Jubileumsfirandet fortsätter

Klockan är nu 18.00 lördagen den 19 september och jag har nyss kommit hem från födelsedagsveckans sista event. Det har varit en jubileumsresa fylld av evenemang under åtta dygn. Jag känner mig stolt och uppfylld över allt som vår 50-åring har bjudit på under veckan, vilket jag strax reflekterar vidare kring.

Fortfarande med veckans väldigt spännande program i färskt åminne så kan jag inte låta bli att kommentera den mycket sparsamma nyhetsbevakningen av vår 50-åring. En jubilar som otvetydigt betytt väldigt mycket för utvecklingen av Umeå och säkert i många avseenden för utvecklingen långt utanför närregionen. Undantaget är P4 Västerbotten, som ur olika intressanta vinklar följt oss under veckan och under hela onsdagen från sin plats på campus. Tack P4 Västerbotten!

Lena Gustafsson intervjuas av P4

Radiointervju i P4 Västerbotten. Foto: Ulrika Bergfors Kriström

Givetvis är jag fullständigt medveten om pressens självständiga roll och nödvändiga frihet att göra sina egna journalistiska bedömningar. Snarare gäller min stilla undran om ändå inte regionens invånare varit intresserade av lite särskild uppmärksamhet för Umeå universitet under den nu passerade jubileumsveckan runt den 17 september, som är det datum då Umeå universitet invigdes för femtio år sedan. Om nu inte media finner det tillräckligt intressant att vara på plats när vi tillsammans med många firar jubilaren på stan med tårtkalas och ballonguppsläpp, så förundrar jag mig över att det inte är intressant nog att ta del av en lång rad forskares upplysande, högaktuella och samhällsrelevanta föreläsningar av allra högsta klass. Eller när studenterna gemensamt med studenter vid ett 100-tal universitet över världen lyfter de svåra frågorna för ett uthålligt samhälle i det globala projektet Whole Earth? Eller när när Bildmuseet avslutningsdagen inbjuder till semiarium om vietnamesisk konst med världsutblickande samtal konstnärer emellan. Frågan om det bristande intresset från lokalpressen hittar inget svar – tyvärr!

I min förra blogg nådde jag fram till den första dagen av högklassiga forskningspresentationer. Höjden höll sannerligen i sig också den andra dagen av jubileumsföreläsningar – återigen under insiktsfullt modererande av universitetets hedersdoktor Sverker Olofsson.

Jubileumföreläsning_hum_JGS_web

Andra dagen med jubileumsföreläsningar. Foto: Johan Gunséus

Nu var det Torulf Palm, Christer Nordlund, Erik Elmroth och Tomas Brodin som stod för fortsatt stor spännvidd av högaktuella frågeställningar för samhällsutvecklingen. Dessa löd i tur och ordning: Efter den svenska PISA-chocken: förändrad undervisning som medel för ökat lärande, Grön humaniora i Umeå: humanistiskt perspektiv på lokala och globala utmaningar, Molntjänster under huven: autonoma system hanterar elastiska datorresurser, En medicinerad värld: ekologiska effekter av läkemedel i sjön.

Hela denna kavalkad av lärorika och tänkvärda presentationerna visar bredden och höjden på forskningen inom många områden på Umeå universitet. Något som är en styrka om vi kraftfullt ska bidra till lösningar på samhällets stora utmaningar och därmed en uthållig samhällsutveckling. Det fordrar att vi går över gränserna, mellan konst och vetenskap, mellan teknik och humaniora och så vidare! Även om potentialen erbjuder mer, så vågar jag nog påstå att vi för länge sedan klivit över dammen i båda riktningarna mellan å ena sidan samhällsvetare och humanister och å andra sidan naturvetare, tekniker och medicinare. Alltså falskt påstående att man ska hålla sig på sin sida dammen vare sig man är student eller medarbetare! Frågan om sant eller falskt fick jag nöjet att svara på då P4 Västerbotten, som parkerat vid Lindellhallen, frågade om sant eller falskt om universitetet. Andra svarade i hemliga ordalag på frågor om det stundande Jubileumsspexet.

Jubileumstävling

Jubileumstävling där fem vinnare belönats med en ballongfärd över Umeå. Foto: Sofia Wiesler

Radions intervjuer var del av den engagerande onsdagen som inleddes med Kultur på campus i Lärarhuset och dess mer än fullsatta ljusgård. Olof Wretling, ackompanjerad av Jacob Nyström med nyskriven musik, funderade självutlämnande över att misslyckas! Som avslutning släpptes den första ledtråden till Umeå universitets jubileumstävling! Studenterna dominerade både i antal och i vinnarsammansättning, som löd: Nils Hansson Wikström, Hugo Alfredsson, Martin Bergman, Josefin Gustafsson och kompletterade av professorn Christiane Funk. Det gällde visst att vara snabb för att hitta vinsterna spridda över universitetsområdet, något som kanske förklarar studenternas dominans! Grattis alla vinnare!

Vinnare i jubileumstävlingen

En av de lyckliga vinnarna i jubileumstävlingen. Foto: Johan Gunséus

Så var det då dags för själva födelsedagsfesten på självaste invigningsdatumet den 17 september!

Jubileumsrevy - Akademin i storskogen

Jubileumsrevyn Akademin i storskogen – möte på rektors rum. Foto: Pär Lärkeryd

Uppemot 2 000 medarbetare samlades till fest på Universum – en stor eloge till festfixargänget – ni klarade allt helt fantastiskt. Inte minst logistiken! Att döma av den oerhört goda stämningen så var det en mycket lyckad 50-årsfest! Och spexet! Vilket spex! Så välskrivet och så väl framfört! Vi har ett antal medarbetare som mycket väl kan välja dubbla karriärer. För att inte tala om manusförfattaren Ulla Nordlinder, som stod för ett tidsskildrande manus över de 50 åren, med pricksäkra repliker och underbara sångtexter. Det var ett teamarbete som hette duga! Att döma av alla skratt så lyckades hela ensemblen helt fantastiskt! Under hela kvällen fylldes Universum av aktiviteter och musik. En annan höjdpunkt i tillägg till spexet var Gunhild Carling med sitt blås och medmusikanter. Vilken musikalitet, vilken rytm och vilken energi! Till slut stod alla bortemot 2 000 medarbetare upp, entusiastiskt applåderande! Tack alla för en fantastisk födelsedagskväll!

Whole Earth Day

Whole Earth? Day. Foto: Johan Gunséus

Den sjätte dagen var det dags att återigen blicka framåt och utåt världen. Våra studenter, i den Utrikespolitiska föreningen, med varmt stöd av Umeå universitet och Hard Rain Project, arrangerade Whole Earth? Day. Efter ett år av hårt arbete och flera genomförda förseminarier under våren, var det dags att koppla upp sig mot världen via studenter vid 100-talet universitet spridda över jorden. På campus hittar vi under september den 65 meter långa fotoutställningen, som sedan färdas vidare till nya mottagare någonstans i världen. En fanstastisk manifestation för ett hållbart samhälle. Medverkade gjorde grundaren till Hard Rain, dokumentärfotografen Mark Edwards, som med stöd av bland andra Bob Dylan har nått miljontals människor för att reflektera över klimatförändringen och andra stora utmaningar som mänskligheten står inför. Deltog gjorde också bland många andra Sveriges miljöambassadör Jan Olsson. Den gemensamma nämnaren var återigen den absoluta nödvändigheten av samarbete över gränser, mellan länder och mellan aktörer. Frågan ”Kan vi verkligen ha utveckling utan hållbarhet?” uttalades av Johline Z Lindholm (PUSH Sverige) och får avsluta detta imponerande initiativ. Varmt tack till våra fantastiskt duktiga studenter!

Så har vi då nått den åttonde och sista dagen av Jubileumsveckan, men inte sista dagen av jubileumsåret 2015! Det kommer mer firande framöver!

Jubileumsföreläsningar på Bildmuseet

Jubileumsföreläsning på Bildmuseet. Foto: Johan Gunséus

Lördagen den 19 september bjöd på en mycket lyckad avslutning. Bildmuseet hade bjudit in till seminariet History? Who cares? Contemporary art scene in Vietnam. Gästande konstnärer som delade sin konst, tankar och erfarenheter var Nguyen Phuong Linh (Hanoi) och UuDam Tran Nguyen (Saigon), samt kurator Veronica Radulovic (Berlin) som berättade om senare tids konsthistoria i Vietnam. Ett mycket upplysande, intressant och tankeväckande seminarium under modererande av Micael Norberg, Konsthögskolan. Att konsten berättade om de olika tidsepokerna kunde man inte missta sig på, men samtalet fördes också om konstnärers olika möjligheter i olika länder och vid olika tidpunkter. En fatastsiskt fin avslutning på Jubileumsveckan. Tack Bildmuseet och Brita Täljedal som var dagens värdinna. Pågående konstutställning kan varmt rekommenderas för er som ännu inte sett den. Mycket sevärd!

Avslutningsvis så tackar jag Vetenskapsrådets tidning Curie, som just den 17 september lyfte Umeå universitets 50-årsfirande med de inledande orden: ”Idag fyller Umeå universitet 50 år. Norrlands första universitet har betytt mycket för utvecklingen av staden och regionen.” Dagen till ära tipsade Curie om några Curie-artiklar med Umeåanknytning. Med anledning av 50-årsdagen gästbloggade Stefan Jansson med rubriken ”Akademin i storskogen”.  Stefan avslutar sin blogg med en jämförelse mellan trädets uppväxt och detsamma för ett universitet: ”Ett universitet påverkas på samma sätt av sin omgivning, men blir också en motor till förändring, och det är inget tvivel om att Umeå universitet förändrat såväl Umeå som regionen. Grattis på 50-årsdagen.”

Också Annakarin Nyberg, Umeå universitet, gästbloggade på själva födelsedagen i Curie under titeln ”Uppfostrad att ifrågasätta”.

Och ifrågasättandet är ju en viktig del av vårt dagliga jobb på universitetet. I det ljuset har det varit en ynnest att under en vecka erbjudas så många tillfällen att insupa så mycket kritiskt betraktat kunnande från så många medarbetare och studenter.

Nu avslutar jag jubileumsbloggen från min sida med ett:
Stort och varmt tack till er alla för att vi med rätta kan känna stolthet över ett värdigt firande av en fortfarande ung, dock erfaren och fullvuxen,
men fortfarande dynamisk och framåtsyftande
50-årsjubilar!

 

Lena Gustafsson
Rektor

Lena vid Jubileumssamtalen

Umeå universitet fyller 50 år

Nu är vi mitt uppe i firandet av Umeå universitets ”födelsedagsvecka” då jubilaren når den aktningsvärda åldern av 50 år den 17 september. Det är en fullmatad jubileumsvecka med ett roligt och spännande program av mycket varierande karaktär.

Lördagen den 12 september

Första dagen firade vi tillsammans med Umeåbor och förmodligen en hel del personer från olika platser i regionen. Det var folkfest på stan eftersom det hade bjudits in till Smakfestival, där allehanda smakupplevelser stod uppdukade i mängder av stånd.

invigning_umu50_DSC#31BDA47_web

Ballongsläpp på Rådhustorget. Foto: Pär Lärkeryd

Startskottet för Umeå universitets födelsedagsfirande, som pågår under hela veckan, gick med mängder av turkosa och vita ballonger till väders! Men firandet fortsatte som tur var tryggt på marken! Till ett ackompanjemang av alla dansande ballonger, som följdes av likaledes vackert färgade och mycket välsmakande tårtor, serverades tårtbitar till 1200 gäster som lät sig väl smaka. Vi kunde konstatera att kön fylldes på så att bjuda ytterligare några tusen hugade vänner på tårta hade inte varit något problem alls! Stämningen var god och många ville fira med oss! Det sjöngs – ja må du leva och hurrades för 50-åringen. Att vi har många vänner i stan och regionen gick inte att ta miste på!

Lena delar ut tårta

Rektor bjuder på tårta. Foto: Pär Lärkeryd

Själv stod jag för rektors tal, som jag av god anledning valde att hålla i samarbetets och viljans tecken! Jag är övertygad om att en stor del i Umeå universitets styrka är det goda samarbetsklimatet både inom och utom universitetet. Här kan du ta del av invigningstalet.

Att vi kunde fira starten av vår födelsedagsvecka tillsammans med Sarah Tyler, som alltså den 22 januari 2015 var den student till vilken den 100 000:e examen utfärdades vid Umeå universitet kändes extra härligt!

Sarah Tyler, vår 100 000:e examen

Sarah Tyler och sonen Morris. Foto: Jan Lindmark

Sarah har läst till läkare på Umeå universitet och jobbar nu som sådan på Hallands sjukhus på Ögonmottagningen/kliniken i Halmstad. Morris, en härlig fyraåring (och äldsta barnet) – full av idéer – var med mamma på återträffen i Umeå. Sarah blev mamma under studierna, vilket självklart hade sina utmaningar. Uppenbarligen och glädjande gick det bra! Sarah vittnade om en studietid i Umeå som hon trivts bra med! Lycka till Sarah, säger vi!

Anders Fällström träffar alumner

Ljusgården i Lärarutbildningshuset. Foto: Ulrika Bergfors Kriström

När jag nu ändå är inne på spåret med tidigare studenter, våra alumner, så hade vi denna lördag också en alumnträff, med rundvandring, på vårt huvudcampus. Studenter, som ett antal av dom kunde vittna om den stora förändring som universitetet genomgått under åren.

Söndagen 13 september 2015

Så var det dags för dag nummer två av jubileumsfirandet – ett firande nu av helt annan karaktär än folkfesten på lördagen. På söndagen hade vi bjudit in till ett jubileumssamtal med några nära vänner!

Jubileumssamtal på Väven

Krister Olsson och Ella Nilsson. Foto: Johan Gunséus

Men innan samtalet kom igång blev 50-åringen uppvaktad för det goda samarbetet och betydelsen av detsamma av Västerbottens läns landstingsdirektör Anders Sylvan och VLL, med vackra blomster och en gåva till Läkare utan gränser.

Jubileumsamtalet gick av stapeln på Väven, med Sverker Olofsson, som alltid lika uppskattad och finurlig moderator (tillika Hedersdoktor på Umeå universitet). Det var ett spännande och gemytligt samtal mellan Maud Olofsson, tidigare vice statsminister, Ella Nilsson, matkreatör, Krister Olsson, Balticgruppen, och Anders Fällström, prorektor Umeå universitet. Ett samtal som inledningsvis fokuserade på Umeå universitets stora betydelse för utvecklingen av Umeå och regionen, men också i detta samtal betonades ömsesidigheten i samarbetet. Alltmer övergick samtalet att handla om entreprenörskap och dess möjligheter i Umeå!

Lena vid Jubileumssamtalen

Lena Gustafsson. Foto: Johan Gunséus

Själv var jag med vid start och återkom till avslutet av detta glada samtal, där alla bjöd på sina erfarenheter och roliga minnen.

Samtidigt med vårt Jubileumssamtal så hade ett upprop skett för en manifestation – Refugees welcome –  i Döbelns park, där ett tusental personer hade samlats till stöd för flyktingar och för att mana till att hålla dörren öppen för dom som söker sig till oss i sin nöd.

Inte minst många ungdomsorganisationer stod bakom samlingen och talen var korta och gripande, blandade med talande musik i stundens stora allvar.

För den som önskar ta del av mitt tal, så finns det i sin helhet här.

Måndagen 14 september 2015

Denna måndag, den tredje dagen av Umeå universitets firande under veckan lång, stod vetenskap på programmet. Platsen för föreläsningarna var ”Vardagsrummet” på nya Humanisten. Detta är en av platserna för universitetets nya interaktiva miljöer, som bjuder på stor flexibilitet och utnyttjande av rummets möjligheter för en kreativ miljö. Väldigt roligt att kunna visa upp denna fina miljö för våra gäster som var på besök.

Jubileumsföreläsningar i Vardagsrummet

Sverker Olofsson och Helena Edlund. Foto: Johan Gunséus

Det bjöds på en lång rad Jubileumsföreläsningar och diskussion, återigen under ledning av Sverker Olofsson. Först ut var Lisbeth Lundahl, som följdes av Yngve Gustafsson, Karin Wadell, Helena Edlund, Åsa Gylfe, Gunnar Malmberg och Anna Jarstad. Detta var en uppvisning i något av det bästa Umeå universitet har att erbjuda av forskning av mycket hög kvalitet och som angriper frågor av stor samhällsbetydelse. Utmaningar som berördes framgår av titlarna på presentationerna: På sen- och villovägar genom skolan, En åldrande befolkning – samhällets största utmaning, Därför är det bra med diagnosen KOL,  Fetmarelaterade sjukdomar: vår tids epidemi, Hur kan vi göra nya antibiotika, Kris i befolkningsfrågan?, Dagens krig: myt och verklighet.

Publik vid Jubileumsföreläsningarna

Foto: Johan Gunséus

Jag kan bara konstatera att det är en ynnest att som rektor för Umeå universitet få ta del av tankar, kunskap och erfarenheter på så vitt skilda och viktiga forskningsområden av våra duktiga och engagerade forskare!

Nu är det en ny dag att se fram emot – med nya spännande Jubileumsföreläsningar!

Invigningstal för jubileumsveckan

”Hej allesammans,

Jag har den stora glädjen att få representera en väldigt pigg 50-åring, eller snarare en 49 åring som har 5 dagar kvar till sin födelsedag!

Det är inte alla 50 åringar som under sina år vuxit så mycket i omfång, som redan vid sin treårsdag hade samlat 2000-3000 studenter, men som till dags dato, har samlat minst 10 gånger så många, det vill säga mer än 30000 studenter har sökt sig till Umeå universitet. Tillsammans med mer än 4300 anställda är Umeå universitet en stor arbetsplats.

Ser vi tillbaka på historien så var det långt ifrån givet att det skulle placeras ett universitet i Umeå, det var en kamp med många motioner i riksdagen som startade 20 år före invigningen 1965. Många motioner skrevs – som alla avslogs – år efter år!

Hur som helst, så småningom, med start 1956 med de första tandläkarstudenterna, så hade embryot till Umeå universitet sett dagens ljus. Nu startade tillväxten! Nu hände saker och ting slag i slag och den 17 september 1965 invigdes Sveriges femte universitet av Kung Gustaf VI Adolf.

Idag är vi ett stolt universitet med hög kvalitet i vår utbildning och i vår forskning – som lett till många kunskapsgenombrott!

Vi är oerhört stolta över att vi är ett av de universitet som studenterna i Sverige väljer i första hand, och då talar vi om att vara ett av de mest riksrekryterande universiteten, samtidigt som bland de unga Västerbottningar som väljer att studera vidare så väljer flest Umeå universitet. Dessutom är Umeå universitet ett universitet som internationella studenter säger sig vara väldigt nöjda med – där toppar vi i landet och intar en väldigt hög plats i Europa och i världen!

Men vad beror då Umeå universitets popularitet på? Jo förstås alla våra duktiga medarbetare, inte att förglömma vad våra studenter själva bidrar med! Och – vad jag tror är väldigt viktigt – det är att viljan att göra det bästa man kan fanns med redan från start – att skapa de bästa utbildningarna – det är den grund som universitetet byggdes på! Det är en bild som tydligt träder fram när man tar del av berättelser från start!

Det finns en stor öppenhet, det är och har alltid varit högt i tak, och det finns en mycket stor vilja och driv att göra sitt yppersta för ett bra resultat, en stolthet som betyder väldigt mycket för vår utveckling genom åren!

Men det finns i öppenheten också en mycket stor samarbetsvilja! Viljan till samarbete, att brygga broar är något som utvecklats på Umeå universitet under årens lopp – något jag upplevt att man känner igen sig i och är stolt över!

Men vad som är lika viktigt är att samarbetsviljan sträcker sig i en ömsesidighet långt utanför universitetet! Vi har många vänner och goda samarbetspartners – nämner man några så är det många man inte nämnt, men visst måste jag nämna det goda samarbetet med kommunen (eller kommunerna), landstinget (eller landstingen) och regionen, inte att förglömma den privata sidan där förstås Baltic gruppen intagit en särställning.

Ingen bygger en stad eller en region ensam och ingen bygger ett universitet ensam!

Våra studenter från när och fjärran trivs väldigt, väldigt bra här i Umeå och i hela regionen – vi har ju också campus i Skellefteå och Ö-vik och vi har undervisning på många fler platser runt omkring! Våra studenter trivs för att dom får så fint mottagande, för att ni alla visar en sådan öppenhet, hjälpsamhet och värme. Är det inte likadant på alla universitetsorter? Nej, det är det absolut inte!

Jag som själv kommer utifrån, har mötts av samma värme och tidigare studenter och medarbetare som spridits över världen fortsätter att tala med värme om Umeå universitet, Umeå och regionen – långt, långt efter det att de har gett sig av till annan plats!

För det vill jag tacka er alla – varmt!

Hur ser det då ut framöver? Först kan vi konstatera att världen ser väldigt olik ut mot vad den gjorde för femtio år sedan och våra förutsättningar för att bedriva högre utbildning och forskning är väldigt annorlunda! För att inte tala om konkurrensen som idag är global – det betyder helt andra utmaningar!

Universiteten spelar en stor roll i maskineriet av den lokala och regionala utvecklingen – och inte minst om vi ska kunna ta oss an de stora samhällsutmaningarna som vi har framför oss! För att bara nämna några så har vi klimatförändringen, en helt annan ålderspyramid, befolkningsförflyttningar, nya sjukdomsutbredningar, hur vi utnyttjar naturresurserna och hot mot demokratin!

För att kunna bidra så behöver den unga generationen god utbildning och vi måste bidra med ny kunskap för att tackla de många och mycket komplexa frågeställningarna framför oss – och det måste vi göra med högsta möjliga kvalitet!

Det är vår utmaning, men vi kommer inte att kunna lösa den ensam – den gemensamma viljan och arbetet tillsammans med många samarbetspartners är en nödvändighet! Vi måste samarbeta över alla möjliga gränser – över vetenskapliga och konstnärligagränser, men också mellan olika aktörer!

Så med de orden så bjuder jag upp till fortsatt gott samarbete – många år framöver! Nu hoppas jag att ni vill fira vår pigga 50-åring tillsammans med oss! Kalaset kan snart börja på allvar!

Men först har jag den stora glädjen att tillsammans med er fira vår 100.000:e student som tagit examen vid Umeå universitet! Sarah Tyler – välkommen upp på vår lilla scen!”

Lenas tal vid Refugees welcome

”Vårt samhälle står inför många olika stora, komplexa och svåra utmaningar. Första frågan vi måste ställa oss och besvara är – vilket samhälle vill vi ha, vilket samhälle vill vi lämna vidare till kommande generationer?

Vi ser dagligen i media förfärande och hjärtslitande scener om människor på flykt, som bryskt avvisas fastän deras nöd är som störst. Dessa människor har varken bett, önskat eller valt den situation de befinner sig i.

Trots att vi idag har ett informationsflöde som är näst intill obegränsat, så vaknar vi inte kollektivt på allvar förrän bilden av en treårig pojke från Syrien visas uppspolad på en strand. En bild som talar till oss i all sin förfäran och ohygglighet.

En annan bild, som verkar att framträda ur Migrationsverkets statistik är att de som anländer till oss nu, i hög grad är män och pojkar. Var är i så fall kvinnorna och flickorna? Vad döljer sig i så fall bakom denna bild?

Bilden på den lilla pojken har öppnat dörren på vid gavel för ett stort engagemang och samling för att vi tillsammans med en röst och gemensamt ska stå upp för ett inkluderande och humant samhälle. Vi vill med detta tydligt visa vår solidaritet och medmänsklighet för människor som flyr från krig och förföljelse, och att stödja arbetet för mänskliga rättigheter.

Och nog borde det vara så att svaret är givet när vi frågar oss vilket samhälle vi vill ha nu och framöver –

Och hur var och en av oss skulle vilja bli bemött i en motsvarande situation när vi förtvivlat bankar på dörren till ett annat land!

Det är givetvis glädjande och hoppfullt att liknande arrangemang över Europa har samlat många människor, men det är inte lika glädjande att villigheten att släppa in flyktingar skiljer sig stort mellan länderna i Europa!

Vi borde tillsammans kunna hantera situationen annorlunda och många, många av oss hoppas och ser fram emot ett gemensamt handlande som gör att vi på ett långt mer humant sätt än det vi idag ser kan ta emot flyktingströmmen.

Men det finns också andra aspekter på det vi ser som humanitär hjälp. De som anländer är människor som du och jag som vill ha en framtid, en bostad, trygghet och inte minst ett jobb.

Det är människor som anländer med idéer, kunnande, erfarenheter och vilja, som kommer, om dom ges tillfälle, att bidra till vår egen utveckling – där vi själva bor och verkar.

Men för att vi ska klara av ett sådant mottagande så krävs ett målinriktat arbete, kunnande, djup förståelse, tydliga mål och strategier – och därmed ett tydligt och öppet handlande. Mycket av detta saknas idag!

Här vilar också ett ansvar på organisationer som min egen. Det vill säga ett universitet, i vårt fall Umeå universitet, som är en kunskapsorganisation, både för att förmedla kunskap och producera ny kunskap och förståelse.

Vi är i vårt dagliga arbete väldigt medvetna om vad kunskap, förståelse och mottagningskapacitet av kunskap, erfarenhet och idéer betyder, inte minst som utgångspunkt för mänskliga rättigheter och ett demokratiskt samhälle – och därmed för ett utvecklande samhälle där kreativitet och idéer mottas med öppenhet – från en mångfald av människor från hela världen och därmed betydelsen av öppenhet gentemot olika kulturer.

En sådan värdegrund utgör själva fundamentet för ett universitet och det är vårt ansvar att stödja samhället i en utveckling som vilar på en sådan grund. Jag hoppas därmed att vi kommer att bidra till en utveckling i rätt riktning!

Slutligen vill jag säga att det är glädjande och beundransvärt att det är företrädesvis de unga och de ungas organisationer som står bakom Refugees welcome här i Umeå! Att de unga står först i ledet lovar gott för framtiden, men det räcker inte, vi behöver alla gemensamt ta ansvar för det samhälle vi vill ha!

Tack!”

Forskningens framtid diskuteras i Almedalen

Återigen en Almedalsvecka och Umeå universitet finns representerat i ett antal olika sammanhang genom ett antal forskare och ledningspersoner. Konkurrensen om deltagare i de olika aktiviteterna hårdnar från år till år. Om jag har uppfattat rätt så är i år en ny rekordsiffra nådd – 3500 olika aktiviteter! Man kan med rätta fråga sig om det är värt tid och pengar att delta. Jag måste nog ändå tillstå att jag än så länge tycker att det är det. Man blir då också förvånad över att det faktiskt kan vara fullsatt på olika evenemang. Själv har jag hittills deltagit i tre mycket välbesökta seminarier.

På måndagen startade vi med styrgruppsmöte för Agenda för Hälsa och Välstånd. Arbetet med agendan startades för ett år sedan under dåvarande Almedalsvecka genom att en bredd av aktörer inbjöds till ett första möte med Forska!Sverige. Målet var just att ta fram en agenda som skulle tjäna som ett inspel till den kommande forskningspropositionen (eller vad den i slutänden får för titel) inom hälsoområdet. Det målet nåddes då den färdiga agendan presenterades under våren för 400 deltagare och med 3 ministrar på plats på KI som aktivt deltog i sina roller som mottagare av agendan. Slutsatsen av gårdagens diskussioner är att vi nu, trots allt, fortsätter det så här långt lyckade samarbetet för att ytterligare öka påverkan och effekt inför propositionen. Från Umeå deltar Anders Sylvan, Landstingsdirektör för VLL och jag själv. Budskapen i agendan diskuterades i går med företrädare för flertalet politiska partier, med representanter från olika utskott, vilket betyder ytterligare spridning av och insikt i de 14 målen som agendan satt upp.

Igår tisdag har jag deltagit som kommentator och som paneldeltagare i ett seminarium, som arrangerades av Vetenskapsrådet – också det fullsatt. Seminariet, som gick under titeln Ett samtal om Forskningens Framtid – Bättre förutsättningar för svensk forskning av högsta kvalitet; mål och rekommendationer för en 10-årsperiod, syftade till att diskutera viktiga punkter i det underlag som Vetenskapsrådet för närvarande arbetar med inför forskningspropositionen. Jag får nog erkänna att vad jag läst, jag har fått ta del av det preliminära underlaget, och vad som framkommit i diskussionen idag, så känner jag mig nöjd, glad och förhoppningsfull! Det börjar äntligen röra sig i Sverige på den här fronten! Vetenskapsrådets förslag kan än så länge delas upp i två avdelningar, där del 1 presenterades av Kerstin Sahlin, huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap, under titeln Finansiering av forskning för samhällets behov. I den här delen diskuteras till största delen kommande planer för Vetenskapsrådets arbete och satsningar, med bland annat ökad budget för fria projektbidrag och stöd till yngre lovande forskare med långsiktiga bidrag. Samverkan med lärosäten för att skapa förutsättningar för långsiktigt hållbara forskningsmiljöer av världsklass ligger också på agendan, liksom rådsprofessurer, nationella forskningsprogram och förstås forskningsinfrastruktur. Det finns för närvarande en delad nöjdhet i landet med att de tio största lärosätena, däribland förstås Umeå universitet, tillsammans med Vetenskapsrådet arbetat fram en ny modell för nationell forskningsinfrastruktur.  Även om arbetet så här långt har gått förvånansvärt bra, får man nog säga, så inser alla att vi står inför prövningar när vi dels ska få ekonomin att gå ihop och dels framöver ställs inför prioriteringsarbetet. Kommentatorer var Helene Andersson Svahn, professor vid KTH i nanoteknologi och Anders Nilsson, professor i kemisk fysik vid SU och tidigare verksam vid Stanford University, som båda kommenterade utifrån sina forskningserfarenheter vad som krävs för bra förutsättningar för forskningen både avseende tjänster, miljö och infrastruktur. Till diskussion var förstås också betydelsen av mobilitet, mellan olika sektorer, universitet och länder, och mångfald för kreativitet och forskningsgenombrott.

Den andra delen presenterades av Sven Stafström, GD för Vetenskapsrådet, under titeln Forskningssystemet. Här tog Sven upp behovet av att skapa ett enhetligt nationellt karriärsystem, för att förkorta tidsspannet för att komma ifråga för en tidsbegränsad meriteringsanställning, samt formulera nationella riktlinjer för ”tillsvidarebefordran”. För detta efterfrågas regeringens hjälp. Förväntan på lärosätena i ett förbättrat system är att öka antalet meriteringsanställda och att minska antalet forskare som lite ospecifikt går under benämningen ”annan forskande och undervisande personal”. Viktigt i sammanhanget är att rekrytering av unga lovande forskare ska ske i öppna utlysningar och i internationell konkurrens, med kriterier som ska gynna rörlighet, rättvisa och jämställdhet. Den andra viktiga punkten avsåg att erbjuda forskare och lärare stabila villkor, vilket troligtvis för med sig att antalet forskare måste minska med tiden på våra svenska lärosäten. För att verkligen sjösätta ett nytt system så efterfrågas ett utvecklat akademiskt ledarskap för att förbättra strategisk prioritering. Dessutom presenteras en förhoppning att genom ökat samarbete med andra parter skapa starka forsknings- och utbildningsmiljöer. Men Sven framhöll också behovet av att förtydliga forskningsfinansiärernas roller och ansvar, innebärande större samarbete och samordning av forskningsresurserna. Man föreslår också regeringen att utreda dagens forskningsrådsstruktur med målet att uppnå ett mer effektivt system för forskningsfinansiering.

Kommentatorer för detta avsnitt var Göran K Hansson, professor vid KI och ständig sekreterare för KVA, samt jag själv, i rollen som professor och rektor. Återigen så säger jag – äntligen! Äntligen tar vi eller tycks beredda att ta ett gemensamt ansvar för hela forskningssystemet i Sverige, med dess nödvändiga kopplingar till utbildning, samverkan och innovation

I sammanhanget är det roligt att notera och förmedla den vilja till samarbete för att gemensamt utveckla det svenska forskningssystemet, som jag själv erfarit under våren i samtal för SUHF:s räkning med flertalet forskningsfinansiärer, statliga såväl som privata.

Ett system där satsningar och utlysningar av olika slag från finansiärerna, idag företrätt av Vetenskapsrådet, diskuterades med tydlig koppling till vad som är lärosätenas roll, inte minst för långsiktighet och risktagande.  Vad behöver regeringen göra, vad gör finansiärerna, andra relevanta aktörer och inte minst lärosätena som måste äga frågor som gäller långsiktighet, attraktivitet och goda förutsättningar för lärare och forskare. Det är vi som rekryterar, anställer och ansvarar för personal.

Det finns nu också en ökad insikt i att vi tappar i konkurrens mot de mest framgångsrika forskningsnationerna. Det är allvarliga signaler för en liten kunskapsnation som Sverige som för samhällsutvecklingen och näringslivets utveckling och konkurrenskraft vilar på utbildning och forskning av högsta kvalitet. Vi tycks nu ense om att det svenska forskningssystemet är splittrat, består av väldigt många aktörer, gått mot allt större kortsiktighet och större otydlighet!

Det är en farlig utveckling om inte unga lovande forskare ser en attraktiv möjlighet att verka inom akademin eller om den mer etablerade forskaren och läraren inte kan verka för utbildning och forskning av högsta kvalitet, eller ett system som inte gynnar mobilitet eller tar till vara på alla krafter i ett jämställt system.

Men ett attraktivt karriärsystem, kanske ett ”äkta” tenure track system, måste vara konkurrensutsatt vid rekrytering och innebär dessutom att tjänstgöring måste kunna avslutas – alla kan inte bli professorer!  Det måste därmed också ske en utveckling som klargör att det kan vara både möjligt och attraktivt att gå vidare i andra karriärspår inom eller utom akademin.

Den andra viktiga delen, som handlar om att erbjuda forskare och lärare stabila villkor, innebär att vi som lärosäten tar ansvar för finansiering och långsiktiga villkor. Det är också otroligt viktigt att se forskning och utbildning i ett enda sammanhang – och inte som vi har utvecklat systemet i Sverige idag där vi på olika sätt skiljer forskning från utbildning! I stället att se forskningens betydelse för utbildningen och i lika hög grad utbildningens betydelse för forskningen.

Också vår forsknings- och utbildningsminister Helene Hellemark Knutsson gav sin syn, och därmed regeringens syn på vad som krävs för att utveckla systemet. Hon utvecklade vidare och förstärkte snarast den bild jag just presenterat, men hon satte också ord på vad som krävs för att systemet och inte minst lärosätena och dess ledningar ska få nödvändiga verktyg i sin hand. Den ena förändringen är en ökad basfinansiering till våra lärosäten – det vill säga en högre andel basanslag för forskning och utbildning på forskarnivå. Det andra som vi inom hela högskolesektorn har framfört via SUHF:s manifest är möjligheten att använda medel för utbildning och forskning samlat! Inte som nu, i princip, som två icke kommunicerande kärl! Också detta tog ministern upp värdet av, men hon betonade också för att rätt och effektivt utnyttja mer resurser och samlade resurser så krävs ett stort ansvarstagande bland landets lärosäten och dess rektorer för att faktiskt åstadkomma nödvändig förändring om ökade resurser ges.

Sammanfattningsvis, upprepade dagens moderator, Agneta Bladh, att slutorden fick bli ett gemensamt ansvar bland alla aktörer för utveckling av ett konkurrenskraftigt forskningssystem.

Se livesändning från seminariet här