Arktisk bibliometri

För två år sedan publicerade VR en bibliometrisk studie kring polarforskning som konstaterar att Stockholm är självklart centrum för polarforskning i Sverige. Umeå universitet framstår i VRs kartläggning som en tämligen oväsentlig plats för svensk polarforskning. Mot denna bakgrund kan det verka något märkligt att mer än 700 polarforskare, många med bakgrund inom samhällsvetenskap och humaniora, men också medicinare och naturvetare samlas under slutet av veckan i Umeå  för 9th International Congress of Arctic Social Sciences (ICASS IX). Antalet deltagare och sessioner gör den till den i särklass största ICASS-konferensen hittills. International Arctic Social Science Association (IASSA) som står bakom ICASS-konferenserna har dessutom under de senaste tre åren letts av Peter Sköld och Arcum. Uppdraget som IASSA:s president har bl.a. inneburit att Peter har deltagit med observatörsstatus vid Arktiska rådets sammanträden. ICASS-konferensen bekräftar därmed den starka ställning som Umeå universitet åtnjuter inom det arktiska forskningsfältet.

Så hur kan det komma sig att VR kunde missa Umeås starka ställning? En närmare granskning av rapporten ger svaret. Som alltid när det gäller VR, baseras analysen på Web of Science och diskriminerar därför forskningen inom humaniora och samhällsvetenskap. VRs analytiker konstaterar dessutom att det inte finns tydliga kriterier för att avgränsa Arktis, vilket är korrekt. Man väljer därför ett antal geografiska namn som sökord för att hitta arktiska publikationer i WoS-databasen. Vid sidan om begreppet Arktis är det framför allt namn av olika platser och regioner men i synnerhet havsområden. Urvalet känns något slumpmässigt och så nämns t.ex. av någon oklar anledning Alaska som sökord medan man däremot inte listar grannregionen Yukon i Kanada.

VRs analytiker är medvetna om att deras tillvägagångsätt inte fångar alla artiklar om Arktis men Arcums styrelse blev nyfiken ändå och ville veta hur VRs analys lyckades med att fånga Umeåforskningen. Arcum fick därför genomföra en egen kartläggning. Utgångspunkten för denna är Arcums affilierade forskare och deras arktiska publikationer. En viktig förändring vid sidan om en uppdaterad sökordslista, är att Arcums analys baseras på den geografiska avgränsningen som Arktiska rådet använder och som bl.a. återfinns i Arctic Human Development Report. Detta har som följd att sökorden också omfattar bebodda platser, helt enkelt för att vi vet att det finns människor i Arktis (och inte bara havsområden). Vi antog dessutom att den arktiska regionen inte bara omfattar landområden i Nordamerika och Ryssland utan också i Norge, Sverige, Finland och Island. Resultatet är slående: VR:s mätning fångar endast 12% av de refereegranskade publikationer som Arcums egna bibliometri lyckas identifiera.

Är då VRs beskrivning av den arktiska forskningen ett problem? Man skulle kunna argumentera att det bara är en kartläggning som inte spelar så stor roll. Men VRs position inom det svenska forskningslandskapet innebär nog ändå att rapporten bidrar till att skapa en bild av vad Arktis är och vilken forskning som är relevant i sammanhanget. Genom den valda definitionen av Arktis och datakällan WoS osynliggör VRs rapport en stor del (88%) av Umeå universitets arktiska forskning. Forskning om klimatförändringar, om urfolksfrågor, om hälsa och levnadsförhållande i Norra Sverige ryms inte i den bild som VRs rapport ger. Den återskapar en klassisk kolonial bild av Arktis som en region täckt av is och snö och i stort sett utan människor. Den ger också intrycket att kunskapen om Arktis kommer från universitet utanför den arktiska regionen – i det svenska fallet från Stockholm och Uppsala.

ICASS-konferensen är ett uttryck för att denna bild är felaktig. Den visar att forskningen om de nordliga områdena inte minst görs i Norr där människor är medvetna om de vardagliga utmaningar som livet i regionen innebär. Som Arcums kartläggning har visat bedrivs det vid Umeå universitet omfattande forskning i, om, och för den arktiska regionen. Att synliggöra detta är fortfarande nödvändigt och angeläget vilket tyvärr VRs kartläggning tydligt exemplifierar.

2 Kommentarer
  1. Kalle Prorok says:

    Bra och tänkvärt skrivet/analyserat och beklagligt att Umeå hamnar/hamnade utanför ”kartan” igen..

    Svara

Lämna en kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *