvarligt för Umeå universitet innebär också att det är något som Umeå kommun och regionen i stort borde ta som en väldigt viktig väckarklocka. Universitetet är en gigantisk magnet som drar unga människor från södra delarna av landet (och internationellt) till regionen. Att presumtiva studenter låter bli att komma hit eller nyblivna studenter avbryter sina studier för att vi inte kan erbjuda rimliga bostäder är högst oroande för kommun och region.

Allra värst är det naturligtvis för de unga människor som kommit in på sin drömutbildning, men som antingen tvingas tacka nej eller får en lång tid av sina studier fylld av oro över var de ska bo nästa månad. En del företrädare för olika delar av samhället brukar hävda att ”ja, men det är ju första terminen det är besvärligt. Nu kanske det har ökat till första året, men det löser sig ju alltid efter hand”. Att tala så är tämligen cyniskt och visar enligt mig på hur lite man förstår av högre utbildning. Steget från gymnasiet till universitetsstudier är ofta mycket stort. Den första tiden är också den kanske viktigaste för de flesta studenterna. Det är nu man måste komma in i sina studier, finna en ny studieteknik, hänga med från början eftersom det för det mesta går i ett rasande tempo i jämförelse med vad man är van vid. Att då ständigt behöva oroas för var man ska bo, behöva flytta från det ena provisoriska boendet till nästa och inte kunna ägna all den tid och koncentration man så väl behöver till studierna är faktiskt fruktansvärt både för den enskilda studenten och samhället i stort!

Vad som behövs är åtminstone två saker. För det första tror jag både kommun och fastighetsbolag behöver inse att det i många fall är skillnad på att bygga för studenter och för andra unga människor. Många studenter har en högst begränsad ekonomi och då hjälper det inte hur många mindre men dyrare lägenheter man bygger. Många har ingen möjlighet att bo där. Vad som behövs är diversitet. En del studenter vill naturligtvis ha lite dyrare lägenheter och klarar av att betala dem. Många inte. Det behövs nytänkande liknande de ”småor” som Lindbäcks bygg tagit fram i Luleå. Man kan tänka sig studentboenden där flera studenter delar rum, något som är dominerande internationellt. Det kanske framförallt passar våra internationella studenter. Studentkorridorer förkastas ofta idag, men också det är viktigt inte minst för våra internationella studenter. Överhuvudtaget tror jag att en stor blandning av olika typer av boenden är nödvändigt!

Det positiva med förra veckans arrangemang var att strålkastarljuset nu förhoppningsvis riktats mot bostadsproblematiken för studenter. Det finns, som jag upplever det, en vilja bland byggföretag, kommun och Länsstyrelse och kanske allra mest hos Akademiska hus, att ta tag i det här och jag tror att vi nu kan påbörja ett nytt kapitel med mer positiv utveckling. Vi har ett mycket gott diskussionsklimat med kommunledningen, länsstyrelsen och inte minst akademiska hus. Inser vi alla allvaret tror jag vi snart kan ha kommit en bra bit på väg!

MIT-huset-20131108-DSC_3021Jag avslutar med ett citat av en läkarstudent vid Umeå universitet:

”Att blir antagen var den lätta biten. Att mannen skulle hitta nytt jobb & barnet få förskoleplats likaså jämfört med hur svårt det var att hitta bostad. Att vi skulle flytta till Umeå hängde på om vi skulle få bostad. Värre än Stockholm som vi flyttade ifrån!”

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *