På väg mot 2018

Det är bara någon dag kvar av det här året när jag skriver detta och det är otroligt hur fort tiden går och hur mycket som händer vid vårt universitet. Med den mörka decembermånaden i färskt minne kan jag konstatera att det är mycket som ska hinnas med innan jul- och nyårsfirandet kommer igång. Exempelvis hade universitetsstyrelsens sitt tredje möte med styrelsens fyra nya externa ledamöter. Under mötet hade vi många spänstiga och dynamiska diskussioner om allt från riskanalys, antal doktorander, kvalitetsutvärderingar och förslag till ny anställningsordning.

Styrelsen, under ledning av ordförande Chris Heister, är verkligen ett bra forum för oss i ledningen för inspel och kloka tankar i viktiga frågor som rör universitetets verksamhet och framtid.

En annan händelse att uppmärksamma under december är besöket av en av årets Nobelpristagare i kemi, professor Jacques Dubochet, vilket var en riktig höjdare. Inför en nästan fullsatt Aula Nordica höll professor Dubochet en fantastisk föreläsning som förutom att handla om hans egen forskning och vägen till Nobelpriset också belyste grundläggande frågeställningar om vad forskning faktiskt går ut på och för vem vi bedriver densamma.

Frågan om vad som är bra forskning och vikten av densamma är något vi alla behöver reflektera över. Professor Dubochet betonade att en framlagd hypotes eller teori aldrig egentligen kan bevisas, utan det viktiga är att vi med olika metoder och ”experiment” utsätter vår hypotes för kritisk granskning i avsikt att försöka falsifiera densamma. Det är misslyckandet av en sådan falsifiering som leder till att nya teorier får fäste och kan byggas vidare på. Tyvärr är det vanligt att forskare istället försöker hitta argument som styrker den egna tesen. Här kan vi alla bli bättre.

2017 har som bekant varit året då universitetet valt att profilera vår forskning inom det Arktiska området. Vi valde Arktis som tema för att belysa den bredd av forskning med fokus på den norra regionen som görs vid Umeå universitet, och det tycker jag personligen att vi lyckats mycket bra med. Vid ett flertal tillfällen under året har vi framgångsrikt presenterat, diskuterat och debatterat frågor som rör den norra regionen. Vi startade med Kunskapsnoden i februari, följt av såväl ett klimatseminarium med ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, och en större internationell arktiskonferens inom samhällsvetenskap och humaniora på campus under juni månad.

I oktober i samband med Årshögtiden besökte HMK Carl Gustaf universitetet och mottog det seminarium som kungen fick av universitetet i samband med sin 70-årsdag. Seminariet hade tydligt fokus på klimat och Arktis. Det arktiska året avslutades med ett välbesökt heldagssymposium på Sliperiet, där vi firade ARCUMs 5-årsjubileum. Under året har Umeå universitet också skrivit på samarbetsavtal med såväl Polarforskningssekretariatet som med fem nordliga universitet.

The Arctic 5 är numera namnet på det gemensamma samarbetet mellan universiteten i Luleå, Oulu, Rovaniemi, Tromsö och Umeå. Med alla dessa aktiviteter och framförallt med all forskning som bedrivs kring arktiska frågor har vi verkligen lyckats sätta Umeå universitet på den arktiska kartan. Verksamheten slutar inte med att året tar slut, utan här ska vi fortsätta att ta plats och vidga begreppen kring arktisk forskning bortom det som bedrivs på isbrytare i det norra polarområdet.

Under senare delen av året har vi också sett en kraftfull manifestation mot sexuella trakasserier i alla de upprop som kommit fram från det ursprungliga #metoo-uppropet. Sexuella trakasserier, likväl som alla andra former trakasserier ska inte behöva förekomma, men ändå gör de tyvärr det. Alla människors lika värde är en självklarhet som ska råda i samhället i stort och självklart vid Umeå universitet. Här har vi alla ett gemensamt ansvar att se till att så också sker, att vara tydliga med vilken värdegrund som gäller och att påtala och markera när någon går över gränsen.

Att fortsätta arbeta med vår värdegrund ser jag som en naturlig väg till att skapa en arbets- och studieplats där alla känner sig välkomna. Jag betonar det igen – här har vi alla ett tydligt ansvar att bidra till att göra Umeå universitet till en sådan miljö.

2018 står för dörren och vad kan vi då vänta oss av det kommande året? Som jag nämnde ovan så var valet att kommunicera vår forskning kring Arktis mycket lyckosam under 2017, och vi kommer därför att fortsätta med att fokusera på tematiska områden på årsbasis.

2018 har vi valt demokrati som årets tema. Demokrati är något som vi som lever i Sverige idag tar för givet men så har det inte alltid varit. Nästa år är det återigen val i Sverige, men det är också 100 år sedan Sverige införde allmän och lika rösträtt i kommunala val och det kan ses som det avgörande steget till att landet fick ett demokratiskt styrelseskick. Demokrati är dock inte lika självklart i resten av världen. Vi har stora delar av jordens befolkning som lever i länder där inte demokratiska val hålls och där medborgerligt inflytande inte ligger högt på agendan. Men även i många av världens demokratier är medbestämmande och åsiktsfrihet något som alltmer naggas i kanten.

Vi kommer under 2018 att fokusera på att sprida information om universitetets verksamhet som har koppling till demokrati och demokratibegreppet, något som glädjande finns representerat över hela universitetets bredd. Jag ser mycket fram mot detta.

Med dessa rader vill jag avslutningsvis tacka alla medarbetare och studenter för att ni tillsammans bidragit till att utveckla såväl utbildning som forskning, samt förstärkt Umeå universitets plats i samhället. Jag brukar ofta framhäva att vi är ett internationellt universitet med stark regional förankring. Det är något som vi ska vara stolta över, förvalta och fortsätta att utveckla. Det sistnämnda gör vi redan 2018.

Gott nytt år!

Hans

A och O

När jag skriver dessa rader sitter jag på Umeå Arctic Forum, ett litet evenemang med syfte till att diskutera arktiska frågeställningar med aktörer från universitet, näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle. Evenemanget markerar också 5 års jubileum för Arcum och slutet för det arktiska året vid Umeå universitet.

Klimatpanelen på Umeå Arctic Forum

I ett sådant sammanhang är det naturligtvis intressant att dra ett litet facit över ett år av arktiska aktiviteter. Starten vid årets Kunskapsnoden i Stockholm följdes till exempel av stora ICASS-konferensen med mer än 800 deltagare och Klimatseminarium för att uppmärksamma kungens födelsedag i samband med årshögtiden. Det pågick dessutom en mängd Vetenskapsluncher och även utanför campus i Umeå genomfördes arrangemang; så visade CIRC i Abisko upp sin arktiska forskning under Abisko Arctic Days i Juni. Affilieringsprogrammet har hittills samlat mer än 320 forskare som alla är aktiva eller intresserade i arktiska forskningsfrågor.

Universitetets långvariga partnerskap med UiT – Norges arktiska universitet som under åren har inneburit en hel del kontakter på olika nivåer har dessutom byggts ut. I november undertecknade rektor ett samarbetsavtal med UiT, University of Lapland, University of Oulu och LTU. The Arctic Five som gruppen kallar sig, ser goda möjligheter att utveckla gemensamma forskningsprojekt och driva gemensamma forskningsintressen kopplade till lokaliseringen i Arktis.

Den arktiska forskningen vid Umeå universitet börjades varken den 12-12-12 eller vid Kunskapsnoden på Grand Hotell i februari 2017. Den har naturligtvis en lång tradition. Det arktiska året har därför inte minst varit en kommunikationsinsats som fokuserade ett tema under ett år och talade om att Umeå universitet arbetar på arktiska forskningsfrågor. Det är dock inte endast en fråga om kommunikation. Personalen på Arcum med Peter Sköld i spetsen har genom sitt utmärkta arbete bidragit till att göra året till en stor framgång. De och all andra som på olika sätt har bidragit till det arktiska året ska ha stort tack för sina insatser.

Arcum-föreståndare Peter Sköld öppnar Umeå Arctic Forum

På så vis känns det bra att Umeå Arctic Forum också har lockat många externa intressenter som utgör viktiga samarbetspartner för att utveckla den arktiska forskningen vid universitetet även framöver. För en sak som kan konstateras redan nu, är att det arktiska året har varit ett lyft för den arktiska forskningen vid Umeå universitet, kommunikativt såväl som innehållsligt, och man kan också hoppas att Umeå Arctic Forum kommer att vara ett årligt återkommande evenemang för samtal om Arktis.

Slutet på det arktiska året vid Umeå universitet innebär också början av ett nytt tema för det kommande året. Temat är demokrati och redan nu vågar jag att säga att även detta år kommer att innehålla många spännande inslag: programmet kommer att uppmärksamma valåret, forskningens och kunskapens roll i dagens samhälle, samt 50 års jubileet av 1968, vilket ju ofta anses som speciellt inte minst i relation till studenters politiska engagemang. Mycket att se framemot – och säkert också ett bra sätt att understryka universitetets roll för och inom ett demokratiskt samhälle.

 

Abisko i fokus*

Abisko är nog den nordligaste platsen där Umeå universitet har personal som bedriver forskning och utbildning. Climate Impacts Research Centre (CIRC) är den största hyresgästen i Abiskos anrika forskningsstation med rötter från början av 1900-talet. Idag ingår stationen i ett nätverk av forskningsstationer runt om i Arktis men åldern och de delvis mer än 100 år långa tidsserierna av ekologiska och klimatologiska data gör stationen överlägsen och populär.

Jag hade strax efter Midsommar nöjet att ta en biltur till Abisko för att delta i stationens Arktiska forskningsdagar. Det var inte första gången jag har varit i Abisko, utan jag har till och med ordnat konferens om polarturism vid stationen, ett evenemang som jag fortfarande blir påmint om av glada kollegor som minns dagarna under lämmelåret 2010 där dessa små gnagare ockuperade den underbara miljön runt stationen. Nu var det CIRC som hade ordnat möte med populärvetenskapliga föredrag och fältbesök. Keith Larson, forskare vid CIRC, presenterade sitt projekt om citizen science där turister inbjuds att själva samla in data som senare kan utvärderas inom forskningen.

 

Forskningsstationen i Abisko. Bild: ANS Philipp Theuring

Besöket gav också möjlighet att prata med universitetets forskare på plats och det var imponerande hur många häftiga projekt som pågår här och ännu mer, vilka idéer det finns för framtida projekt. Utmaningen för verksamheten var bristen på människor snarare än på idéer. Och här handlade det inte bara om naturvetare utan i hög grad också om humanister och samhällsvetare, och detta blev också tydligt i alla presentationer som jag lyssnade på. Frågor om vetenskapshistoria och markanvändningskonflikter är endast två sådana teman jag tänkte på. Så onekligen finns det många spännande frågeställningar i den arktiska forskningen som fortfarande väntar på att bli besvarade.

Under helgen nyttjade vi också möjligheten att presentera en del av forskningen som pågår på CIRC och i Abisko på universitetets arktiska seminarium som anordnades som gåva till kungen med anledning av hans 70 årsdag. Vid sidan om innehavaren av H. M. Konung Carl XVI Gustafs professur i miljövetenskap, John Anderson, professor vid Loughborough University, presenterade universitetets Wallenberg Academy Fellows Ellen Dorrepaal och Jonatan Klaminder aktuell arktisk miljöforskning inför en fullsatt hörsal.

Ett beslut som jag tror kommer att gynna den arktiska forskningen vid Umeå universitet ytterligare är att Polarforskningssekretariatet kommer att flyttas från Djurgården i Stockholm till Luleå. Myndigheten som också ansvarar för forskningsstationen i Abisko, har som uppdrag att samordna svensk polarforskning och omfattar inte många anställda. Men flytten är ändå symboltyngd. Den innebär nämligen att man accepterar och manifesterar Sveriges roll som ett land med territorium i Arktis. Att man dessutom hamnar närmare Umeå universitet och Abiskos forskningsstation kan innebära att den landbaserade forskningen kommer att få större uppmärksamhet inom Polarforskningssekretariatet där annars historiskt mycket kretsade kring isbrytaren Oden. Umeå universitet har sedan några år tillsammans med myndigheten arbetat för att även vidga polarforskningsperspektivet till att även omfatta landbaserade verksamheter i Norra Sverige och humanistisk, samhällsvetenskaplig och medicinsk forskning. I juni i år har vi skrivit ett avtal om fördjupat samarbete med Polarforskningssekretariatet

Så klart kommer det direkt kritik från stockholmsbaserade aktörer som i vanlig ordning uttrycker oro för kompetensförsörjningen i den nordliga periferin. Mot denna bakgrund är det läge att lyfta universitetets starka forskning i, om och för Arktis ytterligare och hjälpa till att göra Polarforskningssekretariatets flytt också till ett lyft för svensk polarforskning. Universitetet har kompetensen att göra så.

___________________________
* Delar av texten har tidigare publicerats i Aktum 2017, nr 3

Abisko, Huvudmannarådet och Budgetpropositionen för 2018

Ännu en händelserik vecka börjar gå mot sitt slut. Terminen har pågått några veckor och det märks på den intensitet som nu råder på universitetet. Efter sommarens lugn är det en stor kontrast, men samtidigt en skön sådan – visst är det roligt när det händer en massa saker.

I början av veckan hade jag förmånen att besöka ANS eller Abisko naturvetenskapliga forskningsstation som drivs av Polarforskningssekretariatet. Förutom Polars verksamhet har vi också en del av forskningsstationen i form av lokaler för Climate Impact Research Center, CIRC, viket är universitetets forskningscentrum för klimatforskning. Jag var där med anledning av att ett annat av universitetets forskningscentra, ARCUM, hade valt att förlägga ett av sina styrelsemöten till ANS.

Som rektor försöker jag få en inblick i all vår verksamhet och nu hade jag möjlighet att kombinera både ett besök hos CIRC med att få en djupare inblick i vår arktiska verksamhet inom ARCUM. Under besöket fick vi ta del av presentationer av Jan Karlsson och Ellen Dorrepaal som föredömligt visade upp i vilken fantastisk miljö de bedriver sin högintressanta klimatforskning.

Just Abisko ligger mycket lämpligt för att studera effekter av klimatförändringar, då det bl.a. går att studera växthusgasers frigörande i samband med upptinande permafrost. Vid styrelsemötet i ARCUM diskuterades många viktiga framtidsfrågor och kommande strategier för forskningscentret.

Från Abisko bar det sedan av till Stockholm för möte med Huvudmannarådet, vilket består av rektorerna för landets största forskningsuniversitet. Där fick vi en dragning om Sveriges ansökan om att få ta över ansvaret för EMA, den europeiska motsvarigheten till Läkemedelsverket. EMA som i dag ligger i Storbritannien, kommer i samband med Brexit att flyttas därifrån. Sverige och Mälardalsregionen är en av 19 möjliga kandidater för att härbärgera EMA. Att få detta till Sverige skulle betyda mycket för landets position inom Life Science, och även om det geografiskt placeras i Stockholm kommer även vi i Umeå, med en erkänt stark forskning inom livsvetenskap, att kunna dra nytta av detta.

Förutom EMA diskuterade vi också vidare i en evig fråga – infrastruktur. Hur vi som lärosäten systematiskt ska kunna koordinera våra intressen och behov av infrastruktur för forskning är en alltigenom viktig fråga. Här pågår nu också ett projekt på hemmaplan där vi just nu inventerar och försöker skapa en helomfattande bild av såväl det vi idag har som våra kommande behov.

Karin Röding, statssekreterare vid utbildningsdepartementet och Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning.

I onsdags kom också regeringens budgetproposition för 2018 och under torsdagseftermiddagen deltog jag i ett seminarium där Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, redogjorde för regeringens planerade satsningar. Statsrådet betonade regeringens avsikt att Sverige ska ha ”högre utbildning och forskning av högsta kvalitet i hela landet”, där framförallt utbildning ska vara tillgänglig för alla ”hela livet”.

När vi sedan tittar på innehållet i propositionen är det glädjande att det satsas på ytterligare utbildningsplatser, såväl ”fria” som styrda mot specifika samhällsutmaningar. Här får vi i Umeå en utökning med ytterligare 130 ej öronmärkta platser, vilket är ytterst välkommet. Vidare får vi en förstärkning av antalet läkarutbildningsplatser, något vi påtalat behovet av i de senaste årens budgetunderlag till regeringen. Glädjande är också att regeringen valt att behålla den kvalitetsförstärkning som går till utbildning inom humaniora och samhällsvetenskap samt till utbildningsvetenskap.

Mer problematiskt är att regeringen valt att öronmärka medel för sommarkurser. Tanken från regeringens sida är att sommarmånaderna kan utnyttjas för att snabbare få igenom studenter i samhällsviktiga professionsutbildningar, exempelvis lärarutbildningarna, samt att vi lärosäten därigenom ska kunna erbjuda alternativ inom ramen för det livslånga lärandet. Från sektorns sida har vi varit tydliga med att sommarveckorna, utan alltför omfattande utbildningsinslag, är mycket viktiga för att våra lärare ska få tid för att kunna bedriva forskning och delta i konferenser, och inte minst för att kunna få en välbehövlig sommarsemester. Jag ser detta uppdrag som en utmaning där vi inom universitetet får diskutera hur vi bäst ska ta hand om detsamma. 

På forskningssidan börjar förslagen som presenterades i forskningspropositionen 2016 nu att realiseras också finansiellt. Regeringen planerade i den propositionen att skjuta till ytterligare 1,3 miljarder kronor i basanslag vilket är ytterst välkommet, och 500 miljoner kronor av dessa fördelas under 2018. Av basanslagen går 90 miljoner direkt till Malmö högskola som vid årsskiftet får universitetsstatus. 306 miljoner kronor fördelas till alla lärosäten utifrån tre olika indikatorer, där bibliometri och externa bidrag är välkända sedan tidigare, och där en samverkansparameter nu lagts till. Denna samverkansparameter baseras på det pilotprojekt som tidigare tilldelats Vinnova för att utveckla och mäta lärosätenas förmåga att bedriva samverkan med det omgivande samhället.

Intentionen må vara god i att också premiera samverkan i medelstilldelning, men tyvärr är modellen för denna fördelning både trubbig och saknar helt transparens. Universitetet får totalt ytterligare 16 miljoner i basanslag och vi lyckas bra i tilldelningen baserad på de båda första indikatorerna, men något sämre med avseende på samverkansparametern. Vi kanske ska vara glada ändå, sist det tilldelades nya basanslag fick vi liksom alla andra större lärosäten blott 5 miljoner var. Nu genomförs det dock en utredning om styr och resurstilldelning till högre utbildning och forskning, så vi får hoppas att den nuvarande fördelningsmodellen blir kortvarig.